OK, Christian Engström. piratpartiets etta, klarar sig ganska eller riktigt bra i debatter han nu får delta i. Men det hjälps inte, han behöver hjälp av fler in i europaparlamentet. Det blir för mycket för honom, även med ett par assistenter, att sätta sig in i och ta ställning till.
Det håller inte att ducka för så många frågor. Såväl motståndare som egna väljare kommer att ställa högre krav inte bara i slutspurten utan också väl inne i EP.
Begreppet "integritet" kräver mera av precisering och analys, vad anser (pp) t ex om integriteten för den som oförskyllt råkat ut personliga kränkningar? (pp) måste också mera grundligt fördjupa sin analys av vad de lägger in i medborgarrätt, medborgarperspektiv etc.
Det finns, som antyddes för någon vecka sedan, mängder av frågor som man kan lägga integritetsaspekten på. Men så gör det då! Visst, i första hand kan väl internetrelaterade frågor tas, men ni måste gå vidare. Och efter att ni gått igenom EU-relaterade frågor, gå vidare med svensk inrikespolitik. För att bara ge ett par exempel, äldreomsorgen - visst finns där ett integritetsperspektiv (som kommit bort), likaså i sjukvården. Se där kom både en landstingsfråga och kommunalpolitik in.
Alltså, dels behövs det fler än en från (pp) in i EP, men också en fördjupad intern debatt i god tid inför nästa års val till riksdag, landsting och kommuner! För jag tycker mig ha hört att ni ställer upp även då!
Lycka till med (den partiella och succesiva) breddningen och fördjupningen. Då kommer ni att bli framgångsrika, dvs om ni också byter namn. Men visst kommer det att bli en jobbig tid att förena stridiga viljor, från extrema nyliberaler till socialister och anarkister. Liksom ett antal som inte har någon (medveten) ideologi.
Men visst vore det ett inspirerande projekt, att skapa ett koncept med ett större perspektiv men med utgångspunkt i de grundläggande demokratiska frihetsbegreppen som integritet, yttrandefrihet, religionsfrihet, pressfrihet (anpassad till dagens situation), kommunikationsfrihet, rättssäkerhet!?!
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
Sidor
▼
27 maj 2009
Konsumentupplysning 27 maj om eu-valet
I SvD igår finns en utomordentlig artikel av Nätverket Svart Måndag (NSM) som även skrivits under av ett tiotal kandidater till eu-parlamentet. Med sina namn så bekräftar de sin positiva syn på medborgarrätten i form av integritet, rättssäkerhet etc. Det är en intressant lista.
Noterbart är dock att en del namn saknas, av någon anledning, av de främsta integritetsförespråkarna, som t ex Christian Engström (pp) och Olle Schmidt (fp).
Och (kd), (m) och (c) har ingen undertecknare till uppropet alls.
Nedanstående text är i första han tänkt för pappersmedia, men kan ses som en sammanfattning av hur jag idag ser på tänkbara kandidater till eu-parlamentet.
Vem ska den rösta på som gillar integritet och rättssäkerhet, men inte är piratpartist?
Är valet till europaparlamentet viktigt? Och i så fall, vem kan man rösta på? Givetvis är det viktigt. Parlamentet har numera mycket att säga till om, men en stor del av det som diskuteras i valdebatten hör hemma i riksdagen. I första hand eller helt och hållet.
Jag, och många andra, anser att frågor kring de medborgerliga, demokratiska rättigheterna är av mycket hög prioritet, och de antingen beslutas i EU eller kommer via EU till Sverige. Frågor som rör den personliga integriteten, rättssäkerhet, fri kommunikation för yttrandefrihet, övervakning etc. Frågor som de gamla partierna i riksdagen till största delen misshandlat under senare tid.
När det gäller detta val, till EU, så finns dock många kandidater som vill arbeta för medborgerliga rättigheter. Mest fokuserade är förstås piratpartiet (pp). Den som inte är allmänpolitiskt intresserad, eller anser att andra frågor är av lägre prioritet ska naturligtvis rösta på (pp).
Många är dock tveksamma till (pp) då det inte tar ställning till övriga frågor, även om antalet frågor med ett integritetsperspektiv är fler än man kan tro. Vill man ha med både integritetsperspektivet och andra frågor har jag här några förslag.
På den röd-gröna sidan finns dock få kandidater, som kan få riktigt godkänt, inom sossepartiet. Möjligen kan Göran Ferm få ett svagt halvt godkännande. Absolut inte Marita Ulvskog!
Hos vänsterpartiet rekommenderar jag Erik Josefsson för ett kryss. Miljöpartiet har flera, men högsta placering har Carl Schlyter för den som vill ha en miljöpartist.
Hos kristdemokraterna finns ingen som gjort sig känd för att kämpa för integriteten, så dem kan vi glömma. Hos centern kan man ge ett halvt, tveksamt godkännande till Lena Ek. Moderaternas mest kända av integritetsförespråkarna är Christofer Fjellner.
Folkpartiet då slutligen? De har den kanske främste integritetsförespråkaren utanför (pp), Olle Schmidt! Tyvärr finns den av integriteten helt ointresserade Marit Paulsen överst på listan, så det gäller att kryssa Olle förbi Marit! Andra utomordentliga namn hos fp, förutom Olle Schmidt, är Annika Beijbom och Anders Ekberg. Dock gäller det även för dem att kryssa sig förbi Marit P om det ska bli ett mandat.
Det här är givetvis ett subjektivt urval, men kan ändå vara till vägledning för hur den som sätter demokratin högt (högst) kan både värna den och hitta en kandidat efter eventuell egen ideologisk grundval.
PS. Ser just att Lars Gustafsson, den klart liberale författaren, inte medialobbyisten, röstar på (pp). Detta enl artikel i Expressen. DS
Noterbart är dock att en del namn saknas, av någon anledning, av de främsta integritetsförespråkarna, som t ex Christian Engström (pp) och Olle Schmidt (fp).
Och (kd), (m) och (c) har ingen undertecknare till uppropet alls.
Nedanstående text är i första han tänkt för pappersmedia, men kan ses som en sammanfattning av hur jag idag ser på tänkbara kandidater till eu-parlamentet.
Vem ska den rösta på som gillar integritet och rättssäkerhet, men inte är piratpartist?
Är valet till europaparlamentet viktigt? Och i så fall, vem kan man rösta på? Givetvis är det viktigt. Parlamentet har numera mycket att säga till om, men en stor del av det som diskuteras i valdebatten hör hemma i riksdagen. I första hand eller helt och hållet.
Jag, och många andra, anser att frågor kring de medborgerliga, demokratiska rättigheterna är av mycket hög prioritet, och de antingen beslutas i EU eller kommer via EU till Sverige. Frågor som rör den personliga integriteten, rättssäkerhet, fri kommunikation för yttrandefrihet, övervakning etc. Frågor som de gamla partierna i riksdagen till största delen misshandlat under senare tid.
När det gäller detta val, till EU, så finns dock många kandidater som vill arbeta för medborgerliga rättigheter. Mest fokuserade är förstås piratpartiet (pp). Den som inte är allmänpolitiskt intresserad, eller anser att andra frågor är av lägre prioritet ska naturligtvis rösta på (pp).
Många är dock tveksamma till (pp) då det inte tar ställning till övriga frågor, även om antalet frågor med ett integritetsperspektiv är fler än man kan tro. Vill man ha med både integritetsperspektivet och andra frågor har jag här några förslag.
På den röd-gröna sidan finns dock få kandidater, som kan få riktigt godkänt, inom sossepartiet. Möjligen kan Göran Ferm få ett svagt halvt godkännande. Absolut inte Marita Ulvskog!
Hos vänsterpartiet rekommenderar jag Erik Josefsson för ett kryss. Miljöpartiet har flera, men högsta placering har Carl Schlyter för den som vill ha en miljöpartist.
Hos kristdemokraterna finns ingen som gjort sig känd för att kämpa för integriteten, så dem kan vi glömma. Hos centern kan man ge ett halvt, tveksamt godkännande till Lena Ek. Moderaternas mest kända av integritetsförespråkarna är Christofer Fjellner.
Folkpartiet då slutligen? De har den kanske främste integritetsförespråkaren utanför (pp), Olle Schmidt! Tyvärr finns den av integriteten helt ointresserade Marit Paulsen överst på listan, så det gäller att kryssa Olle förbi Marit! Andra utomordentliga namn hos fp, förutom Olle Schmidt, är Annika Beijbom och Anders Ekberg. Dock gäller det även för dem att kryssa sig förbi Marit P om det ska bli ett mandat.
Det här är givetvis ett subjektivt urval, men kan ändå vara till vägledning för hur den som sätter demokratin högt (högst) kan både värna den och hitta en kandidat efter eventuell egen ideologisk grundval.
PS. Ser just att Lars Gustafsson, den klart liberale författaren, inte medialobbyisten, röstar på (pp). Detta enl artikel i Expressen. DS
25 maj 2009
Politik i praktiken, del 4. Erik J och Olle S i armkrok
Det här tycker jag är lite kul.
I vanliga fall menar man att höger och vänster är oförenligt i politiken. Om man menar moderaterna och sossarna, då är det väl knappast så. De är ofta till förvillelse lika, men träter på varandra för att elda de egna sympatisörerna, vilka ju oftar "hatar" det andra partiet.
Men, höger och vänster är lite gammeldags beteckningar, eftersom vi ofta lägger in olika betydelser i det.
Dock menar jag att det kan vara kul att leka med begreppen. Och i detta fall betyder det dessutom att folk med delvis olika ideologisk bas kan förenas i en viktig sakfråga. OK, det har vi sett i bloggosfären ofta. Men nu gäller det aktiva politiker.
Vad pratar jag då om? Jo, Erik Josefsson (v), en av frihetsälskande bloggare högt uppskattad och respekterad man rekommenderar att de som inte kan tänka sig att rösta vänster, de ska kryssa på Olle Schmidt (fp). Och Erik redovisar utförligt på sin blogg varför, och hur Olle räddade hem en vettig version av telekomdirektivet. Samt att Olle har en god meritlista för den som värnar medborgerliga rättigheter.
Och Olle Schmidt (fp) han kvitterar detta med att rekommendera de som "måste" rösta vänster, de ska kryssa Erik! För Erik är ett bra alternativ.
För det är ju ändå så att många kan inte tänka sig att rösta på piratpartiet, och många söker då alternativ som ligger nära deras "vanliga" politiska preferenser.
Sedan kan förstås var och en göra egna bedömningar om vad som är taktiskt riktigast utifrån kandidaternas placering på resp listor och deras möjlighet att kryssa sig förbi de som står före dem. Liksom angelägenheten i att just lyfta fram dessa namn - för att stoppa andra.
Bland annat för att maximera antalet ledamöter i europaparlamentet med en gedigen inställning till medborgarrätt och rättssäkerhet.
I vanliga fall menar man att höger och vänster är oförenligt i politiken. Om man menar moderaterna och sossarna, då är det väl knappast så. De är ofta till förvillelse lika, men träter på varandra för att elda de egna sympatisörerna, vilka ju oftar "hatar" det andra partiet.
Men, höger och vänster är lite gammeldags beteckningar, eftersom vi ofta lägger in olika betydelser i det.
Dock menar jag att det kan vara kul att leka med begreppen. Och i detta fall betyder det dessutom att folk med delvis olika ideologisk bas kan förenas i en viktig sakfråga. OK, det har vi sett i bloggosfären ofta. Men nu gäller det aktiva politiker.
Vad pratar jag då om? Jo, Erik Josefsson (v), en av frihetsälskande bloggare högt uppskattad och respekterad man rekommenderar att de som inte kan tänka sig att rösta vänster, de ska kryssa på Olle Schmidt (fp). Och Erik redovisar utförligt på sin blogg varför, och hur Olle räddade hem en vettig version av telekomdirektivet. Samt att Olle har en god meritlista för den som värnar medborgerliga rättigheter.
Och Olle Schmidt (fp) han kvitterar detta med att rekommendera de som "måste" rösta vänster, de ska kryssa Erik! För Erik är ett bra alternativ.
För det är ju ändå så att många kan inte tänka sig att rösta på piratpartiet, och många söker då alternativ som ligger nära deras "vanliga" politiska preferenser.
Sedan kan förstås var och en göra egna bedömningar om vad som är taktiskt riktigast utifrån kandidaternas placering på resp listor och deras möjlighet att kryssa sig förbi de som står före dem. Liksom angelägenheten i att just lyfta fram dessa namn - för att stoppa andra.
Bland annat för att maximera antalet ledamöter i europaparlamentet med en gedigen inställning till medborgarrätt och rättssäkerhet.
Politik i praktiken, del 3. Riksdagen är inte representativ
Nej, jag anser inte att riksdagen är representativ. Inte för folket, inte för väljarna. Däremot är den representativ för partierna.
Men det var väl inte det som var meningen?
När man analyserar partiernas budskap inför valet till europaparlamentet, både deras tevereklam som annat, kan man nog tycka att det råder ett intellektuellt underskott på många håll.
Varför? Ja, ett skäl kan vara just att följsamheten till partiledningarna prioriteras. Det är inte riksdagsledamöternas trohet till ideologi, och inte heller deras förmåga att kommunicera med väljarna som belönas.
Enkla budskap, tagna ur partiernas valmanualer, det är det som gäller.
Men verkligheten är inte enkel. Därför borde tänkande ledamöter uppmuntras. De som problematiserar, reflekterar, sätter in frågor i större sammanhang. De som, med en ideologisk bas, resonerar med väljarna i stället för att köra över dem.
Eller?
Apropå Anne-Marie Pålssons avhopp från riksdagen, läs gärna detta inlägg på bloggen Sagor från livbåten.
Jag begriper inte att inte fler riksdagsledamöter protesterar! Högljutt!
För det är ett systemfel, som underminerar hela demokratin. På så många sätt. Det känns alltmer som att partierna är ett hinder för demokratin. Men hur ska vi komma ur det problemet?
- Och jag tror visserligen på mera inslag av direktdemokrati, men inte fullt ut. I huvudsak måste vi ha en representativ demokrati.
Men då ska den verkligen vara representativ!
Men det var väl inte det som var meningen?
När man analyserar partiernas budskap inför valet till europaparlamentet, både deras tevereklam som annat, kan man nog tycka att det råder ett intellektuellt underskott på många håll.
Varför? Ja, ett skäl kan vara just att följsamheten till partiledningarna prioriteras. Det är inte riksdagsledamöternas trohet till ideologi, och inte heller deras förmåga att kommunicera med väljarna som belönas.
Enkla budskap, tagna ur partiernas valmanualer, det är det som gäller.
