Tavelträff, men ingen tia, Stig-Björn!

Måste bara kort kommentera Stig-Björn Ljunggrens krönika i dagens PT (9/9) med rubriken Blockblockering.

Där påstår Stickan Ljunggren att partierna inte skiljer sig så mycket åt. Samt att blockpolitiken är fördummande.  Rätt, så långt, men ändå lite snett.

I sakfrågorna och i det allmänna flummet är de alla lika, med undantag för galningarna i SD, som skyller allt på invandrarna men ändå låtsas vilja dölja sin främlingsfientlighet genom att i stället prata om svältande åldringar och hög skatt på pensioner.
Samtidigt så säger man att man är såå oense, att man ger klara alternativ. Dock, hur mycket de ("alla") tjatar om skillnader så ser vi att det alla vill ha är makten, men inte varför de vill ha den. Dvs vi kan inte urskilja någon ideologisk klarhet eller konsekvens.
Då blir vi väljare väldigt trötta och besvikna på politikerna.
Vi vill veta vad partierna står för, vilken värdegrund, vilken kompass de har. Inte bara vad de tycker i en del sakfrågor som just nu diskuteras.

Vet vi vad de står för i grunden, då vill vi gärna att de samarbetar efter valet,  för att kunna hitta kompromisser som vi kan leva med.  För att visa om man kan hitta gemensamma vägar för de mål man möjligen är ense om.

Alltså. Ge oss klarhet om era ideologier, om ni har några. Så vi kan rösta utifrån det, och vår egen övertygelse. När det är gjort kan ni samarbeta för breda överenskommelser över blockgränserna. Sedan kan vi i nästa val betygsätta er.

Visa korten, och visa ansvar.