Monstertyfonen kostar - på alla sätt

Varför får den tyfon som drabbat Filippinerna sådan uppmärksamhet i svenska media? Jag hörde ett par sådana kommentarer i radion idag. Det gör mig beklämd. Hur kan någon människa beklaga sig över att en katastrof uppmärksammas. Visst förekommer andra naturkatastrofer också på andra håll - men det gör ju inte denna mindre! Det gäller ju människor! Det är bra att katastrofen uppmärksammas, så att de drabbade kan få hjälp och så att man kan tänka efter om det finns några sätt att lindra eller förhindra kommande katastrofer.
Dessutom var denna tyfon "bara" en i en lång rad av tyfoner som drabbat Filippinerna den senaste tiden. Ett par andra relativt stora hade knappt klingat av innan Haiyan-Yolanda drabbade mellersta Filippinerna med full kraft. En kraft som aldrig tidigare drabbat något land.

Nu avklingar tyfonen och drar vidare, förmodligen utan att ställa till skador i närheten av vad den gjort i Filippinerna. Fortfarande så når inte hjälpen och hjälparbetarna fram till alla områden. Det vi vet är att desperationen sprider sig bland de drabbade. Hjälp är på väg, men i liten skala än, och under stora svårigheter. Hjälpen från utlandet tar tid, främst på grund av de stora avstånden. Men folk behöver vatten, mat, medicin/sjukvård och logi. I första hand.

Antalet skadade och döda är mycket osäkert ännu, de officiella uppgifterna är relativt låga, samtidigt som folk på plats ger höga siffror och många områden inte nåtts än.

Nu börjar dock även de ekonomiska konsekvenserna beräknas. Fem procent av BNP är en siffra som nämnts. En gigantisk siffra, som visar det närmast ofattbara i denna katastrof.

På något sätt känns det fullt tillräckligt att ta del av olika kommentarer av folk på fältet.
Som dessa: "Enligt Jemalyn Lamberto, som under morgonen befann sig på flygplatsen, är det omöjligt att stanna kvar i staden.
– Allt ligger i ruiner, liken börjar stinka, och det finns inget att äta."

"Affärsägare i staden (Tacloban) säger sig också vara beredda att försvara sina affärer till varje pris.
– Vi har våra vapen och är redo att avfyra dem på vår egendom, säger den filippinske affärsmannen Richard Young till CNN"

Det är klart, folk måste ha mat. Men när affärerna (i den mån de finns kvar) plundras, så  innehavarna av med sina varor utan betalning. Och de kan inte starta om igen. Blir bankrutta. Samtidigt, de affärer som tyfonen förstört, de blir inte bara dyra att återuppbygga utan har ingen kapital att skaffa nya varor för de heller.

Tusentals försöker ta sig ombord på flygplanen för att komma ifrån förödelsen. Det går ju inte, det är bara ett fåtal flygplan som kan landa, och det är inte många som kan tas ombord på återvägen. Sedan ska de tillbaka och medföra hjälp av olika slag.