Men verkligheten är inte enkel. Därför borde tänkande ledamöter uppmuntras. De som problematiserar, reflekterar, sätter in frågor i större sammanhang. De som, med en ideologisk bas, resonerar med väljarna i stället för att köra över dem.
Eller?
Apropå Anne-Marie Pålssons avhopp från riksdagen, läs gärna detta inlägg på bloggen Sagor från livbåten.
Jag begriper inte att inte fler riksdagsledamöter protesterar! Högljutt!
För det är ett systemfel, som underminerar hela demokratin. På så många sätt. Det känns alltmer som att partierna är ett hinder för demokratin. Men hur ska vi komma ur det problemet?
- Och jag tror visserligen på mera inslag av direktdemokrati, men inte fullt ut. I huvudsak måste vi ha en representativ demokrati.
Men då ska den verkligen vara representativ!
Men "Svensson" är väl ingen terrorist?
Filmsnutten "Du bist terrorist" har cirkulerat runt på flera bloggar de senaste dagarna, bland annat hos Mikael Elmlunds blogg . Jag hoppas att alla nu sett den. Om ej kan ni t ex gå till Mikaels blogg.
Det går att säga mycket på två ynka minuter! Det motsvarar ungefär vad man får in på ett A4-ark. Före internet var det ju så man mätte en text...
Jag önskar att filmsnutten kunde ses av varje väljare - före eu-valet den 7 juni.
Inte bara av oss bloggare. Vi, vi är ju definitivt registrerade som terrorister av FRA genom FRA-lagen.
Det inser vi nog alla, och så anser nog de flesta vanliga "Svenssons" också att vi är.
Men att de själva, Svensson och hans vänner, är i samma fack, det har inte gått hem.
När så sker, då får vi nog en författningsdomstol också.
Om det inte är för sent då.
Filmsnutten är ju gjord i Tyskland, och där har de faktiskt detta skydd. Vilket vi inte har i Sverige. Så vi ligger sämre till.
Det går att säga mycket på två ynka minuter! Det motsvarar ungefär vad man får in på ett A4-ark. Före internet var det ju så man mätte en text...
Jag önskar att filmsnutten kunde ses av varje väljare - före eu-valet den 7 juni.
Inte bara av oss bloggare. Vi, vi är ju definitivt registrerade som terrorister av FRA genom FRA-lagen.
Det inser vi nog alla, och så anser nog de flesta vanliga "Svenssons" också att vi är.
Men att de själva, Svensson och hans vänner, är i samma fack, det har inte gått hem.
När så sker, då får vi nog en författningsdomstol också.
Om det inte är för sent då.
Filmsnutten är ju gjord i Tyskland, och där har de faktiskt detta skydd. Vilket vi inte har i Sverige. Så vi ligger sämre till.
24 maj 2009
Att sälja sin röst. Politik i praktiken, del 2.
Se detta gärna som en uppföljning till föregående inlägg.
Politik är ett komplicerat spel. Egentligen borde det inte vara ett spel, om man ser det ur ett moraliskt och ideellt perspektiv. Men även om det finns många i grunden goda människor är människan inte alltid en ängel (för att syfta på Johan W och hans husgud I Kant).
Nya partier har oftast burits upp av engagerade människor, människor med idéer om att göra något gott. Idéburna partier skapades. Nu liksom tidigare. I vart fall i Sverige och i andra "gamla demokratier". Det senaste sagt därför att i nya demokratier har partier ofta i stället byggts som plattformar för enskilda personers maktsträvan. Ideologin har saknats eller varit helt underordnad maktsträvan.
Jag har många gånger, med beklagan, uttryckt som min mening att idag i Sverige är vi i en situation där partierna endast använder sina gamla ideologiska beteckningar som ett camoflage för ren maktpolitik.
Betyder det att vi nu är i det läge som finns i nyblivna, yrvakna demokratier, där röster går att köpa? Då menar jag inte bara genom att ge några kilo ris till väljaren, eller genom att lova bidrag riktade till vissa väljargrupper.
Detta är illa i sig. Men än värre (?) är om riksdagsledamöter, eller partier, är beredda att sälja sina röster för att uppnå egna mål.
En anledning till att jag ser med viss skepsis på piratpartiet är att (pp) inte bara saknar ett någorlunda täckande partiprogram utan att de inte deklarerat någon ideologisk grundsyn, som kunde tillämpas på fler frågor än de idag tagit ställning till. Och de har till och med sagt sig kunna "sälja" sina röster till de som köper (pp)s egna frågor. Att flera av (pp)s kandidater verkar vara rejäla och hyggliga personer förändrar inte detta grundproblem.
Oavsett hur man värderar frågornas vikt ger detta mig dåliga vibrationer.
Ty, även om kompromissande är något av den svenska traditionen, som även i hög utsträckning används i europaparlamentet, så anser jag att man dels inte kan kompromissa om allt, exempelvis grundläggande demokratiska rättigheter, dels så sker kompromissandet utifrån något slags idé, någon grundinställning.
Jag har väldigt stor sympati för (pp)s inställning betr integritetsfrågor och rättssäkerhet, men jag vill ju veta vad jag får (eller drabbas av) när partiet säljer sin röst för att uppnå detta.
Men, som alla förstår, de andra alternativen med sin allt råare maktprofil, och allt mindre av ideologisk grund gör inte heller valet lättare för mig.
Politik är ett komplicerat spel. Egentligen borde det inte vara ett spel, om man ser det ur ett moraliskt och ideellt perspektiv. Men även om det finns många i grunden goda människor är människan inte alltid en ängel (för att syfta på Johan W och hans husgud I Kant).
Nya partier har oftast burits upp av engagerade människor, människor med idéer om att göra något gott. Idéburna partier skapades. Nu liksom tidigare. I vart fall i Sverige och i andra "gamla demokratier". Det senaste sagt därför att i nya demokratier har partier ofta i stället byggts som plattformar för enskilda personers maktsträvan. Ideologin har saknats eller varit helt underordnad maktsträvan.
Jag har många gånger, med beklagan, uttryckt som min mening att idag i Sverige är vi i en situation där partierna endast använder sina gamla ideologiska beteckningar som ett camoflage för ren maktpolitik.
Betyder det att vi nu är i det läge som finns i nyblivna, yrvakna demokratier, där röster går att köpa? Då menar jag inte bara genom att ge några kilo ris till väljaren, eller genom att lova bidrag riktade till vissa väljargrupper.
Detta är illa i sig. Men än värre (?) är om riksdagsledamöter, eller partier, är beredda att sälja sina röster för att uppnå egna mål.
En anledning till att jag ser med viss skepsis på piratpartiet är att (pp) inte bara saknar ett någorlunda täckande partiprogram utan att de inte deklarerat någon ideologisk grundsyn, som kunde tillämpas på fler frågor än de idag tagit ställning till. Och de har till och med sagt sig kunna "sälja" sina röster till de som köper (pp)s egna frågor. Att flera av (pp)s kandidater verkar vara rejäla och hyggliga personer förändrar inte detta grundproblem.
Oavsett hur man värderar frågornas vikt ger detta mig dåliga vibrationer.
Ty, även om kompromissande är något av den svenska traditionen, som även i hög utsträckning används i europaparlamentet, så anser jag att man dels inte kan kompromissa om allt, exempelvis grundläggande demokratiska rättigheter, dels så sker kompromissandet utifrån något slags idé, någon grundinställning.
Jag har väldigt stor sympati för (pp)s inställning betr integritetsfrågor och rättssäkerhet, men jag vill ju veta vad jag får (eller drabbas av) när partiet säljer sin röst för att uppnå detta.
Men, som alla förstår, de andra alternativen med sin allt råare maktprofil, och allt mindre av ideologisk grund gör inte heller valet lättare för mig.
22 maj 2009
Politik i praktiken - taktik, ideologi och psykologi
Kring mina senaste bloggposter, om hur agera för en positiv lösning av FRA-lagsproblematiken, har utspunnit sig en liten debatt (i och utom kommentarsfältet).
Så har en kommentator påstått att det är en lätt fråga, och pekat på att regeringens aktuella lagförslag helt enkelt skulle ställas emot oppositionens motioner om att stoppa FRA-lagen.
Visst, om vi levde i en idealisk värld, där det inte fanns en mängd formalia som inbjuder till taktiska finter. Om inte viljan till taktiserande funnits även utan formalia att "skylla" på. Om det inte funnits partipiskor. Om man inte behövde tänka på psykologiska effekter. Att en sak, ett tillvägagångssätt kan ses som logiskt naturligt är ju inte detsamma som att det blir så i praktiken (vilket kan bli en bitter läxa både för nya partier som för nyvalda inom gamla partier).
Det finns systemfel i hur riksdagen arbetar, i hur partierna fungerar och i valsystemet som gör det svårt att fungera som en självständig kritisk ledamot, svårt att få tid till överblick, som gör det svårt för förnyelse inom partierna och för nya partier att ta sig in i riksdagen. Jag har varit inne på det tidigare men nu senast diskuteras detta bl a i bloggtexter hos FarmorGun och Sagor från livbåten.
Johan Westerholm tycker sig i sin blogg Mitt-i-steget se tendenser till en ny öppenhet inom hans (s)-parti till att diskutera integritetsfrågorna.
Är det så?
Och detta nyväckta intresse inom (s), skulle det till exempel kunna manifesteras genom att Thomas Bodström tog kontakt med Camilla Lindberg för att stoppa FRA-lagen. Dvs att (s) aktivt gick in för att verkligen stoppa FRA-lagen, inte bara taktiserade med ord och i omröstningar de vet de kommer att förlora.
Men då måste (s) avstå från att fiska efter billiga partipolitiska poäng! Att få med alliansens hunsade kritiker kräver att de inte blir statister i ett s-spel.
De har ju fått mycket stryk internt för sin kritik, och om de inte vet att det ger resultat så finns ju ingen anledning till ren demonstrationspolitik från deras sida, om det bara leder till mera rapp av partipiskorna. Eller hur?
För mig är saken, åtminstone när den kan ses ur en demokratisk-ideologisk synvinkel, viktigare än partiet. Så var det även när jag var medlem i ett parti under ett otal decennier.
Naturligtvis kan du Johan, men vill du också ta kontakt med Thomas B för att få rullning på detta? För att fruktbara kontakter skapas. Ur psykologisk synpunkt tror jag det är bättre att han tar kontakten, än att den måste komma från andra hållet!
Så har en kommentator påstått att det är en lätt fråga, och pekat på att regeringens aktuella lagförslag helt enkelt skulle ställas emot oppositionens motioner om att stoppa FRA-lagen.
Visst, om vi levde i en idealisk värld, där det inte fanns en mängd formalia som inbjuder till taktiska finter. Om inte viljan till taktiserande funnits även utan formalia att "skylla" på. Om det inte funnits partipiskor. Om man inte behövde tänka på psykologiska effekter. Att en sak, ett tillvägagångssätt kan ses som logiskt naturligt är ju inte detsamma som att det blir så i praktiken (vilket kan bli en bitter läxa både för nya partier som för nyvalda inom gamla partier).
Det finns systemfel i hur riksdagen arbetar, i hur partierna fungerar och i valsystemet som gör det svårt att fungera som en självständig kritisk ledamot, svårt att få tid till överblick, som gör det svårt för förnyelse inom partierna och för nya partier att ta sig in i riksdagen. Jag har varit inne på det tidigare men nu senast diskuteras detta bl a i bloggtexter hos FarmorGun och Sagor från livbåten.
Johan Westerholm tycker sig i sin blogg Mitt-i-steget se tendenser till en ny öppenhet inom hans (s)-parti till att diskutera integritetsfrågorna.
Är det så?
Och detta nyväckta intresse inom (s), skulle det till exempel kunna manifesteras genom att Thomas Bodström tog kontakt med Camilla Lindberg för att stoppa FRA-lagen. Dvs att (s) aktivt gick in för att verkligen stoppa FRA-lagen, inte bara taktiserade med ord och i omröstningar de vet de kommer att förlora.
Men då måste (s) avstå från att fiska efter billiga partipolitiska poäng! Att få med alliansens hunsade kritiker kräver att de inte blir statister i ett s-spel.
De har ju fått mycket stryk internt för sin kritik, och om de inte vet att det ger resultat så finns ju ingen anledning till ren demonstrationspolitik från deras sida, om det bara leder till mera rapp av partipiskorna. Eller hur?
För mig är saken, åtminstone när den kan ses ur en demokratisk-ideologisk synvinkel, viktigare än partiet. Så var det även när jag var medlem i ett parti under ett otal decennier.
Naturligtvis kan du Johan, men vill du också ta kontakt med Thomas B för att få rullning på detta? För att fruktbara kontakter skapas. Ur psykologisk synpunkt tror jag det är bättre att han tar kontakten, än att den måste komma från andra hållet!
21 maj 2009
Ett tidens tecken...
Anne-Marie Pålsson (m) vill inte ställa upp till omval i riksdagsvalet nästa år.
Orsak: Hon känner sig bakbunden, partipiskan är för hård. Det gillas inte att man har egna åsikter. Nu har hon tröttnat på att rätta in sig i leden och bara rösta igenom regeringens politik.
http://www.sr.se/malmo/nyheter/artikel.asp?artikel=2850436
Pålsson har faktiskt visat lite egen profil då och då. Inte så att jag instämmer i vad hon anser, men det är rätt och riktigt att riksdagsledamöter vågar vara ärliga och deklarera sina åsikter. Men riksdagsarbetet ger inte utrymme för verklig debatt eller att driva egna frågor.
Och hon betonar att samma problem finns inom alla (riksdags-)partier. Det tror jag obetingat på!
Är inte detta ett tidens tecken, så säg!
Orsak: Hon känner sig bakbunden, partipiskan är för hård. Det gillas inte att man har egna åsikter. Nu har hon tröttnat på att rätta in sig i leden och bara rösta igenom regeringens politik.
http://www.sr.se/malmo/nyheter/artikel.asp?artikel=2850436
Pålsson har faktiskt visat lite egen profil då och då. Inte så att jag instämmer i vad hon anser, men det är rätt och riktigt att riksdagsledamöter vågar vara ärliga och deklarera sina åsikter. Men riksdagsarbetet ger inte utrymme för verklig debatt eller att driva egna frågor.
Och hon betonar att samma problem finns inom alla (riksdags-)partier. Det tror jag obetingat på!
Är inte detta ett tidens tecken, så säg!
20 maj 2009
DN:s märkliga EU-enkät och om fair play.
Med anledning av DNs märkliga enkät inför valet till EU-parlamentet så skrev jag till Håkan Brors, DN, den person som kommenterat enkäten i tidningen idag.
