11 sept, en dag att minnas med blandade känslor.

Idag är det den 11 september. Ja, jag minns mycket väl den dagen år 2001. Jag var ute på internet och hade samtidigt radion på. Det blev en märklig mix av intryck som strömmade emot mig. På internet fick jag nyheten nära nog i realtid. Nyhetsuppläsarna i radio var mycket upphetsade men verkade som om de inte ändå ville tro de som hände. Inte kan väl ett flygplan krascha rakt in i en skyskrapa?

Men det kunde det. Inte ens USAs signalspanare kunde förutse det, de hade för mycket information som de inte kunde analysera. Och genast exploderade George Bush i ett onyanserat muslimhat, som visade att han inte heller hade förmåga till analys.

Två år senare var min hustru på ambassaden i Manila, ja det fanns en ambassad där då. - Detta var ju före Carl Bildts tid som utrikesminister. - Det var också en snarast bisarr upplevelse det som hände där, många hotfulla och märkliga saker som jag inte ska relatera här, telefonsamtal fram och tillbaka mellan Sverige och henne och ambassaden och mina meddelanden till UD. Allt medan det samtidigt kom allt mera skrämmande rapporter om vad som hänt Anna Lindh.

Som kontrast dock det som hände 2005. Den 11 sept för tre år sedan föddes vår son. Och det var en i grunden odelat positiv händelse, även om han hade för bråttom och kom nästan sju veckor för tidigt. Just nu springer han omkring och kvittrar av glädje över ett par presenter han fått på morgonen. Det är ju vardag idag, liksom i morgon, men till helgen blir det mera firande. Massor av gäster, god mat med mera. Vi ser verkligen lille Erik som en gåva!

För hans - och alla andra barns - skull måste vi kämpa på för att göra världen bättre! En värld där de kan leva i fred och frihet och där de kan utvecklas utan förtryck av något slag.

Läser denna dag i Kyrkans Tidning att präster vill ha undantag från FRA-lagen.
Ja, sannerligen säger jag Eder, alla bör vi ha undantag från FRA-lagen. Må den avskaffas.

Gud beskydde oss från FRA-lagen!