Behovet av civilkurage, i vardagen och politiken. Förvirring och konflikter.

     I mit FB flöde kom en  Expressen artikel (7 febr2023) med rubriken: 

”Ebba Busch saknade kurage att säga ifrån”. 

Efter mer än ett decennium som partiledare har Annie Lööf sett borgerligheten förändras. 

Owe Nilsson diskuterar ordens värde tillsammans med den före detta centerledaren.
 (Läs gärna artikeln i Expressen, men jag går här direkt på att lyfta fram min slutsats)

 Artikeln är omständlig och knölig till en början (anser jag) men mynnar ut i ett (viktigt) tema som egentligen handlar vårt behov av civilkurage. Vilket också kan ses behovet av eftertanke och (vardags)frihet.
(Ett tema som ngt oväntat dök upp på en debatt på FB hos mig- om att försvara eller inte, när ngn utsätts för ngt slags förföljelse/diskriminering, där folk med "makt" och stämma, tystar de som vill (eller bör) försvara det som görs och/eller är rätt.)

I Expr-artikeln handlar det om hur liberalismens vidsyn knuffas undan av allt högljuddare extremåsikter till höger, men nu också till vänster inkl socialdemokratin. Som nu när Tidö-avtalet hemskheter undgår ngn nämnvärd kritik fr S, och där S gärna säger att de var först med allt hårdare tag emot t ex flyktingar...

Ur led är tiden...

Men Annie Lööf gjorde sin värnplikt, men till slut orkade hon inte längre. Vilket i o f sig är helt förståeligt, med allt hat hon utsatts för. 

 I sammanhanget tycker jag också att man, som liberal, inte ska blunda för hur miljöpartiet på senare år också utsatts för en hel del förenklad mobbning från högerhåll (och från LO-sossar).
L-partiet som ju borde stå som en sansad mitten, har ju  tappat kompassriktningen och svassar numera mest efter SD´s ytterst extrema pipa. Liksom M och Kd.   V är väl någon  sorts "vänster" som vänstersosar, som samtidigt är lika TIDÖ-vänligt som sossepartiet. 

Den breda mitten, rättvisans och civilkuragets försvar för individens vardagsfrihet och rättssäkerhet,  den sitter trångt nu, med smalnande bas. Centern under den nya ledningen verkar något tveksam om vägen, Annie Lööfs, eller konservativ bonderomantisk subventionspolitik, isolerad från de stora sammanhangen. 
Det är mycket att grubbla över...  när orden fått ny betydele och det spetar åt ytterligheter och förvirring. Och konflikter.