Jag menade bl a att det var en värdelös test, då det inte var samma svarsalternativ för läsarna som för politikerna. Att då jämföra sitt resultat med partiernas blir helt meningslöst.
Jag frågade också vem som svarat för partierna, det angavs ju bara att Christian Engström svarat för (pp).
Eftersom detta val kan bli ett personval i högre grad än till riksdagen, så anser jag att det är en viktig fråga. Speciellt som flera kandidater har en annan inställning är partiets officiella i viktiga frågor. Jag ville också veta varför DN reducerat frågan om integritet och medborgarrätt till "fildelning"?
Jag fick detta svar från Håkan Brors:
"Tack för dina synpunkter. Frågorna handlar om EU och ställs till partier som vill bli invalda i EU-parlamentet för att företräda sina väljare i dessa frågor. I en demokrati är det naturligt att väljare vill ha besked vad partierna tycker i dessa frågor. Att begära att väljare ska rösta fram partier som inte vill avslöja sina åsikter är att kalla "köpa grisen i säcken" för demokrati. Ingen från DN har dock tvingat Piratpartiet att svara på alla frågor, utan partiledningen har själv valt att svara direkt efter ett mejl. Det är partierna som svarat med sin officiella ståndpunkt i varje fråga. Inte till exempel Carl Schlyter för Miljöpartiet om vad partiet anser om EU-medlemskapet. "
Detta får var och en tolka som den vill. Min kommentar är denna.
Frågorna handlade om EU, men alla var inte relevanta eftersom det gäller val till EU-parlamentet, inte till riksdagen.
"Att företräda sina väljare" innebär att det vore rimligt att avkräva personliga svar av toppkandidaterna, inte om partiets officiella inställning, som Brors säger att DN gjort.
Betr "köpa grisen i säcken" så är det väl upp till väljaren att avgöra om han/hon vill det. Att (pp) inte har en uttalad åsikt i varje fråga är allmänt känt (och som jag till en del kritiserat (pp) för, vilket mina bloggläsare vet) - varför då tubba (pp)s enkätbesvarare att ändå ta ställning. Då måste det ju med automatik bli fel - felaktig väljarinformation!
Jag är, som alla läsare av denna blogg vet, inte piratpartist. Men jag gillar fair play. Liksom att var och en ska få dra sina slutsatser själv. Det innebär att jag inte gillar och inte anser att det är fair play att som DN gjort försöka lura väljarna att tro att (pp) har åsikter som de inte har.
Jag tycker faktiskt det är bedrägeri.
Det hade varit en helt annan sak om politikerna fått samma svarsalternativ som läsarna och att det varit deras personliga åsikter som efterfrågats.
Jag menade bl a att det var en värdelös test, då det inte var samma svarsalternativ för läsarna som för politikerna. Att då jämföra sitt resultat med partiernas blir helt meningslöst.
Jag frågade också vem som svarat för partierna, det angavs ju bara att Christian Engström svarat för (pp).
Eftersom detta val kan bli ett personval i högre grad än till riksdagen, så anser jag att det är en viktig fråga. Speciellt som flera kandidater har en annan inställning är partiets officiella i viktiga frågor. Jag ville också veta varför DN reducerat frågan om integritet och medborgarrätt till "fildelning"?
Jag fick detta svar från Håkan Brors:
"Tack för dina synpunkter. Frågorna handlar om EU och ställs till partier som vill bli invalda i EU-parlamentet för att företräda sina väljare i dessa frågor. I en demokrati är det naturligt att väljare vill ha besked vad partierna tycker i dessa frågor. Att begära att väljare ska rösta fram partier som inte vill avslöja sina åsikter är att kalla "köpa grisen i säcken" för demokrati. Ingen från DN har dock tvingat Piratpartiet att svara på alla frågor, utan partiledningen har själv valt att svara direkt efter ett mejl. Det är partierna som svarat med sin officiella ståndpunkt i varje fråga. Inte till exempel Carl Schlyter för Miljöpartiet om vad partiet anser om EU-medlemskapet. "
Detta får var och en tolka som den vill. Min kommentar är denna.
Frågorna handlade om EU, men alla var inte relevanta eftersom det gäller val till EU-parlamentet, inte till riksdagen.
"Att företräda sina väljare" innebär att det vore rimligt att avkräva personliga svar av toppkandidaterna, inte om partiets officiella inställning, som Brors säger att DN gjort.
Betr "köpa grisen i säcken" så är det väl upp till väljaren att avgöra om han/hon vill det. Att (pp) inte har en uttalad åsikt i varje fråga är allmänt känt (och som jag till en del kritiserat (pp) för, vilket mina bloggläsare vet) - varför då tubba (pp)s enkätbesvarare att ändå ta ställning. Då måste det ju med automatik bli fel - felaktig väljarinformation!
Jag är, som alla läsare av denna blogg vet, inte piratpartist. Men jag gillar fair play. Liksom att var och en ska få dra sina slutsatser själv. Det innebär att jag inte gillar och inte anser att det är fair play att som DN gjort försöka lura väljarna att tro att (pp) har åsikter som de inte har.
Jag tycker faktiskt det är bedrägeri.
Det hade varit en helt annan sak om politikerna fått samma svarsalternativ som läsarna och att det varit deras personliga åsikter som efterfrågats.
FRA igen, uppföljning
Jag har fått frågor om vilka Camilla Lindbergs (fp) invändningar betr den senaste versionen av FRA-lagen är. Med hennes tillstånd kan jag redovisa det nu, liksom hennes syn på dagsläget.
De delar betr FRA och lagrådsremissen som fortfarande oroar Camilla är bl a:
* FRA-shopen, öppnas den eller inte? Camilla vill givetvis inte det. Om SÄPO ges tillgång till FRA så kommer snart andra myndigheter stå på kö. Dessutom kan Tolgfors "lova" vad som helst. Bekymret är att det inte är han som bestämmer i detta fall, det gör Beatrice Ask.
Och hon har ju visat en förmåga att vika sig för starka intressen (som t ex statsministern, FRA). (Den meningen är mitt tillägg.)
* Det andra bekymret är den så kallade domstolen, som i realiteten inte blir någon domstol. Att man ej kan överklaga är oroväckande, även en del andra saker kring domstolen är oklara.
* Vad menas med FRAs utvecklingsarbete, mycket diffusa skrivningar.
* Camilla är också oroad av att kontrollmyndigheten får dubbla roller.
Det pratas mycket om integritet i riksdagen numera, men när teve-kamerorna stängs av så är hon rätt ensam, Camilla. Som också har det problemet att om hon skulle kunna fälla FRA 2.0 så (fortsätter) FRA 1.0 att gälla. Vilket ju är ännu värre!
Hon och de andra fp-kvinnorna har haft ett möte med Tolgfors, men det gjorde tydligen inte Camilla gladare. Dessutom, datalagringsdirektivet kommer vilken dag som helst och ingen förutom Camilla och Agneta Berliner (fp) har bråkat om det.
-----
Ja, det verkar ju mörkt. Vi kan bara på alla sätt stötta Camilla och de andra fåtaliga att hålla ut. Samt grunna på hur det skulle gå att få en annan voteringsordning så att inte pest ställs mot kolera.
Jag skulle uppskatta om det finns någon nuvarande eller avgången riksdagsledamot (i vilket parti som helst), med sinne för fair play, som kan ge tips om det, direkt till Camilla eller till mig fvb.
De delar betr FRA och lagrådsremissen som fortfarande oroar Camilla är bl a:
* FRA-shopen, öppnas den eller inte? Camilla vill givetvis inte det. Om SÄPO ges tillgång till FRA så kommer snart andra myndigheter stå på kö. Dessutom kan Tolgfors "lova" vad som helst. Bekymret är att det inte är han som bestämmer i detta fall, det gör Beatrice Ask.
Och hon har ju visat en förmåga att vika sig för starka intressen (som t ex statsministern, FRA). (Den meningen är mitt tillägg.)
* Det andra bekymret är den så kallade domstolen, som i realiteten inte blir någon domstol. Att man ej kan överklaga är oroväckande, även en del andra saker kring domstolen är oklara.
* Vad menas med FRAs utvecklingsarbete, mycket diffusa skrivningar.
* Camilla är också oroad av att kontrollmyndigheten får dubbla roller.
Det pratas mycket om integritet i riksdagen numera, men när teve-kamerorna stängs av så är hon rätt ensam, Camilla. Som också har det problemet att om hon skulle kunna fälla FRA 2.0 så (fortsätter) FRA 1.0 att gälla. Vilket ju är ännu värre!
Hon och de andra fp-kvinnorna har haft ett möte med Tolgfors, men det gjorde tydligen inte Camilla gladare. Dessutom, datalagringsdirektivet kommer vilken dag som helst och ingen förutom Camilla och Agneta Berliner (fp) har bråkat om det.
-----
Ja, det verkar ju mörkt. Vi kan bara på alla sätt stötta Camilla och de andra fåtaliga att hålla ut. Samt grunna på hur det skulle gå att få en annan voteringsordning så att inte pest ställs mot kolera.
Jag skulle uppskatta om det finns någon nuvarande eller avgången riksdagsledamot (i vilket parti som helst), med sinne för fair play, som kan ge tips om det, direkt till Camilla eller till mig fvb.
19 maj 2009
FRA igen (Uppdat.)
Kunde inte riktigt hålla mig från datorn, trots feber. Så här en kort rapport. Skrev för några dagar sedan ett mail till riksdagens FRA-kritiker
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2009/05/var-ar-riksdagens-fra-kritiker-idag.html
Intill nu har jag fått två (el tre?) svar av nio möjliga.
Mest positivt är svaret från Camilla Lindberg (fp), som frankt deklarerar att hon inte är nöjd med nuvarande förslag till FRA 2.0. Detaljer kanske jag kan återkomma till, beroende på hur frågan utvecklar sig.
Även Annie Johansson (c) har "svarat". Jag skriver det inom citationstecken eftersom det är ett mycket märkligt svar. Dessutom kanske det gäller för Fredrick Federly (c) eftersom hon sände det till honom f.k. också. Annie anser t ex att det blir en domstol (häpp!) och anser det bevisat att nu finns en acceptabel balans mellan integritet och behovet av svensk signalspaning. Ett uppföljningssvar på min följfråga visar inte minsta förståelse för vad det är fråga om.
Jag är djupt bekymrad över den attityd hon (om än i vänlig ton) visar i en så fundamental fråga för integriteten, medborgarrätten, vårt behov av att staten visar respekt för privatlivets helgd. Den som inte går att kompromissa eller "avväga" bort!
Hennes små piruetter, liksom hennes senare prat om centerpartiet för integritet, var och är tydligen bara löst prat, inget värt. Beklämmande.
UPPDATERING. Nu har även Agneta Berliner (fp) svarat kortfattat via mobil-mail från Warzawa. Hon är inte heller riktigt nöjd, men verkar ha svårt tro att det går att finna en lösning.
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2009/05/var-ar-riksdagens-fra-kritiker-idag.html
Intill nu har jag fått två (el tre?) svar av nio möjliga.
Mest positivt är svaret från Camilla Lindberg (fp), som frankt deklarerar att hon inte är nöjd med nuvarande förslag till FRA 2.0. Detaljer kanske jag kan återkomma till, beroende på hur frågan utvecklar sig.
Även Annie Johansson (c) har "svarat". Jag skriver det inom citationstecken eftersom det är ett mycket märkligt svar. Dessutom kanske det gäller för Fredrick Federly (c) eftersom hon sände det till honom f.k. också. Annie anser t ex att det blir en domstol (häpp!) och anser det bevisat att nu finns en acceptabel balans mellan integritet och behovet av svensk signalspaning. Ett uppföljningssvar på min följfråga visar inte minsta förståelse för vad det är fråga om.
Jag är djupt bekymrad över den attityd hon (om än i vänlig ton) visar i en så fundamental fråga för integriteten, medborgarrätten, vårt behov av att staten visar respekt för privatlivets helgd. Den som inte går att kompromissa eller "avväga" bort!
Hennes små piruetter, liksom hennes senare prat om centerpartiet för integritet, var och är tydligen bara löst prat, inget värt. Beklämmande.
UPPDATERING. Nu har även Agneta Berliner (fp) svarat kortfattat via mobil-mail från Warzawa. Hon är inte heller riktigt nöjd, men verkar ha svårt tro att det går att finna en lösning.
Camilla L (fp) förstår behovet av piratpartiet
Läs gärna en ovanligt bra artikel från en politiker. Det är Camilla Lindberg (FP) som på politikerbloggen skriver insiktsfullt om varför det finns ett piratparti.
Rubriken är talande bara den: Många politiker är avundsjuka på piratpartiet.
http://www.politikerbloggen.se/2009/05/18/19951/
För övrigt är det förkylt, får hålla mig afk, away from keyboard. Möjligen kolla runt lite.
Rubriken är talande bara den: Många politiker är avundsjuka på piratpartiet.
http://www.politikerbloggen.se/2009/05/18/19951/
För övrigt är det förkylt, får hålla mig afk, away from keyboard. Möjligen kolla runt lite.
18 maj 2009
Bravo och grattis till FarmorGun
Jag vill instämma i hyllningskören för Farmor Gun, som i dag får en fin presentation i DN!
http://www.dn.se/fordjupning/europa2009/farmor-gun-ar-den-nya-natmedborgaren-1.868484
Hon är värd alla lovord!
Och ett bevis för att ålder inte spelar någon roll på internet. Bara man resonerar sunt och logiskt. Och är man en gedigen medborgarrättsförkämpe som Gun Svensson är det bara att lyfta på den imaginära hatten.
http://www.dn.se/fordjupning/europa2009/farmor-gun-ar-den-nya-natmedborgaren-1.868484
Hon är värd alla lovord!
Och ett bevis för att ålder inte spelar någon roll på internet. Bara man resonerar sunt och logiskt. Och är man en gedigen medborgarrättsförkämpe som Gun Svensson är det bara att lyfta på den imaginära hatten.
Ett "lustigt" val.
Det var val till Sametinget igår. Märkte någon det? Jo, det nämndes i teve. Denna teve som ändå gör det bästa för att glömma bort att valet till europaparlamentet inte är ett val om inrikespolitik.
I Sverige lär finnas cirka 35.000 samer.
Cirka 8.000 av dem är röstberättigade.
Nio partier ställde upp i detta val.
I en kommentar konstaterades att det i princip räcker att släkten ställer upp, så blir det ett mandat. Valdeltagandet lär inte vara hundraprocentigt precis.
