Löser vi flyktingkrisen genom att stänga gränserna?

Nu orkar vi inte, säger s-regeringen. Vi har inte, och kan inte få fram boenden till de asylsökande i den takt de kommer.  Regeringen vill ge signaler till de som söker sig till Sverige att det är lika bra de vänder, stannar i Tyskland eller Österrike (de länder som tar emot flest, och där det också börjar bli trångt).
Samtidigt begär regeringen (fullt förståeligt) att fler EU-länder ställer upp och tar emot flyktingar, så det blir en jämnare fördelning inom EU. Det är bara så att många vägrar eller tar bara emot ett mycket ringa fåtal. De länderna säger sig inte ha råd, eller vill inte ta emot flyktingar med annan bakgrund än landet befolkning (dvs rasistmotiveringen).

Och oron sprider sig i Sverige. SD-propagandan har rönt framgång. Men också oron för att vi inte kan organisera och ta emot de mängder som kommer nu, och till det läggs ibland även det ekonomiska argumentet.

Visst kan man hysa stor oro för situationen i världen och vad den leder till.  Men blir det bättre för att man stänger både gränser och hjärtan? Att man blundar? Det är ju det som alltfler verka vilja göra. Säga stopp.

Nej.

Orsaken till i vart fall dagens oro betr flyktingströmmar måste vi inse att de beror på orättvisor som oftast uppstår där det råder förtryck och någon form av diktatur (politisk el religiöst maskerad). Dålig  utbildning, dålig levnadsstandard och ofrihet är en följd av diktatur.
Diktaturer leder förr eller senare till krig med grannarna och/eller inbördeskring.  Vilket ger flyktingströmmar, inom landet men också till närliggande länder - och en del söker sig längre bort , då närliggande länder ofta är överbefolkade även vad betr flyktingar.

Det bästa sättet att minska och t o m stoppa antalet flyktingar är att få slut på krig/inbördeskrig, dvs på diktatur och förtryck. Att arbeta för demokrati i alla länder. Inklusive bistånd som ger utbildning, försörjning och som framtvingar diktaturernas fall.

Tyvärr är det, som det ser ut idag, ett ganska långsiktigt mål. Vi måste därför också ta hand om dagens situation, att ta emot flyktingarna (helst i samarbete med andra länder förstås), eftersom flyktingar som driver runt i sig är en risk för oroligheter.  Men som blir en resurs när de rotat sig, integrerats och skaffat sig jobb, och betalar skatt och får Sveriges ekonomi och välfärd att växa.

Det är visserligen illa att Sverige är så illa förberett att ta emot fler än som varit den "vanliga" mängden. Det gör att det blir närmast panik i hanteringen. Frivilliga ställer upp för att ta hand om de som kommer. Och MIV och kommunerna försöker också, med blandat resultat. Kommunerna ropar på pengar. För allt verkar ju ska gå i offentlig regi, och då blir det stora kostnader, byråkratiskt och svårhanterbart.

Men icke desto mindre måste vi, Sverige, klara av detta. Av humanitära skäl. Och på sikt kommer det att gynna oss också, både mänskligt och ekonomiskt. Klara det genom gemensamma ansträngningar, med mindre byråkrati och genom att släppa fram alternativ och privata engagemang. Och mota girighet och fördomar och främlingsfientlighet.

Klarar vi inte av det, och stänger gränserna, då blir det värre - både för Sverige som nation, för EU,  för flyktingarna, och för demokratin och mänskligheten -  och världsfreden.