PDOL-jazz 2018

En liten aning jazz var det i alla fall under PDOL i år. PDOL = Piteå dansar och ler. En kväll spelade Swinging Wheel Big Band på stora scenen, ett lokalt, riktigt bra storband, som jag tyvärr inte hade möjlighet att lyssna på.
Lördag bjöd dessutom JiP, dvs Jazz i Piteå, på tre korta konserter (gratis!) på Kaleido, dagtid. Den första, med Hugo Lööfs kvartett,  missade jag, däremot kollade jag in de två senare.

Märta Dahlström Kvartet var Märta på sång plus fyra musiker. Alla unga. Märta D är en bra sångerska, som nog kan bli riktigt bra. Hon hölls sig i huvudsak till standardlåtar ur the Great American Song-book. Härliga, "tidlösa" låtar. Ändå fastnade jag nog mest för "Farfars vals", av Lars Fernlöf, för en större publik nog mest känd genom Monica Zetterlund. Och "Isn´t She Lovely" var i en snabb, svängig version var inte heller fy skam. En sak skämde dock konserten, ljudteknikerna hade inte förstånd att balansera instrumenten, utan hade alldeles för hög, mycket för hög volym på basen. Basisten var i och för sig mycket fingerfärdig, men volymen dränkte både sångerskan och de andra instrumenten. Men man kunde ana att både gitarristen och trumpetaren var goda musiker. Liksom förstås Märta.

En som inte lät instrumenten dränka sin sång var Kicki Enquist, som med sin kvartett stod för lördagens sista jazzstund på Kaleido. Kicki är ett rutinerad proffs, som också i hög grad körde standardlåtar, plus Bedårande Sommarvals och en kraftfull och svängig "Georgia On My Mind".  Kärlek i olika former var temat för låtvalet, presenterade med små humoristiska knorrar.  Kickis höga nivå överraskar mig inte, det gjorde däremot Johan Tegheim med sitt fina pianospel. Jag har genom åren hört honom både på trummor och piano, men aldrig så bra som denna gång.

Båda konserterna var knappa timmen, men kunde gott ha varit lite längre. Betr konserten med Märta Dahlströms kvartett så hade jag dock helst sett att den haft en ljudtekniker som bättre behärskat balansen mellan de medverkande.