Bara en reflexion. Åttatusen röstberättigade av trettiofem tusen. Visar inte detta att något är skevt?
I Sverige lär finnas cirka 35.000 samer.
Cirka 8.000 av dem är röstberättigade.
Nio partier ställde upp i detta val.
I en kommentar konstaterades att det i princip räcker att släkten ställer upp, så blir det ett mandat. Valdeltagandet lär inte vara hundraprocentigt precis.
Bara en reflexion. Åttatusen röstberättigade av trettiofem tusen. Visar inte detta att något är skevt?
Vem ska få vara med, del 2.
På onsdag ordnar riksdagen själv en partiledardebatt. Det får den ju göra. Om någon tycker det är intressant just nu, är en annan sak.
Igår, söndagen den 17 maj, 3 veckor före valet till Europarlamentet, ordnade SVTs Agenda en partiledardebatt på en timme och trekvart. En debatt som först förutskickades handla om valet till europaparlamentet (EP). Det vore ju också logiskt, så nära detta val. Så kom kritik om vilka som skulle få vara med (se bl a Scaber Nestors bloggposter), och det skedde en gradvis gliding av vad som skulle debatteras liksom av motiveringarna till vilka som skulle få vara med.
Jag har svårt att svälja både inriktningen av debatten, liksom av motiven för vilka som skulle få delta. Trots att de senare liknar de motiveringar som SVT "alltid" haft. Tiderna förändras ju.
Visst kan det vara motiverat med partiledardebatter, även i teve, men inte direkt före ett val till ett parlament där inte partiledarena deltar. Vem skulle finna det motiverat med en debatt tre veckor före ett riksdagsval där det var eu-parlamentariker som debatterade eu-frågor?
Nu kom det igår visserligen en liten gnutta fildelning (!) in i debatten, men det gör inte saken bättre.
Det enda raka är att den närmaste tiden före ett val, säg 6-8 veckor, så ska stora debatter i media handla om detta val. Inte om något annat val som kommer mer än ett år senare.
Deltagare bör rimligen komma från de partier som dels sitter i det parlamentet och med kandidater som ställer upp för dessa partier, dels företrädare för eventuella nya partier som enligt seriösa opinionsmätningar visat att de har en klar chans att bli invalda. Det kan definieras som att de nått runt fyra procent i mätningar strax före och i början av valrörelsen vad gäller val till riksdagen och vid val till EP när opinionsmätningarna visar på (minst) ett mandat i detta val.
Däremot finns ingen större anledning att låta "enprocentspartier" delta i alla teve/radiodebatter. Förutsatt att de givetvis utsätts för normal nyhetsbevakning i övrigt.
Tycker jag.
Det innebär att i EU-valdebatter nu (som den igår, som borde varit en EU-debatt!), bör m, fp, c, kd, s, mp, v, jl och pp få delta.
Vilka som ska få delta i riksdagsvalsdebatter nästa år, förutom de partier som nu sitter i riksdagen, bör avgöras av hur opinionssiffrorna ser ut i juli-augusti nästa år. Inte av hur de ser ut nu eller av vilka som kommer in eller slås ut i valet till EP om tre veckor.
Igår, söndagen den 17 maj, 3 veckor före valet till Europarlamentet, ordnade SVTs Agenda en partiledardebatt på en timme och trekvart. En debatt som först förutskickades handla om valet till europaparlamentet (EP). Det vore ju också logiskt, så nära detta val. Så kom kritik om vilka som skulle få vara med (se bl a Scaber Nestors bloggposter), och det skedde en gradvis gliding av vad som skulle debatteras liksom av motiveringarna till vilka som skulle få vara med.
Jag har svårt att svälja både inriktningen av debatten, liksom av motiven för vilka som skulle få delta. Trots att de senare liknar de motiveringar som SVT "alltid" haft. Tiderna förändras ju.
Visst kan det vara motiverat med partiledardebatter, även i teve, men inte direkt före ett val till ett parlament där inte partiledarena deltar. Vem skulle finna det motiverat med en debatt tre veckor före ett riksdagsval där det var eu-parlamentariker som debatterade eu-frågor?
Nu kom det igår visserligen en liten gnutta fildelning (!) in i debatten, men det gör inte saken bättre.
Det enda raka är att den närmaste tiden före ett val, säg 6-8 veckor, så ska stora debatter i media handla om detta val. Inte om något annat val som kommer mer än ett år senare.
Deltagare bör rimligen komma från de partier som dels sitter i det parlamentet och med kandidater som ställer upp för dessa partier, dels företrädare för eventuella nya partier som enligt seriösa opinionsmätningar visat att de har en klar chans att bli invalda. Det kan definieras som att de nått runt fyra procent i mätningar strax före och i början av valrörelsen vad gäller val till riksdagen och vid val till EP när opinionsmätningarna visar på (minst) ett mandat i detta val.
Däremot finns ingen större anledning att låta "enprocentspartier" delta i alla teve/radiodebatter. Förutsatt att de givetvis utsätts för normal nyhetsbevakning i övrigt.
Tycker jag.
Det innebär att i EU-valdebatter nu (som den igår, som borde varit en EU-debatt!), bör m, fp, c, kd, s, mp, v, jl och pp få delta.
Vilka som ska få delta i riksdagsvalsdebatter nästa år, förutom de partier som nu sitter i riksdagen, bör avgöras av hur opinionssiffrorna ser ut i juli-augusti nästa år. Inte av hur de ser ut nu eller av vilka som kommer in eller slås ut i valet till EP om tre veckor.
17 maj 2009
Vem ska få vara med?
Både Christian Engström (pp) och bloggaren Scaber Nestor undrar och är upprörda över att piratpartiet inte får vara med i kvällens partiledardebatt i teve2:s Agenda.
Jag är inte direkt upprörd, jag har ju varit med ett tag och vet hur resonemangen brukar gå om detta. Men visst känns det lite märkligt ändå.
Först och främst känns det märkligt att partiledarna ska ha en debatt inför valet till europaparlamentet. De ställer ju inte upp!
De som borde debattera är förstanamnen på resp partis EU-valsedel! Teve borde ge dem chansen att visa sina mer eller mindre attraktiva nunor. Och framför allt, sina åsikter betr frågor som rör EU och dess parlament!
Nu förstår jag dock att alla möjliga partier inte kan tas med i en debatt av detta slag. Men visst känns det "lustigt" att begränsa sig till riksdagspartierna plus junilistan, som endast sitter i Europaparlamentet.
Om ett eller flera riksdagspartier åker ut ur EU-parlamentet, ska det ändå få vara med i debatterna i teve inför nästa EU-val? Det vore logiskt, men...
Jag tror nog att teve i sista stund kommer att släppa fram även (pp) i några debattsammanhang före den 7 juni, om opinionssiffrorna håller i sig och om kraven blir nog högljudda.
Men - visst vore det dags för teve att hitta någon mera flexibel princip för partier som får vara med i debatter och presentationer än dagens. En princip som gick på något slags aktualitetskriterium. Medges att det kan vara svårt att formulera, men ändå.
Jag är inte direkt upprörd, jag har ju varit med ett tag och vet hur resonemangen brukar gå om detta. Men visst känns det lite märkligt ändå.
Först och främst känns det märkligt att partiledarna ska ha en debatt inför valet till europaparlamentet. De ställer ju inte upp!
De som borde debattera är förstanamnen på resp partis EU-valsedel! Teve borde ge dem chansen att visa sina mer eller mindre attraktiva nunor. Och framför allt, sina åsikter betr frågor som rör EU och dess parlament!
Nu förstår jag dock att alla möjliga partier inte kan tas med i en debatt av detta slag. Men visst känns det "lustigt" att begränsa sig till riksdagspartierna plus junilistan, som endast sitter i Europaparlamentet.
Om ett eller flera riksdagspartier åker ut ur EU-parlamentet, ska det ändå få vara med i debatterna i teve inför nästa EU-val? Det vore logiskt, men...
Jag tror nog att teve i sista stund kommer att släppa fram även (pp) i några debattsammanhang före den 7 juni, om opinionssiffrorna håller i sig och om kraven blir nog högljudda.
Men - visst vore det dags för teve att hitta någon mera flexibel princip för partier som får vara med i debatter och presentationer än dagens. En princip som gick på något slags aktualitetskriterium. Medges att det kan vara svårt att formulera, men ändå.
15 maj 2009
Är den (regeringen) ändå ond?
Jag vill inte tro att politikerna är onda, bara att de är missledda eller att de inte förstår vad de beslutar om.
Men när jag läser detta undrar jag.
Kan de vara så dumma?
Eller är det ren och skär ondska, som ligger bakom detta?
http://svt.se/2.27170/1.1559051/it-bolag_maste_spara_anvandaruppgifter?&lid=puff_1559120&lpos=lasmer
Mark och Hax har snuddat vid det, men här är det mera klartext.
Så nog är det bra att vi har internet, ännu (hm), så att vi snabbt får reda på vad som händer.
Men som regeringen vill dölja.
Men när jag läser detta undrar jag.
Kan de vara så dumma?
Eller är det ren och skär ondska, som ligger bakom detta?
http://svt.se/2.27170/1.1559051/it-bolag_maste_spara_anvandaruppgifter?&lid=puff_1559120&lpos=lasmer
Mark och Hax har snuddat vid det, men här är det mera klartext.
Så nog är det bra att vi har internet, ännu (hm), så att vi snabbt får reda på vad som händer.
Men som regeringen vill dölja.
Var är riksdagens FRA-kritiker idag?
I somras och höstas var det en stor debatt kring FRA-lagarna. Camilla Lindberg (fp) var den ende som gick emot i juniomröstningen. Fredrick Federly och Annie Johansson (c) liksom Karl Sigfrid (m) sas sig vara emot också, men vek sig för partipiskorna.
Strax efter protesterade ett antal f.d. fp-ledare emot FRA-beslutet, tätt följda av att förutom Camilla L så stod ytterligare fp-kritiker upp. De kallades i den följande debatten för "de sex fp-kvinnorna" men tvingades i september till ett slags kompromiss som sa att FRA-lagen skulle godkännas om 15 villkor uppfylldes. Det var som att lappa lite i ett fallfärdigt hus, men ändå.
Och fp-veteranen Hans Lindblad skrev ett antal ytterst bitska och djupt kritiska artiklar om FRA-lagen och hur hela den frågan hanterats. Detta har noga redovisats på denna blogg.
Nu har tiden gått, FRA 1.0 är lag. Tilläggen har "utretts" och det är dags för FRA 2.0. Granskningen av den visar dock stora brister. Grundproblemet kvarstår. Det räcker inte med lite nya tapeter och en aning målarfärg för att rädda ett fallfärdigt hus som står på dålig grund.
Jag behöver inte här redovisa alla bristerna, de finns redovisade bland annat hos Mark Klamberg, Scaber Nestor m fl bloggar. De visar att det inte finns mycket reellt förverkligande av "de sex fp-kvinnornas" krav som regeringen sa sig vilja gå med på i de 15 punkterna. De har helt enkelt dribblats bort på olika sätt.
(Marks blogg, t ex denna post: http://klamberg.blogspot.com/2009/05/fras-signalspaning-ur-ett-rattsligt.html )
Min fråga nu blir därför: vad säger, var står idag dels "de sex fp-kvinnorna", dels övriga mer el mindre uttalade FRA-lagskritiker i riksdagen, dels de andra i alliansens partier som sa att överenskommelsen med de 15 punkterna var högsta visdom och det som skulle gälla, nu när regeringen i stort sprungit ifrån denna överenskommelse och återgått till junibeslutet. Om än med vissa semantiska omskrivningar?
Strax efter protesterade ett antal f.d. fp-ledare emot FRA-beslutet, tätt följda av att förutom Camilla L så stod ytterligare fp-kritiker upp. De kallades i den följande debatten för "de sex fp-kvinnorna" men tvingades i september till ett slags kompromiss som sa att FRA-lagen skulle godkännas om 15 villkor uppfylldes. Det var som att lappa lite i ett fallfärdigt hus, men ändå.
Och fp-veteranen Hans Lindblad skrev ett antal ytterst bitska och djupt kritiska artiklar om FRA-lagen och hur hela den frågan hanterats. Detta har noga redovisats på denna blogg.
Nu har tiden gått, FRA 1.0 är lag. Tilläggen har "utretts" och det är dags för FRA 2.0. Granskningen av den visar dock stora brister. Grundproblemet kvarstår. Det räcker inte med lite nya tapeter och en aning målarfärg för att rädda ett fallfärdigt hus som står på dålig grund.
Jag behöver inte här redovisa alla bristerna, de finns redovisade bland annat hos Mark Klamberg, Scaber Nestor m fl bloggar. De visar att det inte finns mycket reellt förverkligande av "de sex fp-kvinnornas" krav som regeringen sa sig vilja gå med på i de 15 punkterna. De har helt enkelt dribblats bort på olika sätt.
(Marks blogg, t ex denna post: http://klamberg.blogspot.com/2009/05/fras-signalspaning-ur-ett-rattsligt.html )
Min fråga nu blir därför: vad säger, var står idag dels "de sex fp-kvinnorna", dels övriga mer el mindre uttalade FRA-lagskritiker i riksdagen, dels de andra i alliansens partier som sa att överenskommelsen med de 15 punkterna var högsta visdom och det som skulle gälla, nu när regeringen i stort sprungit ifrån denna överenskommelse och återgått till junibeslutet. Om än med vissa semantiska omskrivningar?
Avstängd från internet? Öh, vem bryr sig?
Jag kan inte låta bli att delge er denna målande beskrivning av vad som snart väntar oss i Sverige. Om vi inte protesterar, om vi inte väcker politikerna, om vi inte röstar rätt den 7 juni.
Jag har knyckt texten, helt lagligt eftersom det är från en blogg. Bloggare är nämligen givmilda, toleranta.
Många har förstås läst texten, men den som inte gjort det, var så god. Kanske kan den ge en tankeställare. ¨
-----
All rise!
Eller, ja så säger man inte i Sverige men för storyns skull får det vara kvar. Alla ställde sig upp. Jag med eftersom det hade varit en lång lång genomgång. Domaren satte sig ned och sedan fick vi alla sätta oss ned. Han gav mig en hastig blick och slickade sig om läppen. Jag visste precis vad det innebar. Bytet var infångat och nu skulle det slaktas.
”Rätten finner att du Steffo Sugbloggare är skyldig till illegal nedtankning av Pirate of The Caribbean och trots 2 varningar från legala representanter laddade ned 2 och 3:an. Därför dömer vi dig till ett års avstängning från Internet. Har du något att tillägga?”
