Ränta och inflation - eller?

Enl senaste förljudanden så lånar svenskarna som galningar. Ändå går inte inflationen upp, enl uppgift. Jag tycker nog att det är en hel del som stiger i pris, inte bara maten. Men avsikten är med sänkningen av styrräntan är ju att elda på inflationen. Viket alltså misslyckats.
Riksbankens motiv till sänkningarna är ju att höja inflationen. Men hänvisar till de höga fastighetspriserna och att folk lånar.  Men - folk lånar, men just därför stiger fastighetspriserna - och den enorma skuldbördan. På något sätt biter riksbanken sig i svansen.
Jag tror nu inte att en aning deflation med någon tiondels procent någon enstaka månad är tecken på att allt går åt skogen. Det kan ju faktiskt vara naturliga korrigeringar t ex p g a att en del saker blir billigare, p g a bättre konkurrens t ex. Och teknisk utveckling. Det ska vi inte sörja för. För bättre produkter och tjänster vill vi ha, även om de blir billigare. Totalt sett så stimulerar ju denna efterfrågan ekonomin!
Och inflationen är, som Bertil Ohlin insåg, något som främst drabbar de som har låga inkomster. De har svårast att kompensera sig, men de som har högre inkomster kan ju ändå alltid betala för det de vill ha. Och bankerna tjänar på inflationen, vilket jag inte ser som en fördel...
Jag menar att vi inte ska stirra oss blinda på just behovet av 2% inflation. Inte heller förskräckas av enstaka smärre hack neråt. Se istället vad som de facto händer i den reala ekonomin. Vad är det som blir dyrare med inflation, och varför kan en stark ekonomi också innebära sänkta priser?

Jag ser att förre statssekreteraren  i finansdepartementet Olle Wästberg verkar vara inne på samma linje. Jag citerar ur hans senaste månadsbrev (som f ö rekommenderas till allmän läsning). Mina kursiveringar.

"Räntesänkningarna slår fel. 

När riksbanken sänkte räntan för att stimulera inflationen fick det rakt motsatt effekt: Eftersom räntekostnaderna väger så tungt i hushållens ekonomi innebar en sänkning av räntekostnaderna att inflationen på pappret minskade. Det är bara ett exempel på att det nuvarande sättet att betrakta ”deflation” inte överensstämmer med den reala ekonomin.

Prissänkningar behöver inte vara negativa och bero på dålig efterfrågan: För några decennier sedan det det dyrt att ringa till andra orter inom Sverige. Nu ingår det i abonnemanget. TV-apparater och andra tekniska prylar blir allt billigare – men det leder ju inte till att människor håller igen sin konsumtion och ser dystert på framtiden.

Vi behöver tänka om i synen på inflation/deflation."

Just det, vi, eller i vart fall riksbanken och diverse ekonomer, bör tänka om.