Spriten är roten till mycket ont. Därmed är spriten inte en privatsak. Det bör de flesta vara överens om. Bör vara, men är de det?
Förr tog folkpartiet, socialliberalerna, alkoholproblemet på så stort allvar att det blev ett stående skämt hos s.k. humorister. Att se spriten som ett samhällsproblem ansågs som lite löjligt, och som därför kunde skämtas om.
Nu var inte alla folkpartister nykterister, även om många kom från nykterhetsrörelsen eller andra folkrörelser. Men praktiskt taget alla insåg att pga det faktum att spriten är beroendeframkallande och inte kan skötas av alla, så därför måste alla skötsamma ålägga sig restriktioner.
Tillgängligheten måste begränsas i tider, i antal försäljningsställen, genom åldersgränser och genom ett högt pris/skatt. Det senare i första hand för att försvåra för unga att komma över sprit. Langning ansågs som något av det mest förkastliga, moraliskt sett. Och smuggling och hembränning skulle aktivt bekämpas.
För några år sedan kom en omsvängning. I den allmänna opinionen, och i vart fall till synes även i fp. Strävan är alltmer att "anpassa" (=sänka) priset till EU-nivå. Alkoholskatten föreslogs sänkas, av rädsla för att smugglingen skulle ta över monopolets roll. Bryggerierna ville sälja mera svenskt öl. Däremot kan jag inte minnas att det föreslogs att öka tullens resurser för att bekämpa smugglingen. Och det ansågs för svårt att påverka EU i riktning med den gamla svenska inställningen.
Sossen Kent Härstedts utredning föreslog drastiska prissänkningar, i uttalat syfte att motverka införsel av sprit utifrån. Något som många anammade, även inom fp.
Nu har det gått några år. Systemspriten gjordes inte radikalt billigare. Men spritfloden utifrån har avtagit. Dock ej avstannat, och systemet säljer alltmer.
Var står folkpartiet i dag i alkoholfrågan? Är målet att minska konsumtionen, ex-vis för att minska gatuvåldet, genom högre pris, minskad tillgänglighet och kamp mot smuggling och "fri" införsel från andra EU-länder?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar