Kramliberalism!

Ser att nu lanseras ett nytt begrepp, kramliberalismen! Obs, kram inte "krav". Utan att jag hunnit kolla in vad som karaktäriserar detta mjuka begrepp måste jag dock tillstå att det känns riktigt bra!
Det var ju under Lars Leijonborgs senare år som partiledare för fp som han angrep snällismen, som han ansåg präglat för mycket av fp tidigare. Begreppet kravliberaler myntades. Nu är det givetvis inget fel på att liberaler, liksom alla andra, ställer krav. Alla, konservativa möjligen undantagna, med ett politiskt engagemang vill ju förändra samhället, och ställer krav.

Men Leijonborg och än mera en del andra, främst kanske Johan Pehrson, la ett innehåll i detta med kravliberalism som för mig känns väldigt långt bort ifrån den klassiska socialliberalismen och dess krav. Den som inser att fri marknad ger bäst resultat för välstånd (den som inte tror det kan ju jämföra med planekonomin i Sovjet och dess lydstater). Men som dels inser att för att fri marknad och fri konkurrens ska råda så måste staten se till att den fria marknaden inte tar död på sig själv. Som ju monopolister vill, och t ex de giriga bankdirektörerna var nära lyckas med helt nyligen. Dels och dessutom tar ju socialliberalismen socialt ansvar. Och det är något annat än menlös "snällism".

Jag hittade begreppet kramliberalism på Annika Beijboms blogg. Annika är en folkpartist som faktiskt är liberal, i klassisk mening. Hon är dessutom med i Liberati och är en av de folkpartister som bästa förstår sig på internet och hur bloggar och sociala medier fungerar. Och som verkar ha ett öppet sinne för ideer som kommer även från andra än partipolitruker!

Jag kan väl nämna att en viss inspiration fick jag även från Anders Widéns blogg idag. Speciellt när jag ser hur olika ordet liberal kan tolkas och vantolkas.

En kramliberal måste väl dessutom vara socialliberal?! Dvs en liberal, som inte snöat in på den ekonomiska biten, men tar socialt ansvar. Utan socialistiskt förmyndarskap och utan FRA-lagen etc.

Kram!