Detta inlägg är bl a inspirerat av Anders Widens bloggpost "de besinningslösa lagstiftarna"
(Länk:
http://djingis.blogspot.com/2008/12/de-besinningslsa-lagstiftarna.html )
och diskussionen till den.
I min ungdom tyckte jag att det var lite löjligt när man sa att "han är så snäll".
Jag såg inte skillnaden på snäll och menlös.
Det finns nog de som fortfarande blandar ihop begeppen. (Här bortser jag för enkelhetens skull från att menlös i biblisk mening har en något annorlunda innebörd än den vi till vardags ger det.)
Jag menar att för att vara snäll får man inte vara menlös.
Jag vill nog tro att jag är snäll.
Men därför känner jag att jag måste jag vara ganska skarp i debatten ibland mot de som inte är snälla, de som snarare är verktyg för ondskan.
Att vara snäll, i den betydelse jag ger ordet idag, det innebär att ta sitt ansvar för att göra världen bättre. Då får man inte vara för ömhudad när man försvarar de goda värdena. Och när man kämpar emot det onda.
Att man kan ha olika synpunkter på Guds existens, det kan jag förstå.
Men var det DN som 1914 (?) påstod sig ha avskaffat djävulen? Hur fel de hade!
Att djävulen finns runt om oss, det ser vi väl alla varje dag. Eller hur?
Den djävulska ondskan måste vi bekämpa. Vare sig den visar sig i form av FRA-lagar, Ipred, andra lagar, genom rovdrift på människor eller natur eller på andra sätt.
I denna mening är Hans Blix, som Anders Widén också skrev om, en snäll man. Visserligen verserad och diplomatisk, men glasklar i sin kamp mot ondskan. En sann liberal, nu 80 år men piggare i hjärnan än de flesta 30-åringar, av det slag som det är alltför få av inom dagens folkparti.
PS. Läs även kommentardebatten.
LE: Det var väl det jag visste - att du är lite smygsosse sådär i hemlighet;)
SvaraRaderaNej då. Skämt åsido. Jag ska inte beskylla dig för att vara sosse. Men det du skriver är sant. Hans Blix är en snäll klippa!
Vissa grundläggande värden går över alla konstruerade partigränser. Det handlar om mänsklig värdighet.
På så sätt står vi på samma grund.
Du har valt att kalla din frihetliga grund för liberal.
Som vi båda märkt är ordet liberal numer svårt smutsat, så ingen vet längre vad det betyder.
Jag stötte på frihetliga tankar i tonåren, men då i anarkistiska sammanhang.
Så jag har hela mitt liv kallat min frihetliga strävan för anarkistisk. Därför begriper ju ingen att denna min strävan är densamma som din.
Jag vill inte börja ytterligare ett nyspråk, det gör regeringen så bra. Men ändå. Vi kan kalla det vår poetiska plattform.
Hans Blix är en snäll klippa. Han är snäll och strider för det goda genom total orubblighet.
Lars-Erick. Vi har att ställa oss på den klippan. Och kämpa vidare.
Hans Blix är värld all beundran. Han ensam stod emot den enda kvarvarande supermakten. Han stod emot Storbritannien som helt sanslöst hoppade på våldståget med hull och hår.
Han stod ensam emot en hel värld som ville ett felaktigt krig.
Just det, att vara snäll på rätt sätt.
SvaraRaderaSkalar man bort demagogin, vill nog de flesta - politiker och andra - i grunden det goda samhället. Om än vägarna skiljer.
I vart fall kände jag det så i större delen av min aktiva tid.
MEN det som skymde var demagogin. Och på senare år den råa maktsträvan, som förblindar så...
Samtidigt så ska man inte glömma det Stefan Einhorn säger i "Konsten att vara snäll": Det är inte tanken som räknas, det är handlingarna.
SvaraRaderaDet är inte de goda intentionerna som är det viktiga, utan konsekvenserna av ens handlingar som till syvende og sidst avgör om en handling är god eller inte.
Jag tror att det är där en del politiker går vilse när de beträder den berömda vägen som är stenlagd med goda intentioner, den som leder till helvetet.
De är inte onda människor, men de har inte satt sig in i de möjliga konsekvenserna av sina handlingar. Därför får vi FRA-lagar, Ipred, datalagringsdirektiv osv.
ondskan sitter i regerigen och deras falska kunskaps indoktrinering.
SvaraRaderaJörgenL.
SvaraRaderaDet ligger en hel del i det du säger. Och det är det jag menar att den som är (vill vara) snäll måste säga ifrån för att inte det onda ska regera.
Politiker (och skribenter) arbetar ju med ord, så handlingarna består ofta av hur de uttrycker sig.
Sedan ska dessa ord förverkligas av tjänstemän, som dels har egna preferenser och revirtänkande, dels kan få alldeles för stort tolkningsutrymme av vagt formulerade lagar eller andra skrivna/sagda riktlinjer från politiker.
Kanske en del av dagens problem med FRA, IPRED etc ligger i detta. De goda föresatserna korrumperas genom byråkraters spel, möjligen i någon mån i samförstånd med ngn genuint "ond" politiker?
Den som kämpar för det goda får inte vara för vek och svag i hanterandet av "ämbetsmännen" som redan Adolf Hedin skrev för mer än 100 år sedan.
Och som Hans Lindblad flerfaldiga ggr påtalat.
Han skrev ju en bok med titeln "Jag var för snäll". Då menade han att han stundtals varit för eftergiven emot dessa byråkrater.
Men läser man boken ser man att han verkligen kämpade emot ämbetsmannaväldet, men att byråkraterna var för starka genom att de lierat sig med politiska majoriteter.