På min tid var serien Spara och Slösa det tunga inslaget i Sparbankernas Lyckoslanten. Spara verkade visserligen tråkig och präktig, men hennes sparsamhet visade ändå på ett slags trygghet i tillvaron. Slösa hade ju alltid så slarviga och trasiga kläder och ont i magen av allt godisätande. Spara kunde däremot alltid köpa det hon verkligen ville ha.
Trots det så har ändå Slösa varit den som de senaste decennierna vunnit matchen. Svenska folket har lånat som bara den. Enligt DN (ekonomibilagan i fredags) så har hushållens skulder ökat från ofattbara 800 miljarder kr för tio år sedan, till 2 400 miljarder nu - ännu mera ofattbart. Experter och Riksbank varnar för en lånebubbla. Lånen ökar oerhört mycket snabbare än folks inkomster. Visst känns det som att det som hände i USA kan hända även här när man ser de siffrorna.
Jag har nog alltid varit en Spara, inte bara pga serien i Lyckoslanten utan på grund av att det var en tvingande nödvändighet att vara sparsam i mitt föräldrahem. Ja, även därefter förstås. Jag skulle dessutom nog hellre svälta än ta SMS-lån.
Sten Dunér, vd för Länsförsäkringar, hade i lördagens DN-debatt ett intressant förslag för att få folk att börja spara innan de köper. Vilket ju var det vanliga tidigare, dock ej de senaste decennierna. Hans förslag är givetvis föranlett av risken för att lånebubblan spricker även i Sverige, med ödesdigra konsekvenser. Hans förslag är att den som sparar skulle få ett avdrag på skatten, grundat på sparandet.
Självfallet kan man diskutera den precisa utformningen, nivåer etc, men det är en intressant tanke, som skulle återknyta till hur staten tidigare såg på detta med sparandets välståndskapande kraft. Jag påminner också om att det inte var så förfärligt länge sedan som den som sparade fick en del av räntan, dvs upp till ett visst belopp, skattefritt.
Kanske är det också en åtgärd som kunde prövas igen som sparstimulans. Möjligen i kombination med ett mera preciserat förslag a la Länsförsäkringar.
Den som är satt i skuld är inte fri, är nog det bästa uttalande som Göran Persson gjort. Och vem vill uppleva en svensk låne- och bankkris av den omfattning som man haft (och har) i USA?
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
Förr fanns för vanligt folk s k sparlån. Man meriterade sig genom att i 12 månader sätta in en månatlig summa av fritt vald storlek. Sedan fick man låna dubbelt så mycket och amortera tillbaka i samma takt man sparat.
SvaraRaderaIdag är det väl bara den folkliga & räntefria kooperativa JAK-banken som jobbar så?
Övriga banker föredrar skuldsatta människor.
Sensmoral?
GG. Ja, just det, när du nämner det så kommer jag ihåg det.
SvaraRaderaJust detta att banker föredrar skuldsatta människor gjorde att jag blev glatt förvånad över Länsförsäkringar Bank´s utspel om mera sparande.
Kanske har de, el i vart fall deras VD, ett lite mera långsiktigt perspektiv än andra banker, som för kortsiktiga vinster struntar i risken för att det hela spricker?