Att ingripandet i Irak delvis byggde på felaktig information är nog de flesta överens om. Hur det blir med ett ev ingripande emot mördarregimen i Syrien vet vi inte i skrivande stund, varken om, eller bevisens värde betr förekomsten av kemiska stridsmedel. Men håll med om att det är ett stort dilemma hur en demokratiskt sinnad omvärld ska kunna arbeta för demokrati och mänskliga rättigheter i så extremt hårda diktaturer som Irak och LIbyen var, och som Syrien och NordKorea är.
Det går inte att bomba fram demokrati. MEN, möjligen går det att få bort en brutal och hänsynslös diktatur. Och om en oppositions lyckas göra sig hörd så vill den ju ha hjälp utifrån emot diktaturen. Till pris av även mer el mindre oskyldiga drabbas, dock. Vilka även skulle ha drabbats av regimen om den fått fortsätta. Men ett jätteproblem är att vi aldrig (nästan aldrig) kan vara säkra på om det som kommer efter tyrannen blir demokratiskt. Det är som att välja mellan pest och kolera.
Jag förstår Obamas tvekan att ingripa i Syrien. Han vill ju hjälpa de demokratiska krafterna och stoppa Assads blodbad på det egna folket. Men han har inte precis ett entusiastiskt folk bakom sig. USA:s folk har aldrig varit så pigga på att hjälpa andra folk.. Och de presidenter som till slut mer el mindre mot sin vilja tvingats ingripa har sällan mötts av tacksamhet varken från det egna folket eller de hjälpta. Var vore världen idag om inte USA hjälpt Europas demokratiska länder både i WW1 och WW2?
En annan sak är att USA(s styrande) gjort "ett och annat" mindre genomtänkt ingripande under senare decennier också. Men - vem annan skulle ha gjort det? För människor och länder som lider under förtryck ropar efter hjälp?
Att Putins Ryssland per automatik ställer sig på förtryckarnas sida på samma sätt som Sovjetunionen gjorde, det är ju ett starkt bevis för att Putins Ryssland inte är en demokrati annat är till namnet. Hur ska Ryssland komma på rätt spår igen (det var ju på gång ändå)? Går det med icke-våld?
Jag skulle gärna vilja tro att icke-våld alltid vore en framkomlig väg. Men det är en väg som nog förutsätter en hel del lidande ändå hos folket och att regimerna är någorlunda "demokratiska" och/eller lyhörda för världsopinionens tryck. Vilket ju inte hårda diktaturer brukar vara.
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
Är du medveten om att det bland rebellerna finns gott om terrorister, t.ex Al-Nusra som liksom Al-Shabaab samarbetar med Al-Qaeda? Dessa tusentals sunni extremister som utkämpar Jihad och vill införa Sharia lagar är de som har varit mest lyckosamma på slagfältet. Målet för dessa terrorister är att mörda alla med avvikande trosuppfattning vare sig det rör sig om barn, kvinnor eller gamla. Man rensar ut hela byar och samhällen, mördar utan urskillning & skär levande halsen av sina motståndare. Det är svårt att förstå hur USA kan stödja sådana grupperingar samtidigt som man säger sig motarbeta Al-Qaeda. Assad är en diktator, men det har i alla fall funnits en viss religions frihet medan diktaturen lär bli absolut total om rebellerna vinner. Så vem ska man stödja? Det vore på sin plats om FSA kunde avsäga sig samarbetet med dessa grupper samt bevisa sin dedikation för demokrati men det verkar inte troligt eftersom man då skulle förlora kriget per omgående när man tappar de starkaste grupperingarna bland sina styrkor. Kort sagt; om inte ett klart demokratiskt alternativ visar sig så vete fanken om inte Assad är bättre än fanatiska sunni terrorister? Detta innebär i så fall också att Ryssland faktiskt har rätt!
SvaraRaderaJodå, jag är smärtsamt medveten om att det finns obehagliga grupper i oppositionen. Så är det.
SvaraRaderaMen det är ingen ursäkt för att låta Assad-regimen fortsätta sitt blodbad på sitt eget folk.
Och givetvis bör demokratiskt inriktade länder försöka stödja den demokratiska delen av oppositionen. Men ju längre Assad sitter kvar så vinner den extrema terroristliknande delen av oppositionen terräng på bekostnad av den demokratiska delen. Putins Ryssland har inte rätt - de vill bara ha kvar en makthavare som allierad och som motpol till demokrati.