En demokratisk tragedi, värre än signalspaningslagen

Vilka kan misstagets konsekvenser bli?

Reinfeldt-regeringen gjorde ett gigantiskt misstag när den trumfade igenom lagen om signalspaning (FRA-lagen). Av opinionsstormarna att döma så har detta väckt en större vrede och inom vidare befolkningsgrupper än mera pengainriktade beslut som de om A-kassa, sjukförsäkring och olika skattebeslut.
De senare är typiska politikerfrågor, sådant som mest blir föremål för en debatt mellan politiker och med klara gränser mellan olika partier. Som i större eller mindre grad engagerar s k vanligt folk.

Men frågan om integritet tycks engagera mycket mera, vilket regeringen inte insett. Regeringen insåg inte att motviljan mot Storebror var så stor som den visat sig vara. Reinfeldts gäng skulle visa visa sin regeringsduglighet, sprickor i Alliansen fick ej förekomma, partipiskorna ven. Det sossarna ville, men inte förmådde, dvs att driva igenom en likartat lag, det skulle Alliansen klara.
FRA-lagen blev försvarsdepartementets grej, uppbackat av Reinfeldt. Justitiedepartementet och dess chef Beatrice Ask tvingades till tystnad. Interna kritiker ålades munkavle.

Ändå blev det en våldsam debatt och upprörda känslor. Den normalt regeringstrogna pressen rasade. Advokaterna rasade. Internetoperatörerna blev rädda för kostnaderna och kände allmänt obehag. Säkerhetsexperter trodde inte på lagens effektivitet. Inom regeringspartierna var det väldiga konvulsioner.
Men till slut var det bara en ledamot inom Alliansen som vågade rösta nej och en som avstod. Inom partiorganisationerna jäser det på olika nivåer under den direkta ledningen.

Opinionssiffrorna rasar. Väldigt många väljare förklarar att detta är en fråga som kan föranleda partibyte. Problemet är vart de ska gå. "Självfallet" gnuggar oppositionen händerna. Men nu är det fråga om väljare som har ytterst svårt att tänka sig att rösta på sossarna, vänsterpartiet eller miljöpartiet.

En stor del av oppositionen mot lagen, kanske den största delen, kom och kommer från personer med en liberal grundsyn. Nu känner de sig vilsna. Rösterna kommer att splittras eftersom det inte finns något självklart alternativ. En del kommer att röstskolka om de inte hittar ett parti som klart står upp för de hittills som självklara ansedda frihetsbegreppen. Om mp sköter sig kan de kanske ta flest röster från tidigare alliansröstande, pga denna fråga.

Kanske slås kd ut. Som det ser ut idag så ligger både centern och fp alltför nära 4%-gränsen för att vara säkra. Deras fortsatta agerande kommer att vara mycket känsligt och viktigt. Moderaterna är svårt sargat. Sverigedemokraterna kommer troligen även de få en del ströröster, trots att de ligger väldigt långt ifrån protestanterna i denna fråga. I vart fall finns en uppenbar risk för att de som röstar på sd kommer att få en större tyngd än deras antal berättigar till. Det vill säga, den oreda som detta lett till, kan innebära att sd inte bara kommer in i riksdagen, vilket är illa nog, utan också får en vågmästarställning.

Sverigedemokraterna är ett i många avseenden otäckt parti med en människosyn som är helt den motsatta till den liberala, humanistiska. Ändå kan regeringens oskickliga och klumpiga agerande i denna fråga leda till framgångar för sd.
Allianspartierna ledare verkar ha blivit så förblindade av det faktum att de nu sitter vid makten att de sätter makten före alla principer som de annars brukar förespråka. Det kan leda till en tragedi för den svenska demokratin, som om möjligt är än värre än lagen om signalspaning.

Support Choir, gospel med stor inlevelse

Öjeby kyrka firar 600 år av sin tillblivelse. Igår kväll var det stor konsert på kvällen. Hur stor förstod jag inte förrän den började. Kyrkan fullsatt - och, vilken mäktig kör! Välklingande, levande och med bred och djup repertoar av gospel av olika ålder och karaktär.
Jag har hört mängder av gospel, på skiva och in natura.
Detta var nog en av de absolut bästa framträdanden jag hört i en svensk kyrka! Ingen förkonstling, ingen påträngande frälsningsiver. Men äkta, innerligt så det kröp under huden.