Jag svepte med blicken i lokalen och såg att Antipiratbyråns face of the year Henrik Pontén andades ut. Äntligen får han resultatet av alla års jagande efter elaka nedladdare. Rättvisan segrade till slut. Henrik log. Moinque Wadsted också. Domaren log. Jag log.
Idel leenden.
Jag knäppte bort en imaginär dammtuss från den av polaren lånade slicka pjyam…öh…piratkostymen och bad att få resa på mig och ställa några frågor. Domaren biföll min önskan.
- Jag är alltså avstängd från Internet i ett år? Har jag förstått rätt?
- Korrekt!
- Jag får inte surfa?
- Korrekt!
- Inte kolla mina mail?
- Korrekt!
- Inte facebooka?
- Korrekt!
- Inte twittra?
- Korrekt!
- Inte närma mig Internet i någon form?
- Korrekt!
- Inte betala mina räkningar…
- Öh…vad har det med Internet att göra.
- Jo serru herr domare. Jag har internetbank och min lön sätts in på det kontot och för att betala mina räkningar måste jag logga in på banken, men som jag förstår det kan jag inte göra detta under ett år och är alltså befriad från att betala mina räkningar. Är det korrekt?
- Vänta nu lite. Du kan väl betala dina räkningar. Det är väl bara att gå till en bankomat…
- Herr domare är väl medveten om att bankomatsystemet är kopplat till Internet, i och för sig via vpn men i alla fall, och eftersom jag inte får använda mig av Internet så bryter jag mot domen om jag går fram till en bankomat. Dessutom borde ni väl ta mina kreditkort i beslag så att jag inte har access till elektronisk hantering via Internet till mina pengar.
- Eh…
- Ett alternativ dock är att jag ber min arbetsgivare ge mig min lön rakt i handen…
- Ja det verkar vara en bra lösning.
- Emellertid tror jag att min arbetsgivare inte vill ge mig lön längre eftersom jag arbetar med IT och data och det får jag ju inte enligt domen befatta mig med.
- Vi snackar med din chef. Du ska få andra arbetsuppgifter.
- På ett IT-företag?
- Du kan väl göra andra uppgifter?
- Jag är anställd som IT-ansvarig och support för ett 100-tal personer som är utspridda över världen och…*host* vi använder Internet.
- Uhm…
- Fast jag kan ju ringa istället.
- Ja det är ju en lösning.
- Aj då…glömde bort att vi använder Skype och IM-system.
- Se det går icke!
- Jag vet men det kommer att kännas ohederligt att åka till jobbet och sätta sig på en stol i fikarummet för det är endast där vi inte har datorer. Ett sätt är i och för sig staten betalar min lön utan att jag behöver prestera alls. På så vis drabbas inte min arbetsgivare, vilket absolut inte kan vara syftet med domen mot mig.
- Staten kan väl inte betala för ditt…
- Ett annat alternativ är att rätten kontaktar alla de jag har avtal med som hyresvärd, garageplatsägaren, försäkringsbolagen, daghem, coop osv och att jag betalar först när jag gjort mitt straff om ett år.
- Öh…
- Glöm inte heller att kontakta skatteverket så de vet varför jag softar med deklarationen
- Men den kan du väl göra på papper.
- Kan man?
- Ja jag gör det!
- Jag utgår ifrån att rätten kontaktar ComHem som är min något ostadiga bredbandsleverantör och ser till att de stänger ned nätet hos mig – för jag utgår ifrån att ni inte litar på att jag gör det.
- Ah…
- Fast det drabbar ju i och för sig min fru. Kan man kanske sätta ett lås på datorn så att jag inte kan accessa den? Eller är det rättens åsikt att tredje part ska straffas av mitt agerande? Mina barn som behöver accessa skolans sidor via Internet blir ju också drabbade. Känns lite orättvist tycker jag. Fast frugan kan i och för sig surfa från jobbet. Och barnen från skolan. Men hur gör vi med min bärbara dator som har trådlöst kort i sig?
- Öh…
- Jag bara skojar, det är klart att ni ska ta ut kortet ur datorn. Det är jätteenkelt att ta ut det. Det är dock lika enkelt att sätt in ett annat. Kanske lika bra att ni konfiskerar datorn. Fast jag tror att chefen skulle bli lite purken, eftersom den är ett arbetsredskap. Hur gör vi med grannen som har öppet nätverk som jag kan använda min handdator för att surfa ifrån? Enklaste vore väl att konfiskera handdatorn. I för sig löser det inte problemet med det öppna nätverket eftersom jag kan köpa en annan dator med trådlöst kort i sig. Ett sätt att lösa det är att förbjuda grannen att ha öppet trådlöst nätverk eller förbjuda alla säljställen att sälja datorer till mig under ett års tid. Ett foto som skickas till alla butiker borde lösa det. Fast med nätbutikerna blir det problematiskt. Och hur gör vi med mina kompisar som jag kan använda som bulvan? Förbjuda kompisarna att köpa datorn kanske. Men det löser inte problemet med att jag kan låna någon av deras datorer. Förbjuda mig att ha kompisar kanske? En sak som plötsligt slår mig är att jag har en vass mobiltelefon som kan göra allt möjligt. Vad säger ni är det enklast att kontakta Telenor och säga till dem att stänga ned surfmöjligheten eller är det smidigare att jag lämnar in den också? Oops jag höll på att gömma, jag har ett sådant där käckt usb-modem från 3 också, lika bra att lämna in den också? Ja det borde täcka allt.
- Oj…
- Ursäkta inte mening att avbryta herr domare, men hur gör vi med min möjlighet att gå in på 7-eleven och använda mig av deras internetcafetjänst?
- Vi kontaktar 7-eleven.
- Alla 179 butiker i Sverige?*
- Alla 179!- Hur gör vi med alla 7-eleven i över 20 länder?
- Öh…- Enklast är nog att utfärda ett reseförbud.
- Ja det kan vi i och för sig göra.
- Vilket i alla fall inte hindrar att jag hittar andra internetcafeér i landet. Kanske lika bra att slå till med kommunarrest?
- Öh…
- Eller för att vara på den säkra sidan stadsdelsarrest.
- Så kan man…
- Fast det finns ju en massa internetcafeér på söder. Nä enklast är nog husarrest. Fast grannen har öppet nätverk…
- Men vad är det du vill!
- Jag vet inte riktigt men är det inte enklast att bara sätta mig i fängelset i ett år…
Domaren log inte. Inte heller Henrik. Monique såg direkt sur ut. Min advokat sprack upp i ett galet leende.
Själv sträckte jag fram mina båda händer för att förenkla handbojningen…
-----
Förutom att det är en humorfylld berättelse är den så belysande att det gör ont. Och den är viktig att ha med sig när man tar ställning till valet till Europaparlamentet, det sk EU-valet.
Jag har knyckt texten, helt lagligt eftersom det är från en blogg. Bloggare är nämligen givmilda, toleranta.
Många har förstås läst texten, men den som inte gjort det, var så god. Kanske kan den ge en tankeställare. ¨
-----
All rise!
Eller, ja så säger man inte i Sverige men för storyns skull får det vara kvar. Alla ställde sig upp. Jag med eftersom det hade varit en lång lång genomgång. Domaren satte sig ned och sedan fick vi alla sätta oss ned. Han gav mig en hastig blick och slickade sig om läppen. Jag visste precis vad det innebar. Bytet var infångat och nu skulle det slaktas.
”Rätten finner att du Steffo Sugbloggare är skyldig till illegal nedtankning av Pirate of The Caribbean och trots 2 varningar från legala representanter laddade ned 2 och 3:an. Därför dömer vi dig till ett års avstängning från Internet. Har du något att tillägga?”
Jag svepte med blicken i lokalen och såg att Antipiratbyråns face of the year Henrik Pontén andades ut. Äntligen får han resultatet av alla års jagande efter elaka nedladdare. Rättvisan segrade till slut. Henrik log. Moinque Wadsted också. Domaren log. Jag log.
Idel leenden.
Jag knäppte bort en imaginär dammtuss från den av polaren lånade slicka pjyam…öh…piratkostymen och bad att få resa på mig och ställa några frågor. Domaren biföll min önskan.
- Jag är alltså avstängd från Internet i ett år? Har jag förstått rätt?
- Korrekt!
- Jag får inte surfa?
- Korrekt!
- Inte kolla mina mail?
- Korrekt!
- Inte facebooka?
- Korrekt!
- Inte twittra?
- Korrekt!
- Inte närma mig Internet i någon form?
- Korrekt!
- Inte betala mina räkningar…
- Öh…vad har det med Internet att göra.
- Jo serru herr domare. Jag har internetbank och min lön sätts in på det kontot och för att betala mina räkningar måste jag logga in på banken, men som jag förstår det kan jag inte göra detta under ett år och är alltså befriad från att betala mina räkningar. Är det korrekt?
- Vänta nu lite. Du kan väl betala dina räkningar. Det är väl bara att gå till en bankomat…
- Herr domare är väl medveten om att bankomatsystemet är kopplat till Internet, i och för sig via vpn men i alla fall, och eftersom jag inte får använda mig av Internet så bryter jag mot domen om jag går fram till en bankomat. Dessutom borde ni väl ta mina kreditkort i beslag så att jag inte har access till elektronisk hantering via Internet till mina pengar.
- Eh…
- Ett alternativ dock är att jag ber min arbetsgivare ge mig min lön rakt i handen…
- Ja det verkar vara en bra lösning.
- Emellertid tror jag att min arbetsgivare inte vill ge mig lön längre eftersom jag arbetar med IT och data och det får jag ju inte enligt domen befatta mig med.
- Vi snackar med din chef. Du ska få andra arbetsuppgifter.
- På ett IT-företag?
- Du kan väl göra andra uppgifter?
- Jag är anställd som IT-ansvarig och support för ett 100-tal personer som är utspridda över världen och…*host* vi använder Internet.
- Uhm…
- Fast jag kan ju ringa istället.
- Ja det är ju en lösning.
- Aj då…glömde bort att vi använder Skype och IM-system.
- Se det går icke!
- Jag vet men det kommer att kännas ohederligt att åka till jobbet och sätta sig på en stol i fikarummet för det är endast där vi inte har datorer. Ett sätt är i och för sig staten betalar min lön utan att jag behöver prestera alls. På så vis drabbas inte min arbetsgivare, vilket absolut inte kan vara syftet med domen mot mig.
- Staten kan väl inte betala för ditt…
- Ett annat alternativ är att rätten kontaktar alla de jag har avtal med som hyresvärd, garageplatsägaren, försäkringsbolagen, daghem, coop osv och att jag betalar först när jag gjort mitt straff om ett år.
- Öh…
- Glöm inte heller att kontakta skatteverket så de vet varför jag softar med deklarationen
- Men den kan du väl göra på papper.
- Kan man?
- Ja jag gör det!
- Jag utgår ifrån att rätten kontaktar ComHem som är min något ostadiga bredbandsleverantör och ser till att de stänger ned nätet hos mig – för jag utgår ifrån att ni inte litar på att jag gör det.
- Ah…
- Fast det drabbar ju i och för sig min fru. Kan man kanske sätta ett lås på datorn så att jag inte kan accessa den? Eller är det rättens åsikt att tredje part ska straffas av mitt agerande? Mina barn som behöver accessa skolans sidor via Internet blir ju också drabbade. Känns lite orättvist tycker jag. Fast frugan kan i och för sig surfa från jobbet. Och barnen från skolan. Men hur gör vi med min bärbara dator som har trådlöst kort i sig?
- Öh…
- Jag bara skojar, det är klart att ni ska ta ut kortet ur datorn. Det är jätteenkelt att ta ut det. Det är dock lika enkelt att sätt in ett annat. Kanske lika bra att ni konfiskerar datorn. Fast jag tror att chefen skulle bli lite purken, eftersom den är ett arbetsredskap. Hur gör vi med grannen som har öppet nätverk som jag kan använda min handdator för att surfa ifrån? Enklaste vore väl att konfiskera handdatorn. I för sig löser det inte problemet med det öppna nätverket eftersom jag kan köpa en annan dator med trådlöst kort i sig. Ett sätt att lösa det är att förbjuda grannen att ha öppet trådlöst nätverk eller förbjuda alla säljställen att sälja datorer till mig under ett års tid. Ett foto som skickas till alla butiker borde lösa det. Fast med nätbutikerna blir det problematiskt. Och hur gör vi med mina kompisar som jag kan använda som bulvan? Förbjuda kompisarna att köpa datorn kanske. Men det löser inte problemet med att jag kan låna någon av deras datorer. Förbjuda mig att ha kompisar kanske? En sak som plötsligt slår mig är att jag har en vass mobiltelefon som kan göra allt möjligt. Vad säger ni är det enklast att kontakta Telenor och säga till dem att stänga ned surfmöjligheten eller är det smidigare att jag lämnar in den också? Oops jag höll på att gömma, jag har ett sådant där käckt usb-modem från 3 också, lika bra att lämna in den också? Ja det borde täcka allt.
- Oj…
- Ursäkta inte mening att avbryta herr domare, men hur gör vi med min möjlighet att gå in på 7-eleven och använda mig av deras internetcafetjänst?
- Vi kontaktar 7-eleven.
- Alla 179 butiker i Sverige?*
- Alla 179!- Hur gör vi med alla 7-eleven i över 20 länder?
- Öh…- Enklast är nog att utfärda ett reseförbud.
- Ja det kan vi i och för sig göra.
- Vilket i alla fall inte hindrar att jag hittar andra internetcafeér i landet. Kanske lika bra att slå till med kommunarrest?
- Öh…
- Eller för att vara på den säkra sidan stadsdelsarrest.
- Så kan man…
- Fast det finns ju en massa internetcafeér på söder. Nä enklast är nog husarrest. Fast grannen har öppet nätverk…
- Men vad är det du vill!
- Jag vet inte riktigt men är det inte enklast att bara sätta mig i fängelset i ett år…
Domaren log inte. Inte heller Henrik. Monique såg direkt sur ut. Min advokat sprack upp i ett galet leende.
Själv sträckte jag fram mina båda händer för att förenkla handbojningen…
-----
Förutom att det är en humorfylld berättelse är den så belysande att det gör ont. Och den är viktig att ha med sig när man tar ställning till valet till Europaparlamentet, det sk EU-valet.
14 maj 2009
Var finns det liberala alternativet?
