Anders Widén har, som vanligt, massor av tänkvärda funderingar på sin blogg och i bloggposten den 19 mars om ansvar.
http://djingis.blogspot.com/2009/03/att-ta-ansvar-ar-det-att-havda-en-hogre.html
Han diskuterar där bl a tankar av Henry David Thoreau, som redan för 160 år sedan skrev om hur man genom "civilt motstånd" kunde skapa förändring.
Jag är en laglydig människa. I vart fall har jag försökt vara det, i medvetande om att lagar stiftas ju av en demokratiskt vald riksdag. Även om jag inte alltid instämt i hur lagarna utformats.
Så har det varit. Ändå har jag sedan länge sett en fråga där jag kunnat försvara lagtrots. Det är då folk (ofta äldre tanter med sann människokärlek) gömmer flyktingar som hotas av utvisning, och där varje normal människa inte kan se att flyktingarna gjort något annat ont än att de fötts i fel land, i ett land med odemokratisk regim.
Nu glider jag dock alltmer över till detta oerhörda att lagtrots kan vara demokratiskt, även i andra frågor. I vart fall när det gäller viktiga, grundläggande mänskliga rättigheter. De som är själva grunden för demokrati. Ja, då vet ni vad jag tänker på.
Rättigheter som alltmer trampas på av vår demokratiskt valda riksdag.
När demokratin inte längre försvaras genom riksdagen måste vi som medborgare ta upp den kampen.
Demokratin måste försvaras även INOM Sverige!
Om nödvändigt genom lagtrots, då lagar numera stiftas genom beställningar från olika lobbygrupper - emot folkviljan och endast i lobbygruppens intresse.
Det är en lång och svår kamp att återupprätta demokratin. Opinion måste bildas, för demokratiska rättigheter. Emot riksdagspartierna, emot starka ekonomiska intressen och lobbyorganisationer. Traditionella media måste fås att inse sin grundläggande uppgift att granska makten, och maktens motiv. Till att ta medborgarnas sida.
Det är inte ett jobb som vi bara gör genom bloggande under ett halvår. Vi måste använda våra hjärnor och vår uppfinningsrikedom för att nå ut. Och detta utan pengar och utan PR-byråer.
Tidpunkten är inte den bästa nu heller, pga finanskris och djup lågkonjunktur är de flesta människor främst oroade för sin ekonomiska framtid, för jobben.
Det är ingen lätt uppgift. Men den måste göras. Hur ska vi annars kunna se oss själva i spegeln om vi inte försöker?
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
Lars-Erick: Startaren av aktivistliberalerna. För demokrati och jämställdhet och emot förtryck och övervakning. Drömmer om ett land där allt inte ska detaljstyras av staten inkl. näringsinnehållet i maten och vilka sidorn man får besöka på internet.
SvaraRadera/Daniel A
Jag vill faktiskt komplettera mig och säga att jag tycker det är bra att du inte är tokliberal. Deras tankar om liberalism kan man säga som så att det är en fin tanke, men det kommer aldrig att fungera i verkligheten. Bara såna saker som att människan är ett hierarkiskt flockdjur gör att vissa människor kommer att ta makten och finns det inga demokratiska filter så är det lätt att ta makten med våld. Det finns risken att om man inför det sanna liberala samhället (som är oehört likt ett kommunistiskt samhälle om man bortser från dom ekonomiska termerna) utan att ha jämnat ut dom ekonomiska skillnaderna innan, så kommer det nog rätt fort leda till ett feodalt samhälle.
SvaraRadera/Daniel A
Daniel. Jag ser ditt första inlägg som ett istämmande i mina tankar.
SvaraRaderaOch näe, tokliberal är jag inte, vad nu det ska betyda.
Jag ser mig som en liberal med social ansvarskänsla, dvs social-liberal.
Det betyder att jag avvisar socialism, eftersom erfarenheterna visat vad det leder till (massmord, förtryck, ofrihet etc).
Jag avvisar också ny/neo-liberalismen, med dess närmast nihilistiska inriktning.
Friheten är inte total, men den begränsas först när den skadar andra, inte för att den möjligen irriterar makthavare eller byråkratr. Ochjag tror på den upplysta människan, som inser både sitt eget bästa och som tar ansvar för andra.
(Dvs, sköt dig själv och skit i andra, det är en för primitiv inställning.)
Intill för sådär ett decennium sedan var folkpartiet det parti som var social-liberalt. Sedan har det alltmer avvikit från detta, och nu styrs det de facto i mycket av Johan Batong Pehrsson, han som anser att alla är skyldiga tills de kunnat bevisa annat.
Dvs en omvänd bevisföring, helt i strid mot tidigare syn på rätt och rättvisa.
F.ö. kan du och andra läsa var jag står i en liten text i denna bloggs vänsterkolumn. Liksom i några hundra bloggposter...
Jag vet var du står, och jag kom på under lunchen att jag i det andra inlägget var lite otydlig. Jag missade prefixet Ny-. Det som jag menade är tokliberal=nyliberal (alt. nattväktarliberal).
SvaraRaderaDen socialliberala åsikten är den förnuftigaste ideologin som vi har och borde vårdas högt. Vad jag också menade med det sanna liberala samhället är egentligen det nyliberala samhället vilket inte är ett vettigt samhälle av div. anledningar. Många nyliberaler är ute efter ett tribalsamhälle och jag tycker att det är beklagligt att dessa människor får påpass många anhängare utan att tänka efter till vad det leder till. Ibland så följer många kartan även när den närmar sig ett stup.
/Daniel A
All diskussion är intressant, men just nu känns det som hårklyverier.
SvaraRaderaJag vet att LE inte är "tok- eller nyliberal.
Egentligen struntar jag helt i de etiketterna.
Jag vet, efter att ha bloggumgåtts att LE har hjärtat på rätt ställe.
Det stora och brinnande och brännande nu är att regering och riksdag inte fattar att de tänt vår själar.
Jag har, precis som LE, gjort allt för att vara laglydig. Jag vill vara laglydig. Särskilt som min ungdom var svår och inte fullt så laglydig...
Och så är det vårt parlament som tänder tanken i min själ att jag kanske, kanske måste trotsa lagen för att rädda något högre, större; demokratin.