Tänk att få höra Thomas A Dorseys klassiska "Precious Lord, Take My Hand" i ett så känsligt och samtidigt storslaget framförande. Tack, tack.

Än lever ilskan över FRA-lagen

I Belgien vill man dra FRA-lagen inför Europadomstolen. Även i övrigt besvikelse och förvåning över att Sverige på detta sätt driver igenom en så tveksam lag. Onödig och kränkande för integriteten.
T ex så får, enl europarätten, teleoperatörer inte lämna ut information om samtal på det sätt som FRA-lagen sägs innebära.
Och en pikant detalj, fps gruppledare Johan Pehrson från Örebro skulle slås ut ur rikdagen om det vore val i dag. Dvs om Camilla Lindberg fick kandidera i Örebro.

FRA-lagen kan ge sd inflytande i riksdagen

En av "alla" oönskad effekt (hoppas jag) av genomtrumfande av FRA-lagen, det kan bli att sverigedemokraterna får inflytande över svensk politik.
Idag ligger de, enl senaste opinionsundersökning, strax över 4%-gränsen. Samtidigt så rasar förtroendet för Alliansregeringen.
Sd kan alltså få en vågmästarroll om detta är siffror som håller i sig. Sd kommer då givetvis att ställa krav.

Var FRA-lagen värd det? Kränkningen av integriten i kombination med att en kommande regering blir beroende av sd. Hemska tanke!

Upproret mot Signalspaningslagen går vidare

Alla tecken visar att motståndet mot Lagen om signalspaning (FRA-lagen) går vidare.
Denna länk ger några exempel.
http://www.expressen.se/nyheter/1.1212313/sa-ska-de-stoppa-lagen

Tyvärr går en del motståndare för långt, i personangrepp mot förespråkarna. Det är ju ingen bra eller effektiv metod. Samtidigt är det sannerligen inte lätt att vara emot lagen heller, åtminstone för riksdagsledamöter, det visar ju bl a det faktum hur Camilla Lindberg (fp) behandlats av sin gruppledare och andra inom fp. Samtidigt har hon folkets stöd, skulle personkryssas in (om hon fick chansen) i ett flertal valkretsar, inte bara i Dalarna.

Vikten av civilkurage visar detta citat, ett uttalande som riskerar att bli "odödligt".
"Jag och andra skulle ha kunnat komma fram till samma ställningstagande som henne (Camilla Lindberg) om vi känt till att hon skulle rösta nej." Gunnar Andrén (fp), som dels verkar ha lite svårt med hörseln, dels kände sig behöva stöd av andra för att stå emot grupp(ledar)trycket...

Störande miljö, tar de hänsyn?

Fick för några dagar sedan ett papper i brevlådan att det planeras en produktion av gastankar i komposit helt nära där vi bor, bara något hundratal meter bort. Det var kort varsel att svara, i värsta semestertid, då många är bortresta.
Dessutom verkar det som att många (de flesta) grannar inte alls fått det i och för sig kortfattade papperet.

Startar produktionen kommer det givetvis att bli utsläpp som stör miljön, lukt, buller och en våldsam trafikökning i ett redan hårt belastat område. Man frågar sig i vilken mån som de tänker att minska skadeverkningarna, och hur den lokala miljömyndigheten ställer sig till detta.
Det verkar inte heller som det planerats något informationsmöte där vi kan ställa frågor och muntligt framföra våra betänkligheter.

Inte bra alls, det här.

Sänk partistödet!

En grävande journalist på teve har räknat fram att partistödet ökat drastiskt under senare tid, då hopräknat både det från staten, från landstingen och från kommunerna.

Tidigare har jag förordat visst ökat partistöd, och framför allt ett rättvisare system än det som byggts upp av socialdemokratiska regeringar och lokala majoriteter. Detta eftersom det krävs en bättre balans och att offentliga bidrag är bättre än mer eller mindre hemligt stöd från företag eller organisationer (glöm inte LO)!

Nu är jag negativ. Partierna har ju knappt några medlemmar längre. Ökade ekonomiska resurser ger ledningarna ett orimligt övertag över de fåtaliga medlemmarna. Partiopinoner tystas och körs över (jfr FRA-frågan). Att partierna har så få medlemmar gör att de dels inte alltid är så representativa för sina väljare och dels är det lätt för en liten grupp människor att ta över och ändra inriktning, om de är skickliga att manövrera taktiskt.
Se bara på hur snart sagt alla partier i Sverige mer eller mindre bytt sin praktiska politik under senare år. Ibland inte bara praktiskt utan även "på papperet".

