Frågor som är för svåra att diskutera?

Avstamp för detta inlägg är åter en text av Michael Gajditza. Han visar att av en mängd inlägg på hans blogg så är det kanske 10-20 stycken som retat upp diverse personer med starka synpunkter på invandrings- och flyktingpolitiken.
De kommentarer som dessa människor lämnar skiljer sig på ett väsentligt sätt från alla de andra kommentarerna jag fått. Inte på så sätt att de är negativa till vad jag skriver, det har andra också varit, utan de skiljer sig på så sätt att de har en ton, ett språkbruk och en attityd som osar hat och olösta upplevda oförrätter.

Ja, det är min erfarenhet också. När jag för många år sedan i ett debattinlägg i en papperstidning uttryckte mitt stöd för de personer (mest gamla tanter) som med gott samvete bröt mot lagen för att gömma flyktingar, då fick jag både hatbrev och obehagliga telefonsamtal. När jag flera år senare uttalade att lokaltidningen gjort ett opartiskt reportage kring ett sd-arrangemang då figurerade jag snabbt som hatobjekt i sd-sammanhang/bloggar. Känslorna svallar och kokar över så det blir omöjligt med sansad och normal debatt.

Men det finns fler ämnen som också är hart när omöjliga att diskutera om på ett lugnt och seriöst sätt. Religion är ett sådant. Fick samma reaktioner med brev och telefon när jag som skolpolitiker förordade att kommunen skulle säga ja till en friskola med relgiösa förtecken, i religionsfrihetens namn.

OK, jag fick ett och annat tacksamt gensvar också i dessa två frågor.

Kent Persson vill att vi ska debattera sverigedemokraterna denna vecka. Det borde vi kanske göra. Men nyttar det något? I vart fall verkar det, med hänvisning till hur deras anhängare uttrycker sig (se ovan) vara bortkastad möda. Ser att FarmorGun resonerar ungefär så också när hon skriver om att "istället för att fokusera på människor, som klamrar sig fast vid sina ”dvärg-jag” istället för att vilja utvecklas till de frihets- och kunskapstörstande människor, som vårt demokratiska styrelseskick är betjänta av". Just så, det känns meningslöst att diskutera med människor som klamrar sig fast vid sina "dvärg-jag". Navelskådande och bakåtblickar känns kontraproduktivt när vi behöver frihetstänkande och kunskap för att försvara demokratin.

Ett tredje ämne som alltför lätt orsakar en helt urspårad debatt är allt som har med sex-köp att göra. Givetvis har även Littorindebatten råkat ut för detta. Det verkar svårt att se klart när sex kommer på tal. De "debatter" som skett på senare tid i bloggvärlden visar detta. Invektiven och skamgreppen flödar. Att försöka få logiska svar på frågor om varför köp ska vara förbjudet medan det är tillåtet att sälja sex, det är omöjligt. Ja, jag ska inte ge fler exempel här. Nöjer mig med att konstatera att det är så känsloladdat att det inte går att föra en vettig diskussion. Den som vill kan ju kolla upp vad som hände på Almedalsdebatten om detta genom att kolla in länkarna till Joshen, Camilla Lindberg och Hanna Wagenius.

Med media som heller fäller än friar trots frånvaro av bevis kanske det inte är så konstigt att vissa ämnen inte går att resonera om och debattera på ett anständigt sätt. Men det urholkar demokratin.