Att de gamla på ett äldreboende i Halmstad tvingades att ligga i sängarna medan personalen såg på teve. Det är givetvis ett tecken på bristande medkänsla, empati. Men det finns fler. Hur man behandlat apatiska barn till asylsökande flyktingar är ett annat.
I en kommentar till ett tidigare inlägg undras, smått förtvivlat, om "vi" blir avtrubbade med tilltagande ålder. Att "vi" inte lär av tidigare generationers misstag. Att man som ung ska vara socialist, annars har man inget hjärta, men som äldre måste man bli höger om man har förstånd.
Jag hoppas och tror att det är fel! Att vi, som kollektiv betraktat (fast jag gillar inte att se på människor som kollektiv), har svårt att lära av historien kan dock ha viss riktighet.
Jag tror inte att personalen i Halmstad röstade till höger... men de visade sannerligen ingen empati. Det visade inte heller s-ministern Barbro Holmberg, vare sig med de apatiska barnen eller i andra flyktingärenden.
Det man hoppas är ju vi förmår välja ledare som har lite bättre insikt. Faran är dock, som de aktuella debatterna visat, att merparten av dagens politiska ledare för mycket är koncentrerade på att vinna MAKT, för maktens skull och inte för att förverkliga några goda idéer.
Talesättet om hjärta och hjärna, har jag lärt mig lyder ungefär såhär:
"Är man inte vänster i sin ungdom har man inget hjärta, men blir man inte höger som äldre så har man inget förstånd."
Men, för mig är inte vänster och socialist detsamma. Och höger och konservativ är inte helt detsamma heller. Dessutom har jag invändningar emot talesättet i sig.
Som liberal anser jag mig vara vänster, speciellt som jag är socialliberal. Som socialliberal anser jag att man ska kunna kombinera hjärta och hjärna. Dessutom hoppas jag att även äldre kan ha ett ungt hjärta! Det bevisas av att givmildheten bland äldre sägs vara betydligt större än hos yngre!
Nu tror jag inte att medkänsla med automatik innebär att man ska ha en viss ideologisk inriktning. Däremot menar jag att det borde vara naturligt för en socialliberal att kunna känna empati. Och världen skulle vara bättre om alla kunde känna empati, oavsett eventuell ideologi.
Samtidigt så har jag svårt att se att de personer som, i uppenbar egoism, tillskansar sig fantasilöner och än mer fantasifulla pensioner och andra fallskärmar visar någon medkänsla för sin omgivning. De, liksom de som beviljar sådana extrema förmåner, driver ett psykologiskt spel som innebär nedvärdering av andra och dessutom driver upp kostnadsläget i stort. I någon mån har de ett ansvar för finanskrisen.
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
Jag måste bara säga att du alltid lyckas pricka rätt i dina texter. Bra som vanligt.
SvaraRaderaJosef! Så kul att du, "tekniknörd" som du är, ändå visar att du tänker över ett bredare fält än "bara" IPRED och FRA. Och att du uppenbarligen har socialliberala grundvärderingar som kombinerar hjärta och hjärna. Att de idag är svåra att få in i ett existerande parti är en annan sak.
SvaraRaderaDet här är viktigt att diskutera. Hur vi hanterar våra åldringar.
SvaraRaderaMary, ja verkligen. Livet är inte bara datorer. Och hur vi behandlar de äldre är också en fråga om personlig integritet!
SvaraRaderaBetr fråga i din bloggpost idag 20 nov, kl 17.07, kan du kontakta Johan W. Han vet bättre vad hon vill säga. Eller inte säga.
"Gamlingarna" hade ett ansvar för oss när vi var barn, och smånigom växte upp till samhällsmedborgare.
SvaraRaderaVarför är de så många av de som inte är "åldringar" idag som inte bryr sig om sina föräldrar utan lämnar in dem till diverse hem, s.k äldreboende och sedan ondgör sig över att personalen där inte bryr sig?
Om inte vi bryr oss om våra egna föräldrar, så varför förväntar vi oss att någon annan skall göra det åt oos?
"Behandla andra som du vill bli behandlad själv", är ett motto som borde gälla.
Det finns dock många som bryr sig om sina föräldrar, och inte lämnar in dem till dessa förvaringsanstalter, men dessa individer är ett undantag.
Ja, det var väl inget att anmärka på i den här texten. Empati, sympati och omtanke är bland det viktigaste att slå vakt om, särskilt i vårt idag väldigt individualiserade samhälle. Detta har heller inget med partitillhörighet att göra, även om jag anser att en del partiprogram andas mer av denna vara än andra! Själv är jag vänsterpartist, men inte främst pga kampen för arbetarrörelsen, utan därför att vänsterpolitik idag närmast är att jämföra med Moder Theres verksamhet. Och jag är en blödig jäkel...
SvaraRaderaDEnnis. Självklart är det så att det i dagens samhälle är svårt att få familjeekonomin att gå ihop på en lön, båda måste jobba.
SvaraRaderaMen de som jobbar i vården måste vara lämpliga, inte smita undan och ha arbetsledning som ser till att jobbet görs.
Men självfallet så vore det bäst om vi hade ett samhälle där vi själva hade möjlighet att ta hand om våra föräldrar.
Peter. Ja, program är en sak, verklighet en annan. Det vikiga är ändå att de som jobbar i vården har intresse för jobbet, för de gamla. Inte att de ser det som att det räcker med närvaro (vid teven i personalrummet) för att få lön.
SvaraRadera