Visst partistöd behövs nog. Men det ska vara rättvist. Och partierna måste - av egen kraft - förmå attrahera fler medlemmar. Det kan inte vara rätt att en liten "elit" i de olika partierna ska disponera inte bara makt utan också stora ekonomiska resurser som de kan använda för mediapåverkan på oss.
Dialog är att föredra före propagandaspridning.

JAS till Schweiz?

Hör så på radion att Schweiz vill köpa JAS.
Det kan vi väl säga JA till! Garanterad superneutral stat. Visserligen med en stark intern opinion som inte är så vänlig mot invandrare, men ändå. De lär knappast använda JAS mot sin egen befolkning, varifrån den än kommer.

Patrullera eller utreda brott?

JO kritiserar polisen för att de inte utreder brott, speciellt inte s k vardagsbrott, snabbt nog. Eller rättare sagt, mycket långsamt och i mycket ringa grad.
Visst är det så. Orsaken anser tydligen JO är att polisen inte hinner det pga att de patrullerar.
Hoppsan, patrullerar de? Var då?
Jag vill nog mena att de bör göra både-och. Polisen måste utreda mera och effektivare även vardagsbrotten. Samtidigt så är en utökad patrullering ett sätt att förebygga brott.
Då blir det färre brott att utreda.
Det intryck man har av polisen idag är tyvärr att de i hög grad sitter inne i värmen utan att utreda brott. Samt att de i stora delar av landet, speciellt då i övre Norrland, inte förekommer alls.
Att rycka ut efter ett brott efter flera timmar eller dagar. Eller inte alls. Det är inte bra. Varken för polisens rykte eller för förebyggandet av brott.

Är kondom eller avhållsamhet bäst?

En debatt har blossat upp om vad som är bäst för att förhindra spridningen av klamydia (och andra könssjukdomar); kondom eller avhållsamhet.
Är inte det rätt självklart vad som är mest effektivt? Att det är avhållsamhet. Och detta utan att blanda in moraliska aspekter.
För det är väl så att även om de flesta känner till att kondom är ett bra skydd så kräver det ju faktiskt att de används, alltid och hela tiden. Vilket knappast är fallet.
En besvärande faktor betr avhållsamhet är dock att det i dagens läge, med de livsstilar som dominerar, knappast är realistiskt. Däremot är det lätt att hålla med de som anser att det måste upplysas om att inte ens ungdomar måste ha sex om de inte har en fast partner.

Liberal 2010

Debatt kan föras, om liberalismen efter FRA, här och/eller på andra ställen.
Ett alternativ är nystartade diskussionsbloggen Liberal 2010, med adress: http://liberal2010.blogspot.com/

Färjekatastrof i Filippinerna... men det är ju långt bort

Just nu domineras tidningarnas web-sidor av ett mord på en ung svenska i London. Den stora nyheten, om färjekatastrofen i Filippinerna finns med, men långt ner. Filippinerna ligger ju så långt bort från Sverige... även om det kan vara cirka 800 omkomna. Förlisningen av "Princess of the Star" är en olycka värre än Estonia alltså.
Sådant som våldsamma översvämningar och annat i spåren av kraftiga tropiska regn i sydostasien, det blir i bästa fall små notiser.

Åsiktscensur i FRA-debattens spår

Fick en bekräftelse på mina farhågor om bakomliggande orsaker till FRA-jasägarnas samhälls- och demokratisyn alltför snabbt. Läser nu i DN att centerns kommunikationschef klagat hos en bloggares arbetsgivare över bloggarens skriverier.
Hon anser att bloggaren använt fel språkbruk, och att arbetsgivare, inte skribenten, skulle upplysas om detta. Att vända sig till arbetsgivaren är självfallet en påtryckning till denne att söka tysta bloggaren/den anställde! Ett inlindat försök att censurera.

Det är möjligt att ordvalet, med svordomar, hos bloggaren kan anses mindre lämpligt. Men det måste man tåla i ett demokratiskt samhälle med fri och öppen debatt. Möjligen kan man, om man anser sig kränkt, gå direkt på skribenten och påtala att man inte gillar dennes debattspråk eller attityd. (Det händer att jag själv gör.)
Men det obehagliga är att ett regeringspartis företrädare vänder sig till en debattörs arbetsgivare, i ett solklart försök att påverka denne för att gå på bloggaren.

