Var är riksdagens FRA-kritiker idag?

I somras och höstas var det en stor debatt kring FRA-lagarna. Camilla Lindberg (fp) var den ende som gick emot i juniomröstningen. Fredrick Federly och Annie Johansson (c) liksom Karl Sigfrid (m) sas sig vara emot också, men vek sig för partipiskorna.

Strax efter protesterade ett antal f.d. fp-ledare emot FRA-beslutet, tätt följda av att förutom Camilla L så stod ytterligare fp-kritiker upp. De kallades i den följande debatten för "de sex fp-kvinnorna" men tvingades i september till ett slags kompromiss som sa att FRA-lagen skulle godkännas om 15 villkor uppfylldes. Det var som att lappa lite i ett fallfärdigt hus, men ändå.

Och fp-veteranen Hans Lindblad skrev ett antal ytterst bitska och djupt kritiska artiklar om FRA-lagen och hur hela den frågan hanterats. Detta har noga redovisats på denna blogg.

Nu har tiden gått, FRA 1.0 är lag. Tilläggen har "utretts" och det är dags för FRA 2.0. Granskningen av den visar dock stora brister. Grundproblemet kvarstår. Det räcker inte med lite nya tapeter och en aning målarfärg för att rädda ett fallfärdigt hus som står på dålig grund.

Jag behöver inte här redovisa alla bristerna, de finns redovisade bland annat hos Mark Klamberg, Scaber Nestor m fl bloggar. De visar att det inte finns mycket reellt förverkligande av "de sex fp-kvinnornas" krav som regeringen sa sig vilja gå med på i de 15 punkterna. De har helt enkelt dribblats bort på olika sätt.
(Marks blogg, t ex denna post: http://klamberg.blogspot.com/2009/05/fras-signalspaning-ur-ett-rattsligt.html )

Min fråga nu blir därför: vad säger, var står idag dels "de sex fp-kvinnorna", dels övriga mer el mindre uttalade FRA-lagskritiker i riksdagen, dels de andra i alliansens partier som sa att överenskommelsen med de 15 punkterna var högsta visdom och det som skulle gälla, nu när regeringen i stort sprungit ifrån denna överenskommelse och återgått till junibeslutet. Om än med vissa semantiska omskrivningar?