Röd tröja fredag, som stöd för kampen i Burma!

I morgon fredag kan du ge ditt symboliska stöd för kampen för demokrati i Burma genom att bära röd tröja.

Yrkesförbud för oliktänkande?

Sverigedemokraterna står för en unken, främlingsfientlig och bakåtsträvande, odemokratisk politik. Tyvärr tycks den vinna allt större anslutning. Det är ett faktum som borde innebära att alla goda krafter debatterar och belyser det demokratiskt felaktiga i sds politik. I mångt och mycket bygger ju sverigedemokraterna på okunskap och en rädsla för det nya och för demokrati.

En socialdemokratisk riksdagskvinna har nu tagit sig före att föreslå att dessa felaktiga åsikter skall innebära att en förespråkare i hennes kommun nu skall bojkottas i sin yrkesutövning. Hon ska ha försökt få bort en hänvisning till dennes dansställe på kommunens hemsida. Likaså har hon ringt och försökt få folk att bojkotta personen.

Det är ju helt galet! Demokrati bygger på samtal och tanke- och yttrandefrihet, inte på bojkott av politiskt oliktänkande! Att de facto förespråka yrkesförbud mot oliktänkande, det är rent odemokratiska metoder. Yttrandefrihet gäller även oliktänkande! Den som försvarar demokrati med odemokratiska medel korrumperar och befläckar demokratin.

Odemokratiska rörelser skall bekämpas med argument och upplysning, inte med politiska bojkotter!

Vad rätt du tänkt, Carina Hägg (s), fast det blev så helt fel.

Denne märklige Persson.

Jag har aldrig gillat Göran Persson. Så var det sagt. Men det är ingen tvekan om att han är en intelligent person. Jag har då och då känt en motvillig beundran för hans talekonst. Likafullt är han en gåta.
Hur kan en så intelligent person bete sig både så buffligt och med en så uppenbart självdestruktiv girighet? Som om han inte det minsta bryr sig om vilket intryck han gör.
Han propagerar under decennier för sin gråsossepräglade socialdemokrati, ibland med stänk av något som kunde tolkas som förnyelse, ibland med utpräglad dogmatisk socialistisk framtoning. Men alltid ändå med en verbal betoning på solidaritet (vad nu det ska betyda).

Så avgick han. Allt tal om socialdemokrati försvann över en natt. Det var som om en mask revs av. Av honom själv. Han levde helt in i sin roll som godsherre. Skaffade sig ett mycket välavlönat extraknäck som “konsult” i PR-branschen för ett minst av allt socialistiskt färgat företag. Vilket scenbyte!
Nyligen höll han ett föredrag om härskartekniker (arvode enl media: 100.000 kr), där han förspråkade hånleenden och nonchalans som framgångsrika tekniker. Därmed förstärker han ytterligare sin image av bufflighet och hänsynslöshet.

Småsnål, det har det alltid sagts om honom. Men nu slår det ut i full blom. Utan att blinka så anser han sig ha rätt att behålla sin fallskärm på 121.000 kr i månaden trots att han (i likhet med sina ex-ministerkollegor) ska räkna av sina inkomster från fallskärmen. Han anser inte sin inkomst vara inkomst! Vilket givetvis är brännvinsadvokatyr av sämsta slag.

Har inte karln någon hut i kroppen?
Vill han verkligen bli ihågkommen som en girig och principlös buffel?

Rättvis orättvisa?

Alliansregeringen verkar känna en närmast ofattbar njutning av att presentera plågsamma nya pålagor eller smärtsamma nedskärningar och ändringar i välfärden. De (smärre) positiva inslagen drunknar bland allt det negativa, och det negativa framförs med en dåres envishet och brist på psykologisk insikt och med samma allt ihåligare motivering.
Jag behöver knappast dra en lång rad exempel, här bara en reflektion av ett av de senaste förslagen; om hur sjukförsäkringsersättningen ytterligare försämras.

Redan tidigare har jag noterat, med viss behärskad förvåning, att de nedskärningar som tidigare genomförts trots allt inte orsakat större och kraftfullare protester. Orsaken gissade jag var att hittills har nedskärningarna främst drabbat de som redan ligger, de som inte har en fast förankring på arbetsmarknaden genom arbetslöshet, tillfälliga jobb och långtidssjukdom. Eftersom en mycket stor andel av de med hyfsat stadiga jobb och goda inkomster samtidigt skyddats av avtalsförsäkringar som gett dem en bra bit över den vanliga sjukpengen, om de drabbas av sjukdom.
En konsekvens av detta förhållande var förstås att klyftorna mellan de som har (jobb) och de som inte har ökat.