Med en sådan inställning hos en partitjänstman hos ett parti som är för FRA-lagen, så blir i vart fall min motvilja mot lagen allt starkare. Jag har svårt att se sådana som pålitliga försvarare för det fria ordet, för fri öppen debatt, för demokrati.

Borde inte några av ja-sägarna till FRA-lagen ångra sig redan?

Lojalitet - med vem eller vad?

I NU nr 25/08 (fps veckotidning) finns en artikel med rubriken "FRA prövar lojalitet". Avsikten med rubriken är möjligen att meddela att fps gruppledare i riksdagen, Johan Pehrson, anser att det är illojalt av en riksdagsledamot att rösta emot partilinjen.

Till vem ska en riksdagledamot visa lojalitet? Till regeringen? Till partiet? Till sina väljare? Till sitt samvete och sin grundläggande ideologi?
Jag vågar säga (för lagen har väl inte trätt i kraft än, hm...) att jag inte ser som det överskuggande syftet för en riksdagsman att rösta som partiet vill, eller att göra det lätt för en regering.
Personligen anser jag det viktigare att visa lojalitet mot sina väljare och sin egen djupa övertygelse. Att rösta efter sitt samvete måste väga tyngre än att följa en partipiska.

För, vad är det som säger att det ska vara lätt för en regering?

Men ligger det inte en ännu djupare, mera skrämmande, underton i rubriken? Den att FRA anses, av makteliten, ska kunna pröva medborgarnas lojalitet emot makthavarna, emot den politiskt korrektheten, att medborgarna ska kontrolleras så att de inte ger uttryck för andra åsikter än de för tillfället härskande anser de korrekta, lojala?
Debatten, som den förts av vissa förespråkare för FRA-lagen, ger en otäck eftersmak av hur de som anser sig veta bäst ser på oss andra.

Lagen som gör att FRA får spionera på oss

Så gick den igenom, den lag som ger FRA rätt att ”signalspana” även över internettrafik. Även på personer som inte är misstänkta för något. Visserligen med ett antal byråkratiska överrockar, vars effektivitet kan ifrågasättas, men ändå.
Självfallet ska Sverige bedriva spaning emot fientlig verksamhet, men detta verkar mera vara en klåfingrig lekstuga för amatörer. En lekstuga som tyvärr sätter klara begränsningar för individens frihet och integritet och öppnar upp för illasinnad verksamhet och illasinnade krafter som ingen vet när och om de kan ta över. När ”den goda staten”, den som skall skydda medborgarna för inre och yttre hot (vart tog försvaret vägen?), som inte ingriper i eller registrerar medborgarnas åsikter utan tryggar en fri demokratisk debatt, när denna stat tvärtom övervakar vanliga medborgare, som det kan bli med denna lag – är den då fortfarande god?

Självfallet skall Sverige ha ett kontraspionage och bedriva underrättelseverksamhet. T ex Putins Ryssland inger farhågor. Men det kan inte bli så att de myndigheter som ska bedriva detta, blir en stat i staten, några som står över grundlag och demokratiska rättigheter som rätten till fri debatt och fri kommunikation. De föreslagna (?, se nedan) skyddsnäten verkar inte det minsta betryggande!
Förutom alla väldigt tunga invändningar emot lagen för dess brister betr integritetsskyddet, så verkar ytterst få experter (utanför FRA) se att den ger någon effekt, tvärtom ses den som ineffektiv i förhållande till sitt angivna syfte samtidigt som den kostar mycket både för staten (skattebetalarna) och för den enskilde i form av t ex högre avgifter för mobilsamtal och internetanvändande.

Ett litet kuriosum, som dock inte verkar bekymra de närmast berörda, är att rikdagsledamöternas internettrafik går genom en gatekeeper i Tyskland, och alltså definitionsmässigt faller under lagen.

Den kompromiss, som under upprörande tidsbrist skakades fram, gjorde att de flesta av lagens kritiker inom allianspartierna, t ex Fredrick Federley och Annie Johansson, centern, föll till föga för påtryckningarna från partiledningarna. Dock noterar jag två undantag, Camilla Lindberg och Birgitta Ohlsson, fp. De röstade emot resp avstod. I det skedet var det klart att lagen skulle gå igenom, så nej och avstår är därmed som markeringar närmast likvärdiga. De två ståndaktiga och principfasta folkpartisterna ska ha ett stort tack för att de inte dagtingade med sina liberala principer! Däremot finns det mycket att säga om de övermaga och mästrande uttalanden från lagförespråkarna t ex inom m, c och fp som jag hört och läst.

