Inkomster och boendekostnader, lite funderingar

Jag (och familjen inkl ett barn i skolåldern) bor i Piteå kommun. Vi har mycket låg familjeinkomst. Men vi klarar oss, visserligen med nöd och näppe, men så länge min hustru har inkomst så går det. Anledningen är att i Piteå så är boendekostnaderna låga, relativt sett.
Vi bor i en villa, en bit utanför centralorten och den är inte helt modern. Men det är OK så länge det inte uppstår akutbehov av reparationer och underhåll. Och höjda el-priser, t ex på grund av höjd nätavgift, är en mardröm vi inte vill uppleva. Men just nu så klarar vi oss, eftersom vi lever sparsamt.

Nu läser jag i tidningen (=PT) att Piteå har den högsta husköpkraften, dvs klarar boendekostnderna bäst i förhållande till hushållsinkomsten. Och det beror inte på höga inkomster, utan på i snitt "hyfsat mycket bostad för kostnaden".
I vårt fall saknar vi ca 250 000 kr i förhållande till medianinkomsten/år i Piteå, men vi klarar ändå gränsen (enl Boindex) för att kunna bo i villa i Piteå. De i Piteå som kommer upp till medianinkomsten har således gott om utrymme för andra kostnader - och för sparande. (Jag hoppas att de amorterar av på bolånen, så att höjda räntor inte ger dem en chock den dag det inträffar. )

Än intressantare blir det om vi jämför med hur mycket villaboende kostar i Stockholm, som i och för sig är den extremt dyrast orten i Sverige. I Stockholm krävs nämligen en inkomst som är drygt fyra ggr högre än i Piteå för att kunna bo i villa.
Smaka på det...

Jag har inte kollat aktuell statistik, men det är nog en kvalificerad gissning att andelen som bor i villa i Stor-Stockholm är betydligt lägre än i Piteå.  Att bo i lägenhet är inte heller billigt precis i Stockholm. Speciellt nya hyreslägenheter i Stockholm kostar skjortan, och en bostadsrätt kostar miljoner.

De (tillfälligt) låga räntekostnaderna har sedan några år hållit nere boendekostnaderna. Likaså att många lån tagits utan amorteringskrav. Vilket ju betyder att det är banken som äger huset, och att stigande räntor får en explosiv kostnadseffekt. Det gäller hela landet.

Varför då lägre boendekostnader i Piteå än i Stockholm, men också jfrt på andra orter? Ja, inte beror det på att kommunägda Pitebo (tidigare Stiftelsen Piteåbostäder) håller nere hyrorna jämfört med privata hyresvärdar. Och till och från har det varit brist på lägenheter, både i centralorten och i byarna.

Jag är inte socialdemokrat, men just i denna fråga måste jag ge det socialdemokratiska styret i Piteå en eloge. I motsats till i de flesta andra s-styrda kommuner så har de i Piteå varit mera positiva till möjliggöra byggande av och ägande av småhus! Det har lett till en viss valfrihet. Visserligen är andelen bostadsrätter lite litet, men det har funnits både hyresrätter och villor. I och med en, i stort sett, god framförhållning i planerandet, så har det funnits tomter att bygga på och det har byggts såpass mycket att villapriserna inte stigit så bortom all reson som på andra håll i landet (storstäderna). Byggkostnaderna har nog ungefär varit desamma, men det har funnits en tillgång till hus att köpa i hyfsad utsträckning.
För  om det inte finns villor att tillgå så dels stiger priset, och dels tvingas många kvar i lägenhet, eller mot sin egentliga vilja (vilket också höjer kostnaden för att bo i lägenhet!).

Hur överlever folk i Stockholm? Visst är i många fall lönerna där kraftigt mycket högre än i resten av landet. Men, alla kan ju ändå inte ha miljonlöner! Eller?
Så uppstår boendesegregation...