Det är en avspänningsprocess på gång mellan Turkiet och Armenien, sa någon (Carl Bildt ?) när riksdagen ville att Turkiet ska erkänna folkmordet. Vi har inget att skämmas för i vår historia, sa turkiske premiärministern Erdogan argt som kommentar till beslutet. Nänä, i Turkiet får ju inte ens fakta nämnas. Snacka om ömma tår.
Med så ömma tår är det helt uppenbart att det inte finns minsta vilja att varken erkänna folkmordet eller försöka nå vettiga förbindelser med Armenien. Lite märkligt är det ändå att när USA och Sverige snuddar vid tårna (ledsagat av ett ömkligt beklagande från Reinfeldt över riksdagens beslut!) så är det tydligen det allra värsta som kan hända. Att andra länder sagt samma sak, och med än starkare stämma, det har Turkiet svalt betydligt lättare. Kanske ska vi vara stolta att uttalandet ändå uppmärksammats så mycket i Ankara.
Ömma tår är en sak, och tyder på att något inte är som det ska. Men nog tillåter jag mig tycka att det är en mycket barnslig och bakvänd logik som Erdogan visar när han hotar etthundra tusen armenier i Turkiet med utvisning på grund av den svenska riksdagens uttalande (DN 17 mars). Armenierna ska alltså straffas för ett svenskt uttalanden!
Förnekelsen av historien tar sig märkliga uttryck. Jag förmodar att Erdogans hot nu av Bildt kommer att användas som "bevis" för att Bildts undfallenhetslinje var den rätta.
Jag vill nog påstå motsatsen. Bildts och Reinfeldts överslätande attityd gentemot makthot och historieförnekande visar hur viktigt det är att vara rakryggad. Turkiet måste göra upp med sitt förflutna. Hot om etnisk rensning än en gång, i syfte att förneka tidigare missgärningar, det får inte tigas ihjäl!
Turkiets politik under Erdogan har släktskap med Vellingemoderaternas. "Vackra ord" för att slippa ta ansvar, men när de pressas så kommer det fram vad de står för.
Etnisk rensning och utvisning kan ses som den yttersta konsekvensen av rasism. Därför är det befriande att det finns de som inser att rasism tar död på kunskapssamhället. Men rasism i alla former är ett förnekande av kunskap.
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
Vad är riksdagsmännens beslut att rösta ned det kurdiska folkmordserkännandet ett tecken på? Detta är en fråga som alla verkar undvika och som ingen vill ta i. Förnekandet av ett annat folkmord bordlas under samma stund, av samma ledamöter, i samma andetag - ändå röstade man för ena och mot det andra.
SvaraRaderaJag känner till det kurdiska folkmordet, men har ingen direkt kunskap om dess eventuella behandling i riksdagen.
SvaraRaderaMen vad är din avsikt med att dra upp det här??
Du kan ju inte rimligen mena att det folkmordet på armenier, syrianer, kaldéer och greker blir mindre avskyvärt av den anledningen????
Att jag erkänner ett fruktansvärt folkmord innebär inte att jag förnekar andra! När jag vet tillräckligt om det. Jag tycker att det är ett rimligt sätt att resonera.
Annars spelar man bara mördarna i händerna.
Lars-Erick:
SvaraRaderaMin avsikt är att förstå detta förbryllande beslut som för mig påvisar hyckleri hos en hel del politiker. Hur menar du att man ska tolka det när samma ledamöter, som AKTIVT erkänt ena folkmordet, tar ett AKTIVT beslut att inte erkänna ett annat folkmord? Det kurdiska folkmordet är knappast något obskyrt som få vet om, den har bordslagts vid riksdagen tidigare - och även då röstade man ner den. Hur kan detta rimligast och sakligast tolkas i sammanhanget? Fick alla mjölksyra i armen så de kunde räck den endast fram till nej-knappen?
Inga argument här heller, ser jag.
SvaraRaderaBanana. Mitt blogginlägg handlar om folkmordet i Armeninen.
SvaraRaderaHur riksdagsledamöterna tänkt, el känt det i armarna, det vet jag inte. Det får de svara på.