Utanför riksdagen kvarstod dock kritiken, t ex från Journalistsamfundet och Advokatsamfundet och i princip alla andra. Dessutom är det pinsamt att ta del av socialdemokraternas ställningstagande. Av deras formuleringar framgår att de främst gick emot av partitaktiska skäl, inte av genuin oro inför det betänkliga i lagen, de vill också ha en signalspaning liknande den som nu godkänns av lagen. En rimlig gissning är att de i regeringsställning hade handlat som Alliansregeringen, t o m utan de smärre förbättringar som kom i sista stund.

Anmärkningsvärt är också att gårdagkvällens beslut i riksdagen innebär ett godkännande av lagförslaget i sig. De i och för sig marginella förändringarna (förbättringarna?), de ska presenteras i en proposition för riksdagen först i höst! Är det inte att köpa grisen i säcken?

Ändå – till sist – att detta lagförslag ö h t las är märkligt. Dock är det ett gott tecken att det orsakade en sådan debatt, att yttrandefrihet och personlig integritet ses som så fundamentala rättigheter av så många svenskar. Det man kan hoppas är att den insikten lever kvar och att lagstiftarna känner att de inte kan göra som de vill utan att det uppmärksammas. Och att lagen t o m kanske modifieras i rätt riktning i sinom tid.

FRA får "avlyssna" riksdagsledamöterna

Den föreslagna FRA-lagen är betänklig ur de flesta aspekter.
En sak som borde bekymra rikdagsledamöterna är, förutom att den är slösaktigt dyr (vakna Anders Borg!) och onödig, att ledamöternas e-mailande fastnar i FRAs nät.
Det innebär att såväl ledamöterna som deras väljare och andra som vill debattera politik med dem övervakas. Riksdagsdatorernas trafik går nämligen via utlandet. Via Tyskland, vilket jag lätt kan se när jag kollar loggen för min hemsida...

Vart tog den fria debatten, utan sanktionsrisker, vägen? Visserligen verkar många riksdagsledamöter vara långt ifrån det vanliga livet, men vet de att de också löper risk att övervakas av FRA?

FRA-lagen på återremiss, men skrota den i stället.

Så blev det i sista stund en återremiss av FRA-lagen. I vart fall till synes en seger för lagens motståndare! Grattis till motståndarna i och utanför riksdagen (tack!).
Det nya förslaget kan komma väldigt snabbt. Ännu osäkert om det innebär mer än marginella förbättringar (av integritetsskyddet, för att lugna tillräckligt många tidigare tveksamma) eller om det blir något mera substansiellt i rätt riktning.

Den principiellt viktigaste invändningen är givetvis det övergrepp mot den personliga integriteten som lagförslaget innebär (innebar?). Det som kallas FRA-lagen är ett uppseendeväckande avsteg från liberala och demokratiska ideal, ett sätt att "skydda" demokratin med odemokratiska medel. Meddelarskydd liksom fri debatt råkar i fara.

Dessutom lär, enligt säkerhetsexperter, lagen vara onödig och ineffektiv. Presumtiva terrorister lär inte använda de vägar som FRA-lagen ska kontrollera. Och dagspressen har ju varit full av råd över hur vanliga människor ska slippa undan det obehag som en "Storebrorslag" innebär.
Och så kommer det att kosta ofantliga summor att hantera den oformliga informationsmängd som hamnar i FRA:s nät.

FRA-lagen behöver en mycket kraftfull genom- och omarbetning, som beaktar allt detta. Annars vore det bättre att den skrotas helt.

FRA-lagen oroar "alla" - utom riksdagen?

Det frihetsinskränkande och integritetskränkande förslaget om att öka FRA:s "signalspanings"-befogenheter till det absurda, oroar allt fler. Praktiskt taget alla som försökt sätta sig in i det är negativa.
Bara en liten klick människor, som dock pga sin ställning som rikdsagsledamöter, förefaller positiva. Eller känner sig tvungna att rösta för lagen.

Hur kan partipiskan vara så stark?
Var finns riksdagsledamöter med civilkurage nog att gå emot det hela?

Esbjörn Svensson död

Jag väcktes brutalt ur slummern av nyheten om att pianisten Esbjörn Svensson avlidit i helgen av en bilolycka. Bara 44 år ung.
En jazzpianist i rang med Bengt Hallberg och Jan Johansson. Liksom dessa ett namn med internationell lyskraft. Liksom Jan Johansson en jazzpianist som nådde även lyssnare utanför jazzens innersta cirklar. Liksom Jan J omkommen i ung ålder vid en bilolycka. Jan J dog ju i nov 1968, endast 37 år gammal.

