Måste originalmusik skyddas längre än originalmedicin?

Nja, liknelsen haltar möjligen en aning. Men jag fick en del hädiska tankar när jag bläddrade i Apotekts tidning. Såg en notis om att läkemedelssubventionerna tas bort för en del läkemedel. Exempelvis så tas den bort från vissa originalmediciner, men blir kvar på kopior.
Motiveringen, som inte stod, gissar jag är att man anser att kopior är lika bra som orginal, samt att det ur "samhällets" synpunkt inte är (ekonomiskt eller medicinskt) motiverat att ge det extra skydd som subventionering innebär.
Den som vill köpa originalet får givetvis göra det, men betala själv. Men det är inget som staten ska uppmuntra.

Mina tankar gick givetvis till hur "samhället", dvs lagstiftarna ser på frågan om upphovsrätt och ersättningar betr t ex musik och film. Dels är upphovsrätterna längre för detta (och föreslås inom EU att förlängas) än patentskyddet för medicin.
Dels hotas nu konsumenter och MEDBORGARE av bolagens legaliserade privatpoliser om de inte köper de original som bolagen "erbjuder". Att kopiera kompisens skiva får man inte göra.
Det är tveksamt om man får göra en kopia (kopiera) av en låt för eget bruk ens från radion. Definitivt inte via internet till egna datorn. Trots privatkopieringsavgiften (=skatten som skall kompensera musikern el artisten för tänkt "inkomstbortfall") vi betalar när vi köper en kassett eller en tom CD.
Ännu får man låna en bok av kompisen. Man får - ännu - till och med ge bort böcker man själv köpt.
Men med IPRED blir alltmer kriminaliserat, styrs av "samhället" till att bara kunna ske genom köp av "original". Dyra original. Utan provspelning.

Nog är detta värt att begrunda? Var finns logiken? Varför uppmuntrar staten ett visst beteende i en del fall, men motarbetar (och kriminaliserar) detta beteende i andra likartade fall?