Samhällets olycksbarn, Les Misérables av Victor Hugo

Jag har för mig att jag läste den som yngling, Samhällets olycksbarn av Victor Hugo. Den fanns hemma, troligen var det min far som skaffat den. Jag vet inte om jag förstod den då, men kanske ändå den legat i mitt bakhuvud, dess budskap. På gamla dagar har jag sett den som film nyligen, på DVD, 2-3 ggr. 

Mitt råd, läs romanen eller se filmen.
Hela romanen handlar om godhet.  Exempelvis, hur författaren ger en beskrivning av biskopen i Digne, den man som förändrar Jeans Valjeans liv genom att visa honom oändlig godhet och förlåtelse. Samhällets olycksbarn är en roman som handlar om förlåtelse, kärlek till medmänniskan och skildring av livet på samhällets botten.

Romanen/filmen ger en inte bara en viktig påminnelse om hur det var i Frankrike för sådär 200 år sedan, utan hur det ännu i princip är på många håll i världen. Men också i vårt land och närmaste omvärld, när ondskan närs av girighet och omänsklighet. Där konservatism, envälde, ofrihet rådet, där demokratin förfaller och klyftor vidgas och nationalism och främlingsfientlighet förgiftar våra sinnen. 

Betr handlingen kan ni läsa på Wikipedia. 
Men det viktiga budskapet är att godheten är det som kan rädda mänskligheten. Och att stelbenta lagar kan leda omänsklighet och förtryck. Människor måste få leva i frihet, en frihet där de tar hänsyn till varandra och visar socialt ansvar. 

(Jag har för mig att jag skrivit något om detta även tidigare på bloggen. Men kände efter att ha sett DVSn igen, att jag helt kort igen måste uppmana till läsning av romanen, eller att ses filmen.)

PS. Jag ser nu att en text om romanen finns också på Ohlininstitutet. DS.