Mikael Elmlund, bloggaren "Liberal och långsint" frågar idag vart en liberal väljare ska ta vägen. Mikael har varit aktiv centerpartist, men i likhet med många andra blivit besviken på centerstämmans negativa inställning till integritetsfrågorna. Han har lämnat centern, och undrar vart han ska ta vägen.
http://mikaelelmlund.wordpress.com/2009/05/14/vart-ska-en-liberal-valjare-ta-vagen-nu-for-tiden/
Jag har i och för sig diskuterat denna problematik tidigare, men det kan finnas anledning att ta upp det igen. Vi är många liberaler som inte känner igen oss i dagens partibild. Vilket borde vara något för t ex folkpartiets och centerns partiledningar att tänka på. Och, varför inte, för miljöpartiets.
Mikael slutade sitt inlägg med att han skiter i finanskrisen. Eftersom integritetsfrågan, friheten är så mycket viktigare i dagens läge.
Till det säger jag som så:
Ja, inte skiter jag i finanskrisen eller lågkonjunkturen, den drabbar mig och min familj hårt. Men, faktiskt, i övrigt kan jag bara instämma i din klagan Mikael…
I valet mellan frihet eller sänkt skatt väljer även jag friheten.
Trots allt känns det enklare att rösta i EP-valet än i det kommande riksdagsvalet. I EP-valet är det rikslistor, och gillar man inte partiet kan man ändå kryssa någon som känns rätt som person. Men jag har inte bestämt mig än.
I riksdagsvalet är det värre. Det är inte säkert det kommer att finnas sant liberala kandidater att kryssa fram i varje valkrets. Liksom du har jag svårt att lita på sossarna i FRA-frågan. De sonderingar jag gjorde i höstas visade på ett ointresse, som är illavarslande betr deras ordhållighet. Vänsterpartiet är omöjligt pga sin historia, många där hyllar ännu den blodbesudlade kommunismen.
Miljöpartiet har en del underligheter kvar, men är onekligen en bit på väg till att bli ett vänsterbetonad socialliberalt parti, om än ej så uttalat som de gröna i Tyskland. Och, som du säger, de vill ju så gärna sitta i knäet på sossarna. Och s kan jag svårligen tänka mig, som sagt, även om jag hittat några utmärkta sossar på internet, men de styr ju inte partiet.
Moderaterna har numera bara ett överskuggande mål: MAKTEN. Deras politik skiftar innehåll efter vad de tror för dagen är lämpligt för att fånga väljare. Det ger inget förtroende. Deras praktiska politik är ett misch-masch av gammal “hederlig” konservatism, fragment av nyliberalism, socialkonservatism (patronen) och annat löst gods.
KD är inte bättre, spec inte i integritetsfrågor. De är inte liberala och de är inte ens trogna sin moralkonservativa grund. Opålitliga.
Och fp. Jag mår illa att tänka på vad som skett med detta parti. Där finns en hel del gedigna liberaler, men de har antingen lagt av aktiv politik, eller tryckts ned så de inte vågar eller ids bråka med partiledningen. Eller ägnar sig åt perifera frågor, där de får hållas. De få som vågar käfta, de får veta att det inte är lämpligt.
Och betr (pp) tycker vi nog lika. Det de säger är bra i huvudsak. Men de är för smala. Möjligen av rädsla för att tappa en del sympatisörer, som bara vill en enda sak. Men i den saken är ju viktig, och integritet och medborgarrätt kan tas som ingång för att ta ställning i många frågor.
Dock, inte är det underligt att det förs fram propåer om att det borde bildas ett nytt parti.
http://mikaelelmlund.wordpress.com/2009/05/14/vart-ska-en-liberal-valjare-ta-vagen-nu-for-tiden/
Jag har i och för sig diskuterat denna problematik tidigare, men det kan finnas anledning att ta upp det igen. Vi är många liberaler som inte känner igen oss i dagens partibild. Vilket borde vara något för t ex folkpartiets och centerns partiledningar att tänka på. Och, varför inte, för miljöpartiets.
Mikael slutade sitt inlägg med att han skiter i finanskrisen. Eftersom integritetsfrågan, friheten är så mycket viktigare i dagens läge.
Till det säger jag som så:
Ja, inte skiter jag i finanskrisen eller lågkonjunkturen, den drabbar mig och min familj hårt. Men, faktiskt, i övrigt kan jag bara instämma i din klagan Mikael…
I valet mellan frihet eller sänkt skatt väljer även jag friheten.
Trots allt känns det enklare att rösta i EP-valet än i det kommande riksdagsvalet. I EP-valet är det rikslistor, och gillar man inte partiet kan man ändå kryssa någon som känns rätt som person. Men jag har inte bestämt mig än.
I riksdagsvalet är det värre. Det är inte säkert det kommer att finnas sant liberala kandidater att kryssa fram i varje valkrets. Liksom du har jag svårt att lita på sossarna i FRA-frågan. De sonderingar jag gjorde i höstas visade på ett ointresse, som är illavarslande betr deras ordhållighet. Vänsterpartiet är omöjligt pga sin historia, många där hyllar ännu den blodbesudlade kommunismen.
Miljöpartiet har en del underligheter kvar, men är onekligen en bit på väg till att bli ett vänsterbetonad socialliberalt parti, om än ej så uttalat som de gröna i Tyskland. Och, som du säger, de vill ju så gärna sitta i knäet på sossarna. Och s kan jag svårligen tänka mig, som sagt, även om jag hittat några utmärkta sossar på internet, men de styr ju inte partiet.
Moderaterna har numera bara ett överskuggande mål: MAKTEN. Deras politik skiftar innehåll efter vad de tror för dagen är lämpligt för att fånga väljare. Det ger inget förtroende. Deras praktiska politik är ett misch-masch av gammal “hederlig” konservatism, fragment av nyliberalism, socialkonservatism (patronen) och annat löst gods.
KD är inte bättre, spec inte i integritetsfrågor. De är inte liberala och de är inte ens trogna sin moralkonservativa grund. Opålitliga.
Och fp. Jag mår illa att tänka på vad som skett med detta parti. Där finns en hel del gedigna liberaler, men de har antingen lagt av aktiv politik, eller tryckts ned så de inte vågar eller ids bråka med partiledningen. Eller ägnar sig åt perifera frågor, där de får hållas. De få som vågar käfta, de får veta att det inte är lämpligt.
Och betr (pp) tycker vi nog lika. Det de säger är bra i huvudsak. Men de är för smala. Möjligen av rädsla för att tappa en del sympatisörer, som bara vill en enda sak. Men i den saken är ju viktig, och integritet och medborgarrätt kan tas som ingång för att ta ställning i många frågor.
Dock, inte är det underligt att det förs fram propåer om att det borde bildas ett nytt parti.
Rädsla skapar misstänksamhet, och till och med ondska
Den eminenta bloggaren Farmorgun håller ögonen på det mesta av värde, såväl i traditionella media som i bloggosfären.
I sin bloggpost Förlikning byggs inte med hjälp av envishet,
http://farmorgun.blogspot.com/2009/05/forlikning-byggs-inte-med-hjalp-av.html ,
funderar hon bl a, med utgångspunkt från en bloggpost hos Anna Troberg, om vad datorer kan göra med människor, och nämner även rädslan. Hon frågar varför politiker spelar på rädslan.
Det är en bra fråga. Vars svar är att det är ett enkelt sätt att vinna en opinion. Och därmed makt. Hitler byggde ju upp sin nazism på det. Och han var knappast den förste som använde detta, i mina ögon, fula knep.
Rädslan är verkligen en förklaring till mycket ont! Speciellt om skrupelfria politiker spelar på den.
Hitler och antisemitismen använder det. Samma sak med främlingsfientliga partier både i Sverige och på andra håll. Och vad är grunden för mycket av vissa politikers fiskande efter röster hos EU-motståndare? Jo, rädslan för det okända.
Man kan vara rädd för människor, nyinflyttade med konstiga språk och kanske med en annan kulör på huden. Men även för utveckling, för ny teknik. Självhärskare gillade inte att folk lärde sig att läsa, och boktryckarkonsten var inte populär hos de som ville ha monopol på att tolka det skrivan (präntade) ordet. Diktaturer har aldrig gillat journalister och författare, idag gillar de inte internet.
Tyvärr finns rädslan för internet även hos politiker (och hos vissa företagare t ex i mediabranschen) i vårt hörn av världen. Och när det dyker upp ett parti som dessutom gillar och kan internet, då blir många gamla politiker rädda. Eller vill utnyttja andras rädsla.
Har då detta parti ett namn, piratpartiet, som visserligen kan verka lite romantiskt för ungdomar, men som skrämmer "ärlig skattebetalare", då är det verkligen läge för att utnyttja folks rädsla.
Men hur komma över detta? Jag tror faktiskt det bara finns en väg, kommunikation och upplysning! Att prata med folk! Att prata med många, att göra sig bekant, och därmed upptäcka att vi i grunden inte är så olika. Och i vart fall att eventuella skillnader inte är så skrämmande. Ett första steg brukar vara att "man" behåller sin misstänksamhet mot t ex invandrare som grupp (vilka ju inte är EN grupp), men gör undantag för dem som man lärt känna. Efter en tid, och om man lär känna fler upptäcker man att alla är individer. Och som regel inte farliga.
På samma sätt kan man försöka bekanta sig med ny teknik. Är den för avancerad kan man ju försöka få den förklarad för sig. Allt behöver ju inte alla ta till sig för att använda, men rädslan för det nya bör man bekämpa.
Upplysning och fri kommunikation är något gott. Det frigör människan till att bli mera tolerant. Kanske till och med lite godare.
I sin bloggpost Förlikning byggs inte med hjälp av envishet,
http://farmorgun.blogspot.com/2009/05/forlikning-byggs-inte-med-hjalp-av.html ,
funderar hon bl a, med utgångspunkt från en bloggpost hos Anna Troberg, om vad datorer kan göra med människor, och nämner även rädslan. Hon frågar varför politiker spelar på rädslan.
Det är en bra fråga. Vars svar är att det är ett enkelt sätt att vinna en opinion. Och därmed makt. Hitler byggde ju upp sin nazism på det. Och han var knappast den förste som använde detta, i mina ögon, fula knep.
Rädslan är verkligen en förklaring till mycket ont! Speciellt om skrupelfria politiker spelar på den.
Hitler och antisemitismen använder det. Samma sak med främlingsfientliga partier både i Sverige och på andra håll. Och vad är grunden för mycket av vissa politikers fiskande efter röster hos EU-motståndare? Jo, rädslan för det okända.
Man kan vara rädd för människor, nyinflyttade med konstiga språk och kanske med en annan kulör på huden. Men även för utveckling, för ny teknik. Självhärskare gillade inte att folk lärde sig att läsa, och boktryckarkonsten var inte populär hos de som ville ha monopol på att tolka det skrivan (präntade) ordet. Diktaturer har aldrig gillat journalister och författare, idag gillar de inte internet.
Tyvärr finns rädslan för internet även hos politiker (och hos vissa företagare t ex i mediabranschen) i vårt hörn av världen. Och när det dyker upp ett parti som dessutom gillar och kan internet, då blir många gamla politiker rädda. Eller vill utnyttja andras rädsla.
Har då detta parti ett namn, piratpartiet, som visserligen kan verka lite romantiskt för ungdomar, men som skrämmer "ärlig skattebetalare", då är det verkligen läge för att utnyttja folks rädsla.
Men hur komma över detta? Jag tror faktiskt det bara finns en väg, kommunikation och upplysning! Att prata med folk! Att prata med många, att göra sig bekant, och därmed upptäcka att vi i grunden inte är så olika. Och i vart fall att eventuella skillnader inte är så skrämmande. Ett första steg brukar vara att "man" behåller sin misstänksamhet mot t ex invandrare som grupp (vilka ju inte är EN grupp), men gör undantag för dem som man lärt känna. Efter en tid, och om man lär känna fler upptäcker man att alla är individer. Och som regel inte farliga.
På samma sätt kan man försöka bekanta sig med ny teknik. Är den för avancerad kan man ju försöka få den förklarad för sig. Allt behöver ju inte alla ta till sig för att använda, men rädslan för det nya bör man bekämpa.
Upplysning och fri kommunikation är något gott. Det frigör människan till att bli mera tolerant. Kanske till och med lite godare.
13 maj 2009
Lästips för den som tror att alla självklart är piratpartister
Bloggaren Trust Yourself, oberoende socialliberal, http://oberoendesocialliberal.blogspot.com/ har varit inaktiv en tid men har nu återkommit.
Jag vill nämna honom då han är en ganska typisk representant för politiskt intresserade, som inte ägnar all sin tid åt att blogga och följa våra debatter här.
Läs därför gärna hans färska inlägg om piratpartiet. Det kan vara nyttig läsning både för piratpartister liksom för oss andra som diskuterar om IPRED, om valet till Europaparlamentet, telekompaket, FRA etc etc.
http://oberoendesocialliberal.blogspot.com/2009/05/piratpartiet.html
Han erkänner där att han sett på piratpartiet som ett gäng snyltare, men nu när han satt sig in i frågan är den inte lika enkel.
Jag tror att det är dessa intelligenta, men hittills inte speciellt insatta personer som informationen främst måste inriktas på. Personer som inser att det är farligt när integritet och rättssäkerhet kränks, men som inte hittat informationen om detta i traditionella media.
Som trott att det är snålhet bakom kraven på integritet.... eftersom det är så det framställts i pressen.
Som kanske till och med tror att medialobbyisterna för upphovsmännens talan. OK, de säger alltid att de företräder dem, men de facto är det medialobbyn som parasiterar på de faktiska upphovsmännen. Och till det vill de ha lagstiftarnas hjälp.
Egentligen, vilken häpnadsväckande fräckhet de visar! Vi måste öppna ögonen på folk om hur det är. Helst före valdagen den 7 juni, valet till Europaparlamentet.
Jag vill nämna honom då han är en ganska typisk representant för politiskt intresserade, som inte ägnar all sin tid åt att blogga och följa våra debatter här.
Läs därför gärna hans färska inlägg om piratpartiet. Det kan vara nyttig läsning både för piratpartister liksom för oss andra som diskuterar om IPRED, om valet till Europaparlamentet, telekompaket, FRA etc etc.
http://oberoendesocialliberal.blogspot.com/2009/05/piratpartiet.html
Han erkänner där att han sett på piratpartiet som ett gäng snyltare, men nu när han satt sig in i frågan är den inte lika enkel.
Jag tror att det är dessa intelligenta, men hittills inte speciellt insatta personer som informationen främst måste inriktas på. Personer som inser att det är farligt när integritet och rättssäkerhet kränks, men som inte hittat informationen om detta i traditionella media.
Som trott att det är snålhet bakom kraven på integritet.... eftersom det är så det framställts i pressen.