När nu finansminister Anders Borg och regeringen vill lagstifta bort det skydd som avtalsförsäkringar kan ge, så kan det ses som ett aningen perverst utslag av rättvisetänkande. Skyddet som finns i avtalsförsäkringar skall avräknas så att den totala ersättningen vid sjukdom inte skall överstiga 75% av (den reducerade) inkomsten. Möjligen bortsett då från den politiska eliten och likställda.
Att förslaget bryter mot avtalsfriheten på arbetsmarknaden är ganska självklart, men det kan väl regeringen krångla sig förbi?

För visst är det väl rättvist om eländet omfattas inte bara av de sämst ställda utan även av bredare grupper innefattande en hittills tämligen välmående medelklass! Eller?

Hedervärd avgång.

Försvarsminister Mikael Odenberg (m) avgår. Något oväntat, trots att det var bekant att han och den unge finansministern inte var på samma linje om försvarskostnaderna.
Den utgång man kunde förväntat sig var att det antingen skulle bli en kompromiss nära Odenbergs linje, eller att denne snällt skulle godta direktiven från högre ort och ge avkall på sin uppfattning.

Dock, det visar sig att Mikael Odenberg står för sin uppfattning och därför inte kan ta ansvar för en försvarspolitik som först anger kostnaderna. Och sedan – inte anger vad som ska göras för pengarna – utan låtsas att det kan göras en anpassning till uppställda mål trots kraftigt lägre anslag.

Häromdagen redovisades att lilla Finland har ett många gånger starkare försvar än Sverige, med möjlighet att i en kris ställa upp många fler soldater, och detta till en mycket lägre kostnad. Men det visar inte att man kan leka med planer hur som helst, omställningar måste ske gradvis, för att inte ställa oss utan försvar. Och ska vi inte ha ett försvar så ska ansvariga (!) politiker tala om det för oss medborgare. Hittills har det mest varit dimridåer kring detta. Vi har lurats tro att vi har ett bra försvar trots radikalt lägre anslag samtidigt med ett allt större engagemang i vår omvärld i form av FN-uppdrag etc. På senare tid har också mer än antytts att en stor del av den svenska försvarbudgeten varit ett förtäckt stöd till den svenska försvarsindustrin
(sysselsättningsstöd). Om det kan man tycka vad man vill, men det bör vara klart för alla att så är/varit fallet. Liksom att en omställning innebär konsekvenser av många slag.

Jag sympatiserar med Odenbergs uppfattning att saker och ting ska tas i rätt ordning. Att först måste man precisera vad man vill med försvaret, vad ska försvaras? Blir det något kvar i Sverige om tusentals militärer skickar på FN-uppdrag? Sedan ska man anslå medel till det man vill uppnå. Likaså sympatiserar jag med att han inte dagtingar med sitt samvete.
Det behövs fler politiker som inte böjer som rön för vinden när högre nivåer ryter till. Vi behöver rakryggade politiker som talar öppet om vad olika beslut innebär!

Bra och mindre bra ur nyhetsfloden.

Hör nu att medellönen nu, för en man, ligger på drygt 27.000 i månaden. Men någon tusenlapp lägre för kvinnor.
Hoppsan, där ser man vad man halkat efter. Inte undra på att det är svårt att få pengarna att räcka när fantasilöner verkar vara normen. Och man själv är så väldigt långt därunder. För utgifter och priser ligger mera på medellönenivå.

Jan Björklund, han som ska bli ny fp-ledare, vill stoppa ålderssegregeringen. Det var en bra nyhet från något oväntat håll. Kanske är det ett utspel tillkommet på initiativ av partisekreteraren Erik Ullenhag? Hursom helst, bra är det. Folk i 50-55-årsåldern är inte förbrukade. Tvärtom, då har de flesta tillägnat sig erfarenheter av stor betydelse för sin omgivning. Som yngre inte har.

Vårdnadsbidraget. En belastat ord, men varför inte? Valfrihet och valmöjligheter är ju bra, för människorna. Synd bara att det tycks bli valfritt också för kommunerna att införa det. Därigenom torde de flesta sosse-kommuner att inte införa det – och därmed neka sina invånare den valmöjligheten.