Esbjörn blev några futtiga år äldre, men med sin trio EST nådde han även en yngre publik och kändes som en av våra få "yngre" musiker med en lyskraft utöver det vanliga. Och detta vare sig han spelade sina egna kompositioner eller gav sig i kast t ex med Monks musik. I allt lyhörd, med energi, fantasi och inlevelse.
---
Sedan dessa rader skrevs har det framkommit att det visserligen var i en olycka som Esbjörn omkom. Dock ej en bilolycka utan i en dykningolycka. Rätt ska vara rätt.
Och tragedin är lika stor för det.

Storebror ser Dig!

På tisdag kommer (troligen) riksdagen att ta ett lagförslag om hemlig avlyssning av telefon-, fax- och e-mailtrafik.
FRA får då rätt att ”signalspana” på all kabeltrafik till och från landet. Det innebär att även trafik, som ex-vis e-mail, inom riket kommer att kollas, eftersom de ofta går via utlandet. Så kan jag konstatera att om t ex riksdagsledamöter kollar upp min (eller andras) blogg så fastnar de i nätet, då deras datorer går via Tyskland (enl loggen över besökare på min blogg)!
Det är mig en gåta att förslaget lagts över huvud taget. Kritiken emot det är massiv och från de tyngsta instanser, från även justitiedepartementet, från Säkerhetspolisen, från Rikspolisstyrelsen med flera. Ändå ska den trumfas igenom. Detta av en regering som består av partier som av tradition säger sig stå för individens trygghet. integritet och säkerhet och som ogillar statens kontroll över medborgarna.
Det är svårt att se någon annan orsak än att det bestämmande gänget i regeringen fått noja, fått terroristskräck så till den grad att de ser terrorister i varje buske.
För mig är det obegripligt att lagstifta om begränsningar i de medborgerliga rättigheterna som helt går emot de demokratiska ideal om frihet och integritet som är vårt samhälles fundament. Att avskaffa demokratin för att ”rädda” den är så fel det kan bli. Terroristerna kan sägas ha vunnit när demokratier tillgriper odemokratiska metoder för att bekämpa dem! Låt det inte ske!
Jag vill gärna tro att tillräckligt många inom fp, m och c vågar visa ryggrad såpass att de går emot lagen. Att ett lagförslag faller innebär ingen regeringskris. Däremot ett litet bakslag för inpiskarna, vilket bara är sunt i en demokrati!
Är min tro och förhoppning naiv?

Omdömen och betyg är bra, för elever och föräldrar!

Lärarförbundets ordförande i Piteå gillar inte att lärarna ska ge omdömen från ettan om hur eleverna ligger till i sina studier. Risk att lärarna bränner ut sig... Tja, det tror jag inte. Det är ju lärarnas primära uppgift att undervisa och i det ligger att kolla hur undervisningen lyckas, om eleverna tar till sig undervisningen. Då kan det inte vara speciellt svårt att på ett vettigt och icke-kränkande sätt ge både eleverna och deras föräldrar information om detta.
Är denna oro från Lfs lokalordf ett tecken på den dåliga lärarutbildningen i Sverige?
Min tro är att en kombination av tidigare betyg och omdömen med ett förbättrad lärarutbildning och andra åtgärder för att höja både läraryrkets status och undervisningens innehåll, de kommer att leda till förbättrad utbildning i Sverige. Sverige kommer då inte att sjunka i internationella jämförelser, som vi gör nu.
Betyg och omdömen finns runt om i världen, inte minst i de länder som har bra undervisning.

Mer eller mindre falsk reklam, El-giganten, Expert

Googlade runt lite betr falsk reklam, och fick först upp NetonNets anmälan av El-gigantens marknadsföring.
Den anmälan gjordes för 2,5 år sedan, minns inte om jag sett hur det gick.
Jag har också då och då irriterats av att inte hitta utannoserade varor hos El-giganten.
Dock, i vart fall sedan något år har de en notis i sin reklam där de ger en tillgångsgaranti på tre dagar. Tre dagar är förstås ynkligt, men ändå en liten antydan till rent spel.
De flesta andra har ingen sådan garanti, i bästa fall bara brasklappar om att priset gäller så länge varorna finns (ofta inom en begränsad tid dessutom).
Vad hjälper det om de aldrig funnits i varje butik? Och där de funnits i YTTERST begränsat antal.
Den direkta anledningen, droppen som fick bägaren att rinna över, till min notis häromdagen var EXPERTS reklam där de bl a annonserade om billiga kontantkortsmobiler som "min" affär inte hade någon av när jag besökte dem ett par dagar efter reklamen.
Och det hade aldrig haft dem!!! De visste inte om det skulle komma in några öht.
DET är skrämmande falsk reklam!

