Lite klargöranden och förklaringar betr flyktingar och kostnader

Jag har på FB fått en del blandade invändningar (?) och kommentarer betr flyktingarna, statistik, kostnader, klagomål på media som anses skriva vinklat och på politiker  etc.
Därför vill jag säga och klargöra detta.

Media skriver som dom skriver. Ofta bra och upplysande, men ibland slarvigt och mindre bra.
Och politiker har sina avsikter med hur de pratar - och avsikterna  kan vara varierande.
Men jag utgår från,  när jag nämner siffror, vad jag kan finna ligga till underlag för statistiken,  medvetande att statistik ju inte alltid är helt lätt att läsa rätt. En lärdom sedan mina statistikstudier för sådär 45 år sedan. 
Och ja, de finska krigsbarnen var närmast småbarn el barn i lägre skolåren när de kom.
Men dagens krigsbarn är oftast ungdomar, men inte vuxna enl dagens sätt att definiera barndom contra vuxenhet. Sen må man tycka vad man vill om det.
 Men jag uppfattar inte att media, som jag sett, söker dölja dessa skillnader.
De, och en del politiker, visar bara att Sverige då - på det tidiga 40-talet, trots mycket mindre resurser, kunde ta emot en stor mängd krigsbarn utan att gå på knäna. 
En anledning var förstås att då kände svenskarna en naturlig medkänsla och de mottagande familjerna fick inte och tog inte emot några ersättningar för sin hjälpsamhet. Och kommunerna tycktes klara skolgången (som i o f sig var statligt reglerad) också. 
Nu lever vi i andra tider och "vi" förväntar oss att det allmänna ska stå för kostnaderna. 
Men OBS alla ser det inte så, många visar även idag en naturlig solidaritet.
Andra (som John Emanuel Johansson m fl ) ser en chans att tjäna grova pengar på att "hjälpa" eller förmedla adresser till folk som kan ställa upp. 
Att det då, när profitörer "hjälper", det blir oerhört dyrt, det förnekar jag inte, däremot är INTE alla profitörer - och i stället för att skylla kostnaderna på flyktingarna (el flyktingbarnen) så borde vi och våra myndigheter hantera frågan så att kostnaderna blev mera rimliga.
Genom att möjliggöra hel- eller halvideellt arbete (som familjerna med de finska krigsbarnen gjorde) - och att få fram boenden som inte kostar skattebetalarna de fantasisummor som idag florerar.
Det familjer som tar hand om flyktingbarn verkar få (om de ens begär ngt) mellan 5 och 20 000 kr per månad. Den högre siffran verkar väl hög, som jag ser det, och bör rimligen omfatta även kostnader för extra behov.
Men värre är att vissa bolag debiterar kommunerna ända upp till 60 000 kr, ja Jan-Emanuels bolag t o m runt 100 000 kr/mån. Det är rent ut sagt svinaktigt. 
Och givetvis borde kostnaderna finansieras på och redovisas på vanligt sätt. Och inte tas från biståndsbudgeten. Ej heller från äldreomsorg etc. 
Och de som inte har asylskäl ska givetvis inte servas och kostas på. Tyvärr så tar det tid att behandla alla asylansökningar när de är så många.