Mycket att göra för Erik Ullenhag, nye integrationsministern

Trots allt är det på något sätt hoppfullt att två av fp:s fyra ministerposter befolkas av socialliberaler. Fp har ju annars alltmer fjärmat sig från den ideologi som varit riktmärke i princip sedan bildandet 1934 och intill strax efter detta sekels början. De två är Birgitta Ohlsson (EU-minister) och Erik Ullenhag (integrationsminister). Nu är det i och för sig inte helt enkelt att profilera sin ideologi i en kollektivt ansvarig ministär som dessutom består av flera partier. Birgitta har i vart fall visat det i fallet med Frankrikes behandling av romerna. Erik har som partisekreterare främst haft att expediera partiledningens direktiv. Som minister bör han ändå har större möjligheter att visa sin ideologiska hemvist inom sitt ansvarsområde.

Och Ullenhag har mycket att ta itu med. Utspelet att papperslösa flyktingar ska behandlas som människor och faktiskt ha rätt till sjukvård är ett gott initiativ. Samtidigt ett exempel på hur regeringen genom samarbete med något opinionsparti kan bilda front emot sverigedemokraternas främlingsfientlighet.

En annan sak är att se till att MIV:s byråkrater behandlar människor med mänsklighet och humanism. Och enligt alla konventioner som säger att barn inte ska skiljas från sina föräldrar. Det får inte vara såhär!
Visserligen får inte svenska ministrar bedriva ministerstyre. Däremot är det de som ger direktiv och riktlinjer för hur underställda myndigheter ska agera. Och behövs det så kan ju reglerna ändras så att de följer regeringens målsättningar tydligare.

Sedan måste ju regeringen, i detta fall bl a Ullenhag, göra klart att de problem som sverigedemokraterna vill relatera till invandringen faktiskt i stället beror på olika gruppers/individers sociala position. Exempelvis arbetslöshet, utbildning, boende etc.