Värnplikt eller yrkesarmé?

Apropå detta med värnplikt, totalförsvar, yrkesarme - eller inget försvar alls.

 Debatten kring dessa begrepp idag handlar, hos många, alltför mycket om ovilja eller vilja att försvara demokratin OCH om uteslutande militärt försvar.
Jag ser det militära försvaret som en del av totalförsvaret (som ska vara för demokratin och emot ex-vis nazism eller annan odemokratisk extremism), och det bör stärkas genom en bredare folklig förankring. Det ger en psykologisk effekt som, kanske mer än antal gubbar/gummor i uniform med kpistar, visar att vi vill bevara vår frihet och demokrati.

Något slags inriktning, grundat på att vi ändå inte orkar (inte vill) försvara Sverige,  som leder till att Sverige snabbt ska ge upp, men övergå till gerillakrigföring emot en ockupant, det imponerar inte på en tänkbar angripare. Ett hyfsat starkt, dvs starkare än idag, och effektivt militärt försvar behövs .
Det är en del av det psykologiska försvaret, som blir allt viktigare, inte minst pga att det psykologiska kriget är igång sedan länge på många sätt. Och bedrivs på många nivåer och forum. 
Samtidigt så finns viktiga delar av ett totalförsvar av det svenska samhället, som bör stärkas. Både i den s.k. fredstid vi har idag, och vid mera "öppet" militär aggression.

Jag är ytterst tveksam till ett militärt försvar som bara består av yrkesmilitärer. Att försvara frihet och demokrati är något som måste vara förankrat hos hela folket. 
Ett renodlat yrkesförsvar tenderar nog ofta till att bli ett vapen (!) i händerna hos de som har makten hur de än är valda/tillsatta. Eller så kan det bli så att yrkesmilitären kuppar till sig makten själv. OK, det behövs en kärna av experter och anställad officerare, men inte bara sådana. 
Ett "folkförsvar" ska inte bli en repris på de "sega gubbarna" (den gamla sossevarianten) med ett gammalt gevär/kpist i handen. Det måste vara effektivt - inte bli skyddslös kanonmat för fienden.

Värnplilkten, är en plikt att skydda demokratin, inte ses som ett tvång. Och ska givetvis omfatta såväl kvinnor som män. 

Och ett liberalt kom-ihåg. Fram till början av 1900-talet hade Sverige ett "yrkesförsvar" (de indelta soldaterna som levde på sina soldattorp, och skulle vara beredda att rycka in för att försvara kungen när det behövdes. 
Detta var/blev omodernt och inte effektivt. Karl Staaff gillade inte det. Kungen vill ha ett "starkt" försvar för sin makt, och t ex för att Sverige skulle ha kvar Norge i en union, underställt Kungen. Jfr "Borggårdskrisen". Karl Staaff ville ha ett effektivt försvar, och ansåg att det skulle vara ett försvar byggt på allmän värnplikt. MEN en under en viktig förutsättning: att försvaret inte skulle vara Kungens, utan skulle försvara demokratin. Ett folkets försvar. Där inte odugliga adelsmän skulle vara officerare som starfflöst kunde terrorisera beväringarna av folket.

Jag menar nog att det är nödvändigt med försvar med modern utrustning - inte bara militär - för att försvara Sverige som ett fritt och demokratiskt land.  Ett totalförsvar. 

Och det innebär att det militära försvaret inte heller får bli en tummelplats för extremister, typ skjutglada SD-are. Att värnplikten inte innebär att hela årskullar inkallas, utan att ett urval görs som i tillräcklig grad täcker (total-)försvarets behov, vid sidan av en "mindre" del fast anställda, yrkesmilitärer.

Mera fakta om den totalförsvarsplikt som gäller, se denna länk från Försvarsmakten, med underlänkar.