Nazze-sd styr och "regeringen" med sina partier viftar på svansen

 Visst kan man diskutera om de är nazister eller fascister, eller en mix av båda dessa antidemokratiska läror, som SD och dess ledning, står för, men det är hårklyveri. Det viktiga är att det är detta som är grunden för SD, och förblivit, hur mycket än SD tar på sig kostymer (utåt) och söker putsa sitt språk.
För att rädda en text om detta så försöker jag här klistra in den här.  

 Peter  Robsahm påminner:

"Jag skulle vilja börja med en kort historia:

En politisk ideolog gick in på en bar med en apa på axeln. Han stegade törstigt fram till bardisken och beställde så en öl.

Bartendern satte glaset under kranen och medan ölet fylldes på tittade han upp och sa med en menande nick: ”var har du fått tag i den där?”

”Tja, det började med en böld i arslet”, sa apan.

Det är svårt att riktigt säga när bölden började växa. På allvar alltså.

Den första rodnaden började dock göra sig påmind redan 1988 när gamla nazistherrar som fd SS-Rottenführer Gustav Ekström, Gösta Bergquist, Fritz Håkansson från Nordiska Rikspartiet och andra, strukturerade upp en ny verksamhet - Sverigedemokraterna.

Anders Klarström, hette en annan tidig kraft, tillika den förste partiledaren i det parti som snart skulle husera namn som Åkesson, Söder, Jomshof och Karlsson. Han var förresten den som ringde upp underhållaren Hagge Geigert och sa att ”vi ska bränna dig ditt jävla judesvin… ditt äckliga judesvin… vi ska döda dig”.

Det var för övrigt i samma veva som killen från Sölvesborg och busskontrollant Söder gick med i partiet.

Killen från Sölvesborg kanske lockades av värderingarna som kokade i brunsoppan av rester från BSS, NRP och gamla SS?

Kanske var det likadant med Björn Söder och magister Lohikoski?

Om inte, vad hade de då där att göra?

Den här soppan - för det är verkligen en jävla soppa - av gamla nazister, rikspartister och skinnskallar var dock allt annat än rumsrena. Sverigedemokraterna ville ju komma upp sig här i världen och då gick det ju inte an att springa omkring och skrika ’Sieg Heil’ eller sitta och sjunga Horst Wessel-sången med nostalgiska tårar i ögonen. Folk gick inte på sådant under 1990-talet. De var inte redo.

Alltså gjordes det enda tänkbara: att ta av sig bomberjackorna, kränga på kavajerna och börja nynna på Du gamla du fria i stället.

Och plötsligt hade vi början till en böld.

Det tog sin lilla tid, men skulle visa sig vara ett vinnande koncept. Gustav Ekström hade således rätt, den gamle räven. Det han dock inte ville att de skulle glömma när de ”modefierades”, var sin ledare.

Hörde ni det; Jimmie, Björn, Richard och Mattias? Er ledare!

Nu har åren gått och partiet med sina funktionärer har kommit upp sig här i världen. Det är en kostym som inte kan hänga och slänga hur som helst, utan måste sitta snyggt och fint.

Likt förbaskat beter de sig gång på gång som gamla skinnskallar på grönbete. Det går inte an att hålla på som ett nättroll på Facebook, lägga ut gammal skit som ska hetsa mot folkgrupp och som bygger på skräp som var lögner redan första gången de skrevs. I kommentarsfälten är det ostädat. De verkar vilja sitta på två stolar samtidigt - leka sofistikerade och bete sig som simpla huliganer. Arbete och fritid, liksom.

Men nu är man inte ”vem som helst” och borde bära sin position med någon sorts värdighet.

Samtidigt som jag skriver detta, så vet jag ju hur mycket det är att begära. Det finns liksom inte med i det vitmaktshuliganska genomet.

För innerst inne, långt inuti, har inte mycket hänt sedan tiden då man frotterade sig med dem som har kultstatus i världen där blått går över i brunt.

Det kostymklädda nazistpartiet är inget parti som vilket som helst. Och alla är livrädda. Politiker fjäskar, media fjäskar, opinionsbildare fjäskar i takt med att de radikaliseras.

Alla fjäskar.

Det är sant att alla partier har sina skamfläckar och personer som både sagt och gjort saker som inte tål dagens ljus. Men SD har samlat allt detta på ett ställe och i takt med att de växer tappar de andra många av dessa personer. I kölvattnet - det många av oss kallar för "svansen" - florerar hatet och invektiven. Människor skräms till tystnad av det tunga artilleri av verbala spyor som möter var och en som talar mot dem.

Varför måste ni envist kalla era värderingar för svenska, SD? Jag har inte ett jävla dugg gemensamt med er. Massor av folk jag känner likaså. Vi delar inga av era värderingar och har ingenting av det ni vill kalla "svenskhet".

Det är så mycket bludder och bullshit i den där soppan ni kokar, att hälften vore mer än nog.

Vi representerar två väsensskilda sätt att se på världen.

Nu kliver ytterligare en fram ur SD-dimman och börjar svamla om "Entartete Kunst" och vet ni vad, SD:are? Jag är inte ett dugg förvånad. Det var bara en tidsfråga innan de mer tydliga nazistiska anspråken skulle komma i dagen. Det går att spela teater till en viss gräns, men förr eller senare torkar klistret och masken faller av.

Sanning. Smaka på det ordet; nästan som en konjak en dag i jaktslottet med fasan och bourgogne på bordet.

Herrar skitspridare i SD: Jag får aldrig någon makt. Jag har heller ingen åstundan att ”ta” någon makt. Där skiljer våra möjligheter oss åt.

Inte heller vill jag leva i en inhägnad.

Jag vill ha min frihet; frihet att älska vem jag vill, att ha möjlighet att umgås med människor av alla slag, att läsa vad jag vill, att lyssna på vilken sorts musik jag än väljer att lyssna på, att se på den konst jag behagar.

Om jag vill det, ska jag också ha möjlighet att göra det. Det ska inte några obildade kläppstrutar i Sveriges Riksdag bestämma.

Problemet är att ni Sverigedemokrater vill göra det.

Det är därför apan har en böld i arslet."

(Peter Robsahm)

 . 
SD-trojka somstyr

Älskar

Kommentera

jag ser detta som en relevant kommentar i detta sammanhang.

Läser denna ingress i Expr den 9 nov. 

Sverigedemokraterna har ”markerat” mot regeringen efter att två ministrar, som SD uppfattat det, tagit avstånd från delar av Tidöavtalet. Det erfar Expressen. 

– Det finns inget utrymme att distansera sig från avtalet, säger en central SD-källa.

Konflikten handlar om utvisning på grund av bristande vandel och de föreslagna begränsningarna av rätten till tolk i vården – två förslag som mötts av hård kritik.