Bör Littorin stämma AB?

Nu diskuterar självaste förre PO, Pär-Arne Jigenius, i DN frågan hur Littorins skuld ska prövas, vad PO bör eller kan, dvs inte kan göra. Och - inte minst - AB:s roll och hur man kommer åt dålig journalistik.

"I ett eventuellt tryckfrihetsmål mot Aftonbladet torde det bli helt klarlagt att tidningen nåddes av ett förnekande redan i början av processen. Aftonbladet löper därmed stor risk att fällas för att ha utsatt Sven Otto Littorin för andras missaktning utan att ha skälig grund för det. Sven Otto Littorins uppgifter om hur hänsynslösa journalister ringt upp hans barn är mycket anmärkningsvärda och borde prövas. Men i Sverige finns ingen instans som med kraft och oväld kan bedöma brister i journalisters yrkesetik. Allmänhetens Pressombudsman, PO, får inte göra det. Detta är en svår brist, skriver Pär-Arne Jigenius."
Vidare skriver han: "I Sverige finns det ingen instans som med kraft och oväld kan bedöma brister i journalisters yrkesetik. PO får inte göra det. Journalistförbundet har en Yrkesetisk nämnd, men den är ett partsorgan och inte ens chefredaktören får veta om en medarbetare prickats.
En tidnings ansvarige utgivare ansvarar för hela det publicerade innehållet. Men han eller hon svarar inte på samma sätt för medarbetarnas agerande före publiceringen. I praktiken är det dock redaktionsledningen som bestämmer hur medarbetarna skall uppträda; journalisten är ju en utsänd företrädare för en redaktion."

Även andra debatterar den juridiska aspekten, ofta i förening med den etiskt-moraliska.

Bör nu Sven Otto Littoring stämma AB?
Självklart vill han kämpa för sin heder, och han har de ekonomiska resurserna. Men bör han?
Ja, om man "bara" beaktar det som en kränkning av integriteten.
Men, risken är, som jag tidigare skrivit, att frågans behandling får vidare konsekvenser. En fällande dom mot AB kan (kanske) få politikerna att avstå från lagförslag för att ge politiker en gräddfil betr integritet, något som vanligt folk inte kan hoppas på. Men en fällande dom kan också innebära att press- och yttrandefrihet naggas i kanten. Dels då som ett prejudikat, som gör tidningar försiktiga inte bara när det gäller offentliga personers privatliv utan även i annan granskning. Dels kan regering och riksdag ta en dom som förevändning för skärp lagstiftning emot misshaglig mediabevakning.

Att stärka den personliga integriteten samtidigt som pressfriheten bevaras, det är en svår uppgift. En balansakt som dock måste genomföras. Jag hoppas att Littorin som en erfaren politiker på toppnivå inser det. Liksom andra aktörer i detta drama.