Falsk reklam

Har du också blivit irriterad över att det du lockats av reklamen inte finns i butiken när du kommer dit?
Ja, jag tänkte väl det. Oj då, inte bara en gång!
Borde vi inte protestera mera över denna osunda och rent ur sagt falska reklam som sprider sig alltmer. Att de varor som slås upp stort i reklamen inte finns i butiken.
I bästa fall har varorna "tagit slut". Vilket ofta betyder att de funnits i mycket liten mängd - och att det är en medveten taktik för att locka kunder till butiken för att köpa andra, dyrare varor.
I sämsta fall finns och kommer inte varan att finnas, inte ens i ett exemplar.
- Kanske kommer det in något ex senare, kan man få till svar, när man svarar.
Numera ingår de flesta butiker i rikstäckande kedjor och reklamen är styrd centralt och i lång tid i förväg. Det motiverar dock inte att reklamen är falsk.

Slår man upp stort att en attraktiv vara finns till lågt pris, då ska den också finnas. Från första dagen som erbjudandet gäller! Och i ett antal som kan bedömas rimligt inför den anstormning som kan förutses.
Den falska reklamen bedrivs av många olika kedjor, och både när det gäller livsmedel och kapitalvaror. Jag behöver inte nämna kedjornas namn, alla vet om det. Men varför finner vi oss i de krystade ursäkterna?
Ibland får vi inte ens ursäkter, personalen säger bara frankt att de inte har varan eller att den bara kom i mycket få ex, och att det inte kommer fler. Och de försöker pracka på oss något dyrare, som "uppriktigt sagt är av bättre kvalitet".
Hm, det riktiga är nog att vinstmarginalen är större i det de försöker sälja.
Pris och kvalitet är sannerligen inte något som alltid följer varandra.

Låt oss slippa falsk reklam.

Det hände mycket 1968

1968 var inte "bara" Parisrevoltens år. Eller omvälvningen i SJR strax före, då jag valdes till ordförande.  Eller första året för bluesmagasinet Jefferson.
Nej, 1968 var också det år som Martin Luther King jr mördades i april. Och bara någon månad senare, denna dag för 40 år sedan, sköts Robert Kennedy.
Den dagen befann jag mig tillsammans med mina föräldrar på semester på Italienska rivieran. Minns ännu vilket chock jag fick när jag läste och dechiffrerade de italienska löpsedlarna om mordet.
Det kändes som att det definitivt blev för mycket, brodern John dödad bara några år tidigare, och så i rask föjd dessa två mord.
På topp av allt annat dystert som hände.
Senare på förhösten så tågade ju ryssarna in i Prag också för att kväsa den tjeckiska våren. Dubceks "liberala" kommunism gick inte an för Sovjets härkare. Tidigare på sommaren hade jag haft en jazzintresserad musiklärare från Tjeckoslovakien på besök. Det var med djup  chock jag hörde radiosändingen på morgonen invationsdagen, på jobbet omgiven av arbetskamrater och lörare, på väg till sina klassrum.
Och valet 1968 vann socialdemokraterna valet, med hjälp av en lögnaktig kampanj emot fp-ledaren Sven Wedén, stor demokrativän och vän av Tjeckoslovakiens frihet från kommunismen.

LOs vingliga färd - och vad vilja sossarna?

Vad vill LO egentligen? När s regerar säger de en sak. Men nu en annan, verkar skifta från dag till dag.
Sossarna säger att A-kassan ska vara max 80% av lönen. Hörde jag inte också att den skulle vara tidsbegränsad, vad det max 6 el 12 månader? Och att sjukpenning ska man bara kunna ha upp till 6 månader. Varför har det senare inte uppmärksammats?
LO-toppen vill ha 80% i A-kassa, men häromdagen sa LOs fotfolk ifrån, och krävde att A-kassan inte bara ska återställas utan upp till 90%. I och för sig ett rimligt krav, anser jag, på sikt. Men hur mycket kan LO vingla?
Och vad säger Mona Sahlin och hennes s-parti om detta?

