Läs denna länk. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=91&artikel=6217553#
Ett citat" Många kommuner i Jönköpings län är i akut behov av familjehem för ensamkommande flyktingbarn som är under 16 år. Hittills i år har det kommit ungefär lika många barn som under hela 2014. Sedan en dryg vecka kräver Migrationsverket att landets kommuner tar emot ännu fler barn än vad man tidigare avtalat.
En familj som beslutat sig för att emot ett ensamkommande barn är Emmilie och Kenneth Bard från Huskvarna. Ett beslut som påverkat familjen på många olika sätt.
– Det är jättemånga gånger som vi i princip sitter och gråter här vid köksbordet över de livsberättelser vi får höra. Det gör att man får en enorm förståelse för de som kommer hit. Det rör verkligen till det på ett positivt sätt, säger Emmilie Bard."
---Ja, detta gillar jag. Jag har i olika sammanhang tidigare efterlyst möjlighet till frivilliga/ideella insatser både betr flyktingmottagande i allmänhet och speciellt kanske det borde passa för ensamkommande flyktingbarn. Vilka oftast är i åldern 13-17 år.
Om jag vore lite yngre skulle jag gärna göra det själv. Men jag är lite för gammal och trött för att ta hand om tonåringar igen. Men jag tror faktiskt att det finns de som kan tänka sig att göra det, som har tid och ork.
Och som inte vill eller behöver ha mer än ersättning för direkta kostnader, dvs inte behöver (eller vill) gå med "vinst", som dagens uthyrare av asylboenden gör eller som MIV- eller kommunanställd personal kräver.
Hur många det gäller vet jag inte, vi välfärdssvenskar har ju i stor utsträckning vant oss av med personligt engagemang. Men nog finns en del, och jag utesluter inte att det går att väcka upp folk till detta.
Idéellt arbete finns ju fortfarande, trots allt kostsamt offentligt organiserande...
Dels skulle det givetvis minska de stora (initiala) kostnaderna för flyktingmottagandet, dels ge oss erfarenheter av ett slag som är oss till nytta, ge oss vidgad förståelse. Dessutom skulle det nog vara bra för de tonåriga flyktingbarnen att få en nära kontakt med svenskar, bli en naturlig lots in i samhället.
Föreningslivet har bara fläckvis levt upp till vad jag tycker man har rätt att vänta sig när det gäller integration. Massor att utveckla. Här i Sollentuna är föreningslivet klart segregerat, med några få undantag
SvaraRaderaTyvärr har du ju rätt. Föreningslivet tvinar, och lever vidare mest genom bidrag och i hög grad i gamla hjulspår.
SvaraRaderaJag tror inte på att det skulle bli mycket fart på det ideella omhändertagandet av flyktingbarn genom föreningslivet. Möjligen på ngt enstaka ställe.
Organiserandet måste nog ske genom det offentliga, vilket i o f s gör det trögt och fyrkantigt. Men stimulansen till det, tja, hur ska den komma? GEnom helt privata engagemang och media?