Sjätte november, och sjunde.

I morgon onsdag är det den sjätte november. Till åminnelse av krigarkonungen Gustaf II Adolf och att han dog vid slaget i Lutzen 1632. Det kan väl alla som gick i skolan på den tiden det lästes historia. I våra historieböcker sågs kungen som en hjälte och trons, den lutherska, försvarare. 

Riktigt så enkelt var det ju inte. Trettioåriga kriget var i och för sig ett religionskrig. Men ett religionskrig där (som oftast med sådana krig)  religionen nog för flera parter bara var en förevändning för storpolitiska ambitioner. Dvs för att vinna makt, territorium och ära.

På torsdag, den sjunde november,  "släpps" biografin över Sven Wedén. (av Hans Lindblad, på Ekerlids förlag). Wedén, en man som såg internationalismen som en viktig bevarare av fred, och en förutsättning för frihet. Han kunde historia, Wedén, efter många och långa vistelser på sanatorium och mycken tid att läsa. Och han såg nationalism som en konservativ inskränkthet, farlig, konflikt- och krigsskapande. Wedén såg också farorna med både nazismen och kommunismen.

I år skulle Sven Wedén ha blivit 100 år, om han fått leva.