Kommer sossarna och LO nu att dessutom sluta krypskyttet mot regeringens förändringar betr maximal period med sjukpenning? (Knappast, tror jag.)
Regeringens förslag har en bra motivering, att vilja ha folk friska genom rehabilitering tillbaka till arbetslivet. Men hur realistisk är den???
Min tro är att det bara skapar fler socialfall plus ökar oro hos de sjuka som vet att det är för kort tid. Vilket försenar tillfrisknande.

Förresten, sossar, tror ni att det bara är unga och outbildade som blir arbetslösa. Tror ni att det går att utbilda en överkvalificerad 58-åring till nytt jobb? Både ålder och utbildning är ju redan för hög!

Var står folkpartiet i frågan om att begränsa spritens tillgänglighet?

Spriten är roten till mycket ont. Därmed är spriten inte en privatsak. Det bör de flesta vara överens om. Bör vara, men är de det?

Förr tog folkpartiet, socialliberalerna, alkoholproblemet på så stort allvar att det blev ett stående skämt hos s.k. humorister. Att se spriten som ett samhällsproblem ansågs som lite löjligt, och som därför kunde skämtas om.
Nu var inte alla folkpartister nykterister, även om många kom från nykterhetsrörelsen eller andra folkrörelser. Men praktiskt taget alla insåg att pga det faktum att spriten är beroendeframkallande och inte kan skötas av alla, så därför måste alla skötsamma ålägga sig restriktioner.
Tillgängligheten måste begränsas i tider, i antal försäljningsställen, genom åldersgränser och genom ett högt pris/skatt. Det senare i första hand för att försvåra för unga att komma över sprit. Langning ansågs som något av det mest förkastliga, moraliskt sett. Och smuggling och hembränning skulle aktivt bekämpas.

För några år sedan kom en omsvängning. I den allmänna opinionen, och i vart fall till synes även i fp. Strävan är alltmer att "anpassa" (=sänka) priset till EU-nivå. Alkoholskatten föreslogs sänkas, av rädsla för att smugglingen skulle ta över monopolets roll. Bryggerierna ville sälja mera svenskt öl. Däremot kan jag inte minnas att det föreslogs att öka tullens resurser för att bekämpa smugglingen. Och det ansågs för svårt att påverka EU i riktning med den gamla svenska inställningen.
Sossen Kent Härstedts utredning föreslog drastiska prissänkningar, i uttalat syfte att motverka införsel av sprit utifrån. Något som många anammade, även inom fp.
Nu har det gått några år. Systemspriten gjordes inte radikalt billigare. Men spritfloden utifrån har avtagit. Dock ej avstannat, och systemet säljer alltmer.

Var står folkpartiet i dag i alkoholfrågan? Är målet att minska konsumtionen, ex-vis för att minska gatuvåldet, genom högre pris, minskad tillgänglighet och kamp mot smuggling och "fri" införsel från andra EU-länder?

Gatuvåld, varför?

Gatuvåld är ett återkommande tema i media. Nu också i Rädda Barnens tidskrift BARN (nr 2/08).
Där spekuleras i många och långa artiklar om orsakerna; politikerna måste satsa på fritidsgårdar, socialtjänsten måste samarbeta med ideella organisationer, vuxna måste bli bättre - barn och vuxna måste prata och umgås, barnen ska inte lämna hem och familj i förtid, manlig våldskultur, unga känner sig provocerade av polisen. Etcetera.
Så en liten krönika, av författaren Börge Hellström. Han konstaterar frankt att det är alkoholens fel. Visst kan finnas bakomliggande orsaker, men när spriten rinner in i de inblandade, då försvinner vett och sans.
Självklart! Men varför pratas så mycket om allt det andra? Varför går man som katten kring het gröt? Börge H är inte den som vill att samhället ska lägga sig i den enskildes dryckesvanor, men han har ändrat sig.
Spriten är en vana som de vuxna förmedlar till de unga. Vill vi minska gatuvåldet får vi "bekväma oss" till att kraftigt begränsa drickandet. Visa de unga att sprit inte hör till ett vuxet beteende.
Vi måste inse att alkoholen lossar alla spärrar. Mindre sprit ger färre dödade på gatorna.
Och Börge H konstaterar att om vi inte vill att andra ska lägga sig i våra spritvanor, då är vi själva en del av problemet.