Som kanske till och med tror att medialobbyisterna för upphovsmännens talan. OK, de säger alltid att de företräder dem, men de facto är det medialobbyn som parasiterar på de faktiska upphovsmännen. Och till det vill de ha lagstiftarnas hjälp.
Egentligen, vilken häpnadsväckande fräckhet de visar! Vi måste öppna ögonen på folk om hur det är. Helst före valdagen den 7 juni, valet till Europaparlamentet.
11 maj 2009
Olle Schmidt och valet av sällskap
Vems sällskap söker Olle Schmidt (fp) för att driva de viktiga medborgarrättsfrågorna om integritet och rättssäkerhet med mera?
Flitiga läsare av min blogg har sett att jag noterat att Olle Schmidt är en av de ledamöter av Europaparlamentet som i stort sett agerat på ett riktigt sätt för att försvara medborgarrätten, bekämpa Telekompaktetet etc. Detta "trots" att Olle är folkpartist. Fp som parti har ju inte precis rosat marknaden på den svenska scenen, lika lite som de andra allianspartierna.
Medborgarrättsnätverket Svart Måndag (NSM) har på ett ambitiöst sätt sökt kartlägga hur kandidaterna inom alla partier står i dessa frågor. Detta för att kunna ge en rekommendation vem vi ska kryssa. Och detta vare sig vi nöjer oss med besked i dessa frågor och därför kan rösta på någon i piratpartiet. Eller om vi vill hitta kandidater som både har en redovisad bredare syn på politiken (utifrån den ideologi som partierna/kandidaterna säger sig stå för) OCH inte negligerar eller motarbetar medborgarrättens frågor. Samt helst arbetar positivt för att "rädda demokratin".
NSM sa sig också att vilja stödja personkampanjen för dessa kandidater.
http://svartmandag.blogspot.com/2009/05/pressrelease-natverket-svart-mandags.html
Olle Schmidt var en av de kandidater som NSM ansåg sig kunna rekommendera. Det var glädjande, menar jag. När jag så erfar att Olle Schmidt avböjt att bli rekommenderad av NSM blir jag minst sagt konfunderad och ställde en fråga till honom om detta på hans blogg.
http://schmidtblogg.blogspot.com/2009/05/sa-stoppade-vi-telekompaketet.html
Olle har nu svarat mig i en kommentar på sin blogg. Han gillar inte allt som NSM skriver, t ex om FRA-omröstningen som dödsdagen för demokrati och integritet. Jag respekterar det, samtidigt som jag menar att då är han överkänslig och bortser samtidigt för de uttalade syftena med NSMs verksamhet.
(Nej, jag är inte med i NSM, men känner stark sympati för just dess syfte att, utan partipolitisk bindning, värna om medborgarnas rätt till frihet, integritet, demokrati, brevhemlighet samt meddelarskydd och därmed stå på Sveriges grundlag och Europa-konventionens sida.)
Jag skrev därför ett svar till Olle Schmidt med ungefär följande innehåll:
"Vad jag förstår har du Olle avböjt att stå på den lista NSM gjort över ledamöter som intar en positiv inställning till medborgarrätt, integritet etc. Jag respekterar din åsikt, men jag kan inte förstå att du avböjer att bli rekommenderad för personval pga dina åsikter!
Betr FRA-lagen. Skulle du, liksom Camilla Lindberg, röstat emot FRA-lagen i juni ifjol, om du suttit i riksdagen? Den var inte dödsdagen måhända, men ett mycket allvarligt steg i den pågående processen för att urholka demokratin, integriteten och åsikts- och yttrandefriheten i Sverige.
Alltså, man behöver inte dela andras åsikter i allt, men man bör välja sina samarbetspartner för att uppnå sina mål i de frågor som är aktuella vid varje tidpunkt. Det klassiska exemplet, som vi liberaler brukar ta, är ju att vi samarbetade med socialdemokratin för att genomföra den allmänna och lika rösträtten för män och kvinnor. Det som kallas det demokratiska genombrottet i Sverige. Men när socialdemokratin ville socialisera Sverige så valde vi andra samarbetspartner, varvid blocktänkandet socialister/icke-socialister uppstod.
Det märkliga är att detta blocktänkande finns kvar även nu när andra frågor är mer aktuella. När det gäller medborgarrättsfrågorna, integritet och angreppen på demokratin är det öht svårt att se en klar gräns mellan riksdagspartierna. Där går skillnaden mera mellan enskilda ledamöter inom partierna.
Alliansregeringen (som bygger på blocktänkandet, på icke-socialism) har ju varit rent förödande i flera stora medborgarrättsfrågor. Sossarna är inte mycket bättre annat än i någon (taktisk) detalj. Som partier finns det även tveksamheter hos vänsterpartiet och miljöpartiet, men till och från, och ser man dessutom till aktiviteten hos en del ledamöter ligger de ändå bättre till.
Och utanför riksdagen har vi piratpartiet. Som i aktuella frågor ligger ganska rätt utifrån ett medborgarrättsperspektiv. Men som har andra brister, både betr namn och (den självvalda) bristen på deklarerad syn på andra frågor.
Men hos de svenska ledamöterna i Europaparlamentet verkar medvetenheten om angreppen på medborgarrätten något större än hos de svenska "moderpartierna". Om än i några fall denna medvetenhet tycks lite yrvaken.
Jag hoppas att jag även i fortsättningen kan räkna dig Olle till de medvetna kämparna för medborgarrätt, integritet, åsiktsfrihet och fri kommunikation (utan registrering). Att du för att uppnå målen vågar söka rätt samarbetspartner utan att känna någon beröringsskräck. "
Flitiga läsare av min blogg har sett att jag noterat att Olle Schmidt är en av de ledamöter av Europaparlamentet som i stort sett agerat på ett riktigt sätt för att försvara medborgarrätten, bekämpa Telekompaktetet etc. Detta "trots" att Olle är folkpartist. Fp som parti har ju inte precis rosat marknaden på den svenska scenen, lika lite som de andra allianspartierna.
Medborgarrättsnätverket Svart Måndag (NSM) har på ett ambitiöst sätt sökt kartlägga hur kandidaterna inom alla partier står i dessa frågor. Detta för att kunna ge en rekommendation vem vi ska kryssa. Och detta vare sig vi nöjer oss med besked i dessa frågor och därför kan rösta på någon i piratpartiet. Eller om vi vill hitta kandidater som både har en redovisad bredare syn på politiken (utifrån den ideologi som partierna/kandidaterna säger sig stå för) OCH inte negligerar eller motarbetar medborgarrättens frågor. Samt helst arbetar positivt för att "rädda demokratin".
NSM sa sig också att vilja stödja personkampanjen för dessa kandidater.
http://svartmandag.blogspot.com/2009/05/pressrelease-natverket-svart-mandags.html
Olle Schmidt var en av de kandidater som NSM ansåg sig kunna rekommendera. Det var glädjande, menar jag. När jag så erfar att Olle Schmidt avböjt att bli rekommenderad av NSM blir jag minst sagt konfunderad och ställde en fråga till honom om detta på hans blogg.
http://schmidtblogg.blogspot.com/2009/05/sa-stoppade-vi-telekompaketet.html
Olle har nu svarat mig i en kommentar på sin blogg. Han gillar inte allt som NSM skriver, t ex om FRA-omröstningen som dödsdagen för demokrati och integritet. Jag respekterar det, samtidigt som jag menar att då är han överkänslig och bortser samtidigt för de uttalade syftena med NSMs verksamhet.
(Nej, jag är inte med i NSM, men känner stark sympati för just dess syfte att, utan partipolitisk bindning, värna om medborgarnas rätt till frihet, integritet, demokrati, brevhemlighet samt meddelarskydd och därmed stå på Sveriges grundlag och Europa-konventionens sida.)
Jag skrev därför ett svar till Olle Schmidt med ungefär följande innehåll:
"Vad jag förstår har du Olle avböjt att stå på den lista NSM gjort över ledamöter som intar en positiv inställning till medborgarrätt, integritet etc. Jag respekterar din åsikt, men jag kan inte förstå att du avböjer att bli rekommenderad för personval pga dina åsikter!
Betr FRA-lagen. Skulle du, liksom Camilla Lindberg, röstat emot FRA-lagen i juni ifjol, om du suttit i riksdagen? Den var inte dödsdagen måhända, men ett mycket allvarligt steg i den pågående processen för att urholka demokratin, integriteten och åsikts- och yttrandefriheten i Sverige.
Alltså, man behöver inte dela andras åsikter i allt, men man bör välja sina samarbetspartner för att uppnå sina mål i de frågor som är aktuella vid varje tidpunkt. Det klassiska exemplet, som vi liberaler brukar ta, är ju att vi samarbetade med socialdemokratin för att genomföra den allmänna och lika rösträtten för män och kvinnor. Det som kallas det demokratiska genombrottet i Sverige. Men när socialdemokratin ville socialisera Sverige så valde vi andra samarbetspartner, varvid blocktänkandet socialister/icke-socialister uppstod.
Det märkliga är att detta blocktänkande finns kvar även nu när andra frågor är mer aktuella. När det gäller medborgarrättsfrågorna, integritet och angreppen på demokratin är det öht svårt att se en klar gräns mellan riksdagspartierna. Där går skillnaden mera mellan enskilda ledamöter inom partierna.
Alliansregeringen (som bygger på blocktänkandet, på icke-socialism) har ju varit rent förödande i flera stora medborgarrättsfrågor. Sossarna är inte mycket bättre annat än i någon (taktisk) detalj. Som partier finns det även tveksamheter hos vänsterpartiet och miljöpartiet, men till och från, och ser man dessutom till aktiviteten hos en del ledamöter ligger de ändå bättre till.
Och utanför riksdagen har vi piratpartiet. Som i aktuella frågor ligger ganska rätt utifrån ett medborgarrättsperspektiv. Men som har andra brister, både betr namn och (den självvalda) bristen på deklarerad syn på andra frågor.
Men hos de svenska ledamöterna i Europaparlamentet verkar medvetenheten om angreppen på medborgarrätten något större än hos de svenska "moderpartierna". Om än i några fall denna medvetenhet tycks lite yrvaken.
Jag hoppas att jag även i fortsättningen kan räkna dig Olle till de medvetna kämparna för medborgarrätt, integritet, åsiktsfrihet och fri kommunikation (utan registrering). Att du för att uppnå målen vågar söka rätt samarbetspartner utan att känna någon beröringsskräck. "
Jag vill också lägga till att jag vill att den kandidat jag kommer att kryssa för den 7 juni, han/hon ska kunna och vilja samarbeta med ledamöter i andra partier och partigrupper i parlamentet för att uppnå positiva resultat. Och tala om detta. Men kandidater som inte visar den viljan, de visar ju redan på förhand att de inte kommer att göra sitt yttersta för medborgarrätten.
10 maj 2009
Kan vi vinna tillbaka våra demokratiska rättigheter?
Jag blir alltmer skrämd, inte bara av ut(av)vecklingen av våra demokratiska rättigheter som integritet, rättssäkerhet, yttrandefrihet och fri kommunikation etc, utan också alltmer över partiernas märkliga attityd i dessa frågor. Deras genuina nonchalans av de demokratiska grundvärdena.
Just nu känner jag en märklig mix av djup trötthet och starkt trots.
Trött och besviken över utvecklingen, men vill inte ge upp ändå.
Mörkrets makter får inte ta över.
För, jag ser ju mörkret. Men jag ser även att en genuin demokratisk känsla genomsyrar så många människor, speciellt de som skriver politiska bloggar. Samtidigt inser jag att mängder av genuina demokrater - av alla politiska schatteringar - ännu inte fattat vad som är på gång. De läser inte bloggar, och de kan och vill inte tro att det är så illa som det är med nedmonteringen av demokratin.
Därför vill jag - än en gång - uppmana alla lysande skribenter inom den politiska bloggosfären att ta en paus i bloggandet, att gå tillbaka till redan skrivna texter och skicka ett antal av dessa till traditionella media. Oftast behövs bara marginella redigeringar, förutom att de kortas ner, för att passa som debattartiklar eller insändare i pressen.
Det brådskar, valet till Europaparlamentet är redan om några veckor!
Nu är räddandet av demokratin en större sak än detta val, och större än om piratpartiet kommer in eller inte. Men det är ett viktigt steg. Vi måste återvinna våra demokratiska fri- och rättigheter!
Då måste vi bortse från kortsiktiga partipolitiska hänsyn, och kanske i någon mån avstå från en-två bloggtexter. Men i stället gå till gammelmedia.
Just nu känner jag en märklig mix av djup trötthet och starkt trots.
Trött och besviken över utvecklingen, men vill inte ge upp ändå.
Mörkrets makter får inte ta över.
För, jag ser ju mörkret. Men jag ser även att en genuin demokratisk känsla genomsyrar så många människor, speciellt de som skriver politiska bloggar. Samtidigt inser jag att mängder av genuina demokrater - av alla politiska schatteringar - ännu inte fattat vad som är på gång. De läser inte bloggar, och de kan och vill inte tro att det är så illa som det är med nedmonteringen av demokratin.
Därför vill jag - än en gång - uppmana alla lysande skribenter inom den politiska bloggosfären att ta en paus i bloggandet, att gå tillbaka till redan skrivna texter och skicka ett antal av dessa till traditionella media. Oftast behövs bara marginella redigeringar, förutom att de kortas ner, för att passa som debattartiklar eller insändare i pressen.
Det brådskar, valet till Europaparlamentet är redan om några veckor!
Nu är räddandet av demokratin en större sak än detta val, och större än om piratpartiet kommer in eller inte. Men det är ett viktigt steg. Vi måste återvinna våra demokratiska fri- och rättigheter!
Då måste vi bortse från kortsiktiga partipolitiska hänsyn, och kanske i någon mån avstå från en-två bloggtexter. Men i stället gå till gammelmedia.
07 maj 2009
Den komplicerade politiken
Jag känner mig nästan som en senior adviser när jag observerar och deltar i den aktuella politiska debatten på bloggarna.
Där finns ett enormt aktivt intresse, inte minst från sympatisörer till piratpartiet. De är ivriga, engagerade, många är oerhört kunniga i de frågor som de anser är deras. Flera av de mera framträdande av (pp)s kandidater i valet till EP har, trots sin ovilja till breddning, ett slags bredare grundsyn, kalla det gärna ideologi. Och de förmår att diskutera sansat och nyanserat, trots att deras tidigare politiska erfarenheter inte alltid är så stora.
Debatten i stort på bloggarna är dock lite mera vildvuxen. Och - det måste sägas - det gäller också en del av det som kommer från mera etablerade politiker.
