Låtsasopposition eller samverka för resultat - vad lönar sig?

David Nyström har skrivit en ledare i Gefle Dagblad där han diskuterar vem som förlorar på att samarbeta med socialdemokraterna - eller andra. Detta med anledning av att flera "borgerliga" påstår att "borgerliga" partier alltid förlorar på sådant samarbete.
Bakgrund, decemberöverenskommelsen (DÖ) och oviljan att samarbeta idag med S trots att man släpper fram deras budget(ar), men samtidigt utmålar sig som motståndare till den politik man godkänner genom DÖ.
Han påpekar då att " C, FP och KD. Dessa tre borgerliga partier har alltid förlorat på samarbete med borgerliga partier. I samtliga val i efterkrigstid som C, FP och KD gått in i som regeringspartier i borgerliga regeringar – 1979, 82, 94, 2010 och 2014 – har de backat. Ändå håller de fast vid borgerligt samarbete, för närvarande så pass krampaktigt att man skänker bort all potentiell makt till de rödgröna, bara för att få en chans att regera ihop igen i nästa val förutsatt att Alliansen blir mindre ... än de rödgröna."

Till det vill jag säga  att de politiska situationen skiftar,  att man måste se på dagens läge. Samt att den fråga som ledaren diskuterar om allt är blockpolitik - eller inte.

Jag ser det såhär; varje parti måste arbeta för att förverkliga sin politik enligt sin ideologi (förutsatt att man har någon ideologi). Har man då inte egen majoritet (vilket inte precis verkar vara aktuellt inom överskådlig tid) så bör man samverka med det/de partier som vid varje tillfälle verkar ligga närmast till - oavsett "blocktillhörighet" - i de aktuella frågorna. Och där man genom samverkan kan nå en bit på "rätt väg" , dvs utan att avlägsna sig från grundideologin. 
Några exempel. I början av förra seklet så samarbetade liberalerna med socialdemokratin för att införa demokratin i Sverige - emot högern. Läs och jämför gärna de skrifter som utkommer i dagarna (tidigt i oktober) om Karl Staaff, skrivna av Hans Lindblad och andra (Ekerlids förlag).

När socialdemokraterna ville socialisera Sverige i slutet av 40-talet så ledde folkpartiet opinionsarbetet emot denna socialisering (stödda av högern) - och det blev ingen socialisering. Men drev på och samarbetade med socialdemokraterna betr sociala reformer. För att bryta socialdemokraternas långa maktinnehav samarbetade fp med både cp och moderaterna, och lyckades 1976 och 1991. I ett samarbete som dessutom förhindrade att en moderat politik blev dominerande.  Men, 2006 och 2010 underordnade sig fp, cp och kd under moderaterna, detta pga en låsning i en blockpolitik som inte längre behövdes. S var inte längre maktpartiet. Men alliansen förde moderatpolitik. Och efter alliansens valförlust 2014 fortsätter de små allianspartierna, som om inget hänt, som lydpartier till moderaterna, och vågar inte förhandla med socialdemokraterna för att få igenom förändringar i s-politiken i "mittenriktning".

Bedrövligt. 

Att låsa sig till samarbete bara inom något block är kontraproduktivt för ett parti som har en egen ideologisk kompass.