Lärare och jazzmusiker emot rasism och för en human flyktingpolitik

Lärarnas tidning kom idag till min fru, och själv hade jag Orkester-Journalen i posten.

Lärare mot rasism är en devis, och apropå morden i skolan i Trollhättan så konstaterar tidningen torrt att ingen metalldetektor i världen kan stoppa hat och rasism. Och inga vakter heller. Det krävs att förebygga hatet och tryggheten måste öka, och det sker genom att öka toleransen i samhället. Och då måste skolan och lärarna jobba med, förmedla den värdegrund som ligger i människors lika värde. Alla människors lika värde är grundläggande för skolan och samhället. 

Och jag vill mena att det just innebär att varje lärare är emot rasism och flyktingfientlighet, måste vara det. Hur ska de annars kunna fungera som lärare?

Orkester-Journalens ledare har rubriken: Jazzen tar ställning! Förmedlar alltså samma budskap. Att flyktingkatastrofen aktualiserar ställningstagandet emot rasism och för ett humanistisk flyktingmottagande.
Denna öppenhet är rätt så självklar, menar jag, med tanke på jazzens historia och vilka som spelat jazz och hur jazzen hade starka kopplingar till medborgarrättsrörelsen i USA och emot rassegregeringen. Därför är det naturligt att Jazzhjälpen den 29 sept på Fasching och t ex 2-dagarsfestivalen Tape Fest och flera andra arrangemang gjordes för att stödja UNHCR och flyktinghjälp på andra sätt. Refugees Welcome-festen i Piteå och andra liknande arrangemang kan också ses i detta sammanhang; musiker och artister av olika genrer står för öppenhet och tolerans och emot rasism.