Vad inte alla inser är att politiska beslut ofta är komplicerade. Politiker dränks i olika slags promemorior och underlag, mycket av detta hinner de inte ens ögna igenom. Det är inget försvar, men en förklaring. Dock skulle man önska att deras assistenter förklarade för dem att t ex internet är något mycket mera invecklat och omfattande än vad de tror. Att vi alla, även politikerna, använder det till mera än vi/de tror.
Men, att i olika förslag hitta de i och för sig viktiga principiella grunderna, som man vill förhålla sig till, det är inte alltid helt enkelt. Speciellt dokument som skrivs av byråkrater kan vara svårlästa ur den aspekten.
Politik är inte bara att vilja, som Olof Palme sa, det är att välja också. Vem man ska samarbeta med till exempel. Och hur man ska se på andra politiker. Att inte stödja någon innebär inte att man spottar denne i ansiktet.
De i politiken yrvakna sympatisörerna till (pp), de har en del att lära. T ex att journalister inte ska stryka intervjuoffret medhårs.
T ex att det är nyttigt med debatt, att en meningsmotståndare inte per definition är en idiot eller mörkermänniska. (OK, visst kan det vara så, men oftast inte.)
F.ö. verkar det som en del gamla politiker borde inse detta också, alla "pirater" är inte som politikernas glåpord vill mena.
Man behöver inte, vare sig som politiker eller som politiskt engagerad vanlig medborgare, dela alla åsikter hos en politiker, men givetvis är det rimligt att välja ngn som i stort ändå bygger på samma värderingar som man själv har.
Dessutom är det vettigt att välja samarbetspartner efter de frågor som är de mest aktuella, mest brännande, för en själv. Historien visar att för att vara trogen sin egen grundsyn så kan man behöva byta samarbetspartner beroende just på vad som är de viktigaste frågorna, och att de skiftar genom tiden.
Vid demokratins genombrott i början av förra seklet var skiljelinjen mellan motståndare till och förkämpar för allmän och lika rösträtt. Efter andra världskriget såg det ut på ett annat sätt när kampen stod mellan krafter som ville socialisera Sverige och de som ville ha ett samhälle med valfrihet och marknadsekonomi. Båda dessa frågor har en viktig dimension på hur man, utifrån olika ideologisk utgångspunkt, ser på demokratin som ett sätt att styra samhället.
Dessutom måste man inse, och respektera, att även i en given situation och tid, så gör både politiker och vanliga väljare olika prioriteringar av vad som de anser viktigast just då/nu.
Jag, liksom många i bloggosfären, ser integritet, rättssäkerhet, yttrande- och kommunikationsfrihet som viktiga demokratiska frågor idag. Andra anser inte detta, utan prioriterar t ex frågan om arbete som mera näraliggande. "Att hålla nöden från dörren."
Självfallet finns det många viktiga frågor, som är svåra att göra avvägningar emellan. Det valet måste dock var och en göra själv. Och sedan söka den väg och samarbetspartner som man tror mest på.
Då måste man dock söka undvika att, i upphetsningen, falla i fällan att gå till personangrepp eller tarvligheter på annat sätt. Dvs, när man angriper någon skall det vara för att man inte instämmer i dennes ståndpunkt, och försöka argumentera för sin egen. Att övertyga i sakfrågan - inte att köra över med ångvält.
Men det är en svår konst, det erkännes.
Där finns ett enormt aktivt intresse, inte minst från sympatisörer till piratpartiet. De är ivriga, engagerade, många är oerhört kunniga i de frågor som de anser är deras. Flera av de mera framträdande av (pp)s kandidater i valet till EP har, trots sin ovilja till breddning, ett slags bredare grundsyn, kalla det gärna ideologi. Och de förmår att diskutera sansat och nyanserat, trots att deras tidigare politiska erfarenheter inte alltid är så stora.
Debatten i stort på bloggarna är dock lite mera vildvuxen. Och - det måste sägas - det gäller också en del av det som kommer från mera etablerade politiker.
Vad inte alla inser är att politiska beslut ofta är komplicerade. Politiker dränks i olika slags promemorior och underlag, mycket av detta hinner de inte ens ögna igenom. Det är inget försvar, men en förklaring. Dock skulle man önska att deras assistenter förklarade för dem att t ex internet är något mycket mera invecklat och omfattande än vad de tror. Att vi alla, även politikerna, använder det till mera än vi/de tror.
Men, att i olika förslag hitta de i och för sig viktiga principiella grunderna, som man vill förhålla sig till, det är inte alltid helt enkelt. Speciellt dokument som skrivs av byråkrater kan vara svårlästa ur den aspekten.
Politik är inte bara att vilja, som Olof Palme sa, det är att välja också. Vem man ska samarbeta med till exempel. Och hur man ska se på andra politiker. Att inte stödja någon innebär inte att man spottar denne i ansiktet.
De i politiken yrvakna sympatisörerna till (pp), de har en del att lära. T ex att journalister inte ska stryka intervjuoffret medhårs.
T ex att det är nyttigt med debatt, att en meningsmotståndare inte per definition är en idiot eller mörkermänniska. (OK, visst kan det vara så, men oftast inte.)
F.ö. verkar det som en del gamla politiker borde inse detta också, alla "pirater" är inte som politikernas glåpord vill mena.
Man behöver inte, vare sig som politiker eller som politiskt engagerad vanlig medborgare, dela alla åsikter hos en politiker, men givetvis är det rimligt att välja ngn som i stort ändå bygger på samma värderingar som man själv har.
Dessutom är det vettigt att välja samarbetspartner efter de frågor som är de mest aktuella, mest brännande, för en själv. Historien visar att för att vara trogen sin egen grundsyn så kan man behöva byta samarbetspartner beroende just på vad som är de viktigaste frågorna, och att de skiftar genom tiden.
Vid demokratins genombrott i början av förra seklet var skiljelinjen mellan motståndare till och förkämpar för allmän och lika rösträtt. Efter andra världskriget såg det ut på ett annat sätt när kampen stod mellan krafter som ville socialisera Sverige och de som ville ha ett samhälle med valfrihet och marknadsekonomi. Båda dessa frågor har en viktig dimension på hur man, utifrån olika ideologisk utgångspunkt, ser på demokratin som ett sätt att styra samhället.
Dessutom måste man inse, och respektera, att även i en given situation och tid, så gör både politiker och vanliga väljare olika prioriteringar av vad som de anser viktigast just då/nu.
Jag, liksom många i bloggosfären, ser integritet, rättssäkerhet, yttrande- och kommunikationsfrihet som viktiga demokratiska frågor idag. Andra anser inte detta, utan prioriterar t ex frågan om arbete som mera näraliggande. "Att hålla nöden från dörren."
Självfallet finns det många viktiga frågor, som är svåra att göra avvägningar emellan. Det valet måste dock var och en göra själv. Och sedan söka den väg och samarbetspartner som man tror mest på.
Då måste man dock söka undvika att, i upphetsningen, falla i fällan att gå till personangrepp eller tarvligheter på annat sätt. Dvs, när man angriper någon skall det vara för att man inte instämmer i dennes ståndpunkt, och försöka argumentera för sin egen. Att övertyga i sakfrågan - inte att köra över med ångvält.
Men det är en svår konst, det erkännes.
06 maj 2009
Demokrati i solsken bara (uppdat.)
M-ledaren, tillika statsministern Fredrik Reinfeldt har kommit överens med opposionspartiernas ledare om borgfred under Sveriges ordförandeskap i EU. Det låter väl bra. Man ska inte käbbla i onödan.
Hoppsan, käbblar politikerna i onödan annars då?
Nå, visst kan det låta bestickande att tona ner eventuella motsättningar betr t ex utrikespolitik under den tid som Sverige genom statsministern ska försöka ordning på EU. Men ändå, det känns fel.
Demokrati bygger ju på att det är fri debatt, en fri och självständig opposition, yttrandefrihet etc. Det är ju något som inte bara kan gälla i vackert väder!
Reinfeldt liksom Mona Sahlin betonade att det är kristider och att "vi" måste hålla ihop för att ro EU-skutan.
Aj aj. Jag som trodde att demokratin måste tåla oväder också. Till och med att fri debatt, opposition är än viktigare i snålblåst. Att sopa meningsskiljaktigheter under mattan hör mera hemma i totalitära sammanhang.
Jag känner en instinktiv ovilja emot att tysta debatt. Men på något sätt är det symptomatiskt att denna regering så gärna vill ha kontroll över vad som sägs. Det ligger helt i linje med dess agerande i frågor som FRA-lagen, Ipred, datalagringsdirektiv etc.
Kontroll och tystnad.
Det märkliga är att oppositionen inte har några invändningar.
Svenska folket förtjänar både en bättre regering och en bättre opposition.
UPPDATERING. Denna text publicerades som debattartikel i Norran (Norra Västerbotten) onsd den 13 maj. http://norran.se/asikter/debattartiklar/article288696.ece
Hoppsan, käbblar politikerna i onödan annars då?
Nå, visst kan det låta bestickande att tona ner eventuella motsättningar betr t ex utrikespolitik under den tid som Sverige genom statsministern ska försöka ordning på EU. Men ändå, det känns fel.
Demokrati bygger ju på att det är fri debatt, en fri och självständig opposition, yttrandefrihet etc. Det är ju något som inte bara kan gälla i vackert väder!
Reinfeldt liksom Mona Sahlin betonade att det är kristider och att "vi" måste hålla ihop för att ro EU-skutan.
Aj aj. Jag som trodde att demokratin måste tåla oväder också. Till och med att fri debatt, opposition är än viktigare i snålblåst. Att sopa meningsskiljaktigheter under mattan hör mera hemma i totalitära sammanhang.
Jag känner en instinktiv ovilja emot att tysta debatt. Men på något sätt är det symptomatiskt att denna regering så gärna vill ha kontroll över vad som sägs. Det ligger helt i linje med dess agerande i frågor som FRA-lagen, Ipred, datalagringsdirektiv etc.
Kontroll och tystnad.
Det märkliga är att oppositionen inte har några invändningar.
Svenska folket förtjänar både en bättre regering och en bättre opposition.
UPPDATERING. Denna text publicerades som debattartikel i Norran (Norra Västerbotten) onsd den 13 maj. http://norran.se/asikter/debattartiklar/article288696.ece
Apotek i frihet?
Så ska då apoteken, i vart fall huvuddelen av dem, bli privata igen. Det är något som jag inte har några principiella invändningar emot. Staten förbehåller sig ju att reglera marknaden, av rädsla för att det annars skulle bli ohemula vinster etc.
Men jag har ändå en "liten" invändning. Jag har inte läst förslaget, utan grundar mina tankar på det jag hört/läst i traditionella massmedia.
Först sas att staten skulle behålla hälften av apoteken, nu blir det bara en tredjedel. Hur motiveras detta?
Det rimliga hade varit att snart sagt alla apoteken, som ska privatiseras, sålts till "små" innehavare, t ex tidigare personal. Nu kommer i stället dessa få en liten andel medan de flesta bjuds ut till stora aktörer.
Jag ser i detta en uppenbar risk för oligopol i stället för effektiv konkurrens.
Ju fler olika ägare, desto större chans till verklig konkurrens. Inte minst om det även kan startas nya apotek på såväl mindre som större orter.
Nu skall det finnas förbehåll, som förhindrar snabba nedläggningar. Det är bra. Kanske, om det är tillräckligt bindande skrivningar.
Jag skulle gärna också se att det inte blir möjligt för storbolag att succesivt köpa upp småägares apotek. Dvs jag vill ha en garanti för konkurrens.
Självfallet skall inte läkemedelsbolag kunna köpa eller starta apotek. Det vore ju att bjuda på allför feta bitar, på skattebetalarnas och patienternas bekostnad.
Men jag har ändå en "liten" invändning. Jag har inte läst förslaget, utan grundar mina tankar på det jag hört/läst i traditionella massmedia.
Först sas att staten skulle behålla hälften av apoteken, nu blir det bara en tredjedel. Hur motiveras detta?
Det rimliga hade varit att snart sagt alla apoteken, som ska privatiseras, sålts till "små" innehavare, t ex tidigare personal. Nu kommer i stället dessa få en liten andel medan de flesta bjuds ut till stora aktörer.
Jag ser i detta en uppenbar risk för oligopol i stället för effektiv konkurrens.
Ju fler olika ägare, desto större chans till verklig konkurrens. Inte minst om det även kan startas nya apotek på såväl mindre som större orter.
Nu skall det finnas förbehåll, som förhindrar snabba nedläggningar. Det är bra. Kanske, om det är tillräckligt bindande skrivningar.
Jag skulle gärna också se att det inte blir möjligt för storbolag att succesivt köpa upp småägares apotek. Dvs jag vill ha en garanti för konkurrens.
Självfallet skall inte läkemedelsbolag kunna köpa eller starta apotek. Det vore ju att bjuda på allför feta bitar, på skattebetalarnas och patienternas bekostnad.
05 maj 2009
Första maj?
Är det inte lite senkommet, out of date så att säga, att kommentera 1 maj nu flera dagar senare? Kanske det, men är inte första maj just det, "ute".
Alltså. Det var en del pliktskyldig rapportering i gammelmedia. Likaså pliksskyldiga kommentarer av ledarskribenter av olika kulör.
Men vem bryr sig, förutom de närmast sörjande?
Mona Sahlin var ute, liksom Wanja Lundy-Wedin. So what? De sa vad man kunde förvänta sig. Få blev upphetsade av det.
Därför skriver jag inte mera om första maj.
Kanske är det bättre att finna inspiration att skriva om de viktiga frågorna om medborgarrätt, rättssäkerhet, integritet, yttrandefrihet etc. Frågor som är viktiga inför valet till Europaparlamentet.
Själva firade vi med att hålla oss hemma och göra diverse göromål som hör denna årstid till, ute som inne. Och höll oss borta från datorer. Men ägnade desto mera tid till sonen.
Alltså. Det var en del pliktskyldig rapportering i gammelmedia. Likaså pliksskyldiga kommentarer av ledarskribenter av olika kulör.
Men vem bryr sig, förutom de närmast sörjande?
Mona Sahlin var ute, liksom Wanja Lundy-Wedin. So what? De sa vad man kunde förvänta sig. Få blev upphetsade av det.
Därför skriver jag inte mera om första maj.
Kanske är det bättre att finna inspiration att skriva om de viktiga frågorna om medborgarrätt, rättssäkerhet, integritet, yttrandefrihet etc. Frågor som är viktiga inför valet till Europaparlamentet.
Själva firade vi med att hålla oss hemma och göra diverse göromål som hör denna årstid till, ute som inne. Och höll oss borta från datorer. Men ägnade desto mera tid till sonen.