Med bocken som trädgårdsmästare

Vill man vinna röster i ett val måste man, anser jag, ha en ideologi som visar vad man vill och vad man står för. Ett partiprogram kan inte säga allt, därför måste det finnas något som visar vilken kompass partiet använder. Flitiga läsare av denna blogg vet att jag anser att kompass som visar färdriktning, det saknas i princip hos alla partier idag. I en del fall anger man en ideologi, men då visar det sig att det är fel på kompassen eller att den i vart fall har en grav missvisning.

Nå, när man insett det så får man övergå till att se vilka som företräder partiet och deras meritlista. Antingen gå igenom den i detalj, eller så kolla upp hur de agerat i frågor som är viktiga i det aktuella läget.

För mig är till exempel demokratiskt inflytande, personlig integritet och rättssäkerhet viktiga frågor. Jag har detta i bakhuvudet när jag kollar runt på några bloggar och hittar Jan Rejdnell och Malin Nävelsö. Båda skriver nu om Johan Pehrsons drogtestningsförslag, vilket givetvis är en intressant testfråga när det gäller inställningen till både integritet och rättssäkerhet.

Det visar sig att jag kan nöja mig med att hänvisa till Jans och Malins respektive inlägg, med smärre citat och kommentarer.

Jans rubricerar sin utmärkta genomgång av problemet med hur barn ska skyddas för droger med en fråga till folkpartiets partiledning, ett öppet brev. Han frågar om fp:s partiledning väljer att följa partiets landsmötesbeslut att göra Barnkonventionen till svensk lag eller kravet på att minderåriga och barn kan utsättas för drogtester av polis utan föräldrar och social myndigheter s vetskap (vilket fp också kräver)?

Han påpekar att den personliga integriteten alltid varit ett starkt liberalt värde och frågar därför om motivet för drogtestning.
"Är det för att kunna bevisa inför förtvivlade föräldrar att deras barn knarkar (som med all sannolikhet redan vet att barnet knarkar)? Är det för att man tror sig rädda några själar från knark bara för att man leda i bevis att de knarkar? Är det för att man tror sig stoppa knarkanvändningen hos barn bara för att man kan bevisa med drogtester att barnet knarkar? Nej - säg som det är - Ursäkten för detta oerhörda intrång och tvång i ett barns liv är jakten på narkotika. Det leder knappast till att barnet får bättre vård eller avhåller barnet från nya intag av narkotika."

Har regeringen fattat att det är valår? Och Jan frågar Jan Björklund och Erik Ullenhag är om de är trötta på alla socialliberaler i Folkpartiet? Hur långt vill ni gå?

Malin är inne på samma tema, och sätter barnet i centrum och menar att vi måste bevara barnen från paniken. Hon säger att hon inte är naiv, "Jag vet att det finns barn som redan vid 12 års ålder skrämmer vuxna människor. Som lever i total gränslöshet och betraktar våld som ett naturligt tillstånd. Jag har mött dem själv och därför vet jag också att det där påtvingade drogtestet i årskurs åtta, om det är i skolan eller på polisstationen, gör absolut ingen nytta. Då är det för sent sedan länge att göra något."
Men, fortsätter hon, "det vi behöver är att någon gör något tidigare. Barnen som är kriminella innan de kommer i puberteten, som tar droger på klassfesten i sexan och slår ner sina lärare – de är väl kända."
Tänk själv: "Om du är ett barn på 12 vårar som röker hasch och dricker vin på helgerna, vad behöver du då? Behöver du poliser som tvingar med dig till stationen och tvingar dig att kissa medan en vuxen tittar på? Eller behöver du någonstans att ta vägen, en vuxen som lyssnar, någon som kan hjälpa dig ur den bedövande kärlekslösheten i ett hem där du är totalt oönskad?"

Vad Johan Pehrson och Beatrice Ask vill, det vet vi. Men är folkpartiet berett att gå in på deras katastrofala kurs?
Ett parti som vill hävda barnens intresse, integritet och rättssäkerhet kan inte föra en politik enligt Johan Pehrsons oliberala och omänskliga anda. Plocka bort Johan P som rättspolitisk talesman för fp och återgå till en human och rättssäker politik i rättsfrågor!

Det går inte att ha bocken till trädgårdsmästare.