Invandring och kostnader

Uppenbarligen är det skarpt främlingsfientliga Fria Tider som skapat den senaste (?) vågen av kritik emot kostnaderna för invandringen och skapat en vandringslegend kring detta. Ett internetorgan nära förknippat med Sverigedemokraterna, läser man läsarkommentarerna överflödar de av rasism och nynazism.

För det första, varför används uttrycket invandring schablonartat om varje människa som kommer till Sverige?
Den invandring som har någon volym idag är flyktinginvandringen.  Det är alltså flyktingar, som flyr från någon form av förtryck i sitt hemland, som därför ofta är i opposition och förföljs, som därför är rädda för regimen och dess hantlangare och som har svårt att få pass. De som kritiserar "invandring" efterlyser ofta att de som kommer ska ha pass, precis som om de vore något slags turister...
De som kommer och söker asyl i Sverige som flyktingar, de utreds innan de godkänns. Eller avvisas, vilket händer många. Av skäl som ibland verkar väl så hårdhänta. Men, för de som accepteras som flyktingar kan ibland uppstå anhöriginvandring. Vilket ju verkar rimligt.
Arbetskraftsinvandring förekommer knappast till Sverige, förutom de som bor i ett annat EU-land. De lär knappast orsaka några kostnader ens initialt, de arbetar ju och betalar skatt! Reglerna för icke-europeiska arbetskraftsinvandrare är mycket hårda, trots att Sverige går emot en tid då vi behöver allt fler invandrare.
Vilka andra kan komma? Tja, det är bara de som har en svensk partner, alltså ett slags anhöriginvandring som ibland med olika betoning kallas "kärleksinvandring".  Ska Sverige förhindra att människor som funnit en partner i Sverige ska kunna komma hit?  Dessutom lär dessa knappast orsaka några extra kostnader, och bara initialt, förutom SFI (svenska för invandrare).

Jag får en stark känsla av att många främlingsfientliga använder uttrycket invandrare om alla, eftersom det kan kännas snålt och omänskligt att vara emot flyktingar - och att försvåra för kärleken.

För det andra, varför dessa främlingsfientliga attityder?
Ack ja, för alltför många, men nog trots inte de flesta av de negativa är det ren och skär fientlighet. Man är emot allt främmande, värnar "svenskhet" i sig (vad nu det är), gillar ingen som inte är blond och lätt brunfärgad får man bara bli av solarium eller möjligen under en turistresa till ett exotiskt land. Man hatar alla "utlänningar".  Ibland p g a rädsla för det som man inte är van, och man har inga vänner eller bekanta som inte är födda i Sverige.  Och har man någon bekant med utomnordisk bakgrund, då gör man undantag för denne, men inte för alla andra. Rasism och nynazistiska åsikter är vanliga i denna grupp.

En annan stor grupp, som nog måste betecknas som främlingsfientliga, är de som tror - och vill tro - att invandrarna (alla kategorier) kostar enorma summor skattepengar.  Denna grupp matas oupphörligt med felaktig information från de råa hatarna, om kostnaderna och hur dessas kostnader gör att pensionerna minskar och sjukvården försämras etc.  Gruppen ser sig inte som främlingsfientlig i sig, men är negativ på grund av att de skräms av de påstådda kostnaderna. Och de kan nog ibland tycka att "Sverige", men då främst genom frivilliga bidrag, ska hjälpa presumtiva invandrare eller flyktingar där de är, så att de inte kommer till Sverige....  de rasistiska och nynazistiska elementen är färre och svagare än i den första gruppen, men de skymtar ibland fram.

För det tredje. Hur är det då?
På de hatiska negativa hjälper ju inga argument och inga sakupplysningar. Tyvärr. Men det finns faktiskt ett flertal utredningar som visar dels de faktiska kostnader som finns, i vilken mån de skiljer sig från de bidrag som alla svenskar får om de är berättigade till dem. Granskar man detta så visar det sig att de påstådda kostnadsnivåerna är överdrivna, oftast våldsamt överdrivna. Att de ofta  är förknippade med förbehåll och krav på olika slag av insatser och ibland ska betalas tillbaka.
Och något som alltid förnekas är det faktum att allt sedan åtminstone 1980-talet och hela tiden framåt så har utredningar visat att invandring av alla slag lönat sig för det svenska samhället.
(Och givetvis finns det otaliga exempel som visar både hur omfattande invandringen varit och hur positiv! Alltifrån det samerna fick "konkurrens" av andra - ok, en del samer kanske inte ser det posivitv, men ändå. Kolla gärna vad t ex Anders Johnson (finns på FB och går att googla fram) fått fram om detta. )
Alltså, självfallet uppstår en del kostnader initialt för främst flyktinginvandring, och marginellt även för en del andra. De som vill tro, eller få andra att tro, att invandringen kostar, de betonar bara de initiala kostnaderna.
De förnekar att på sikt går invandringen med vinst för Sverige, rent ekonomiskt.
Läs gärna denna DN-artikel som refererar en OECD-utredningen om detta. Självfallet grundar den sig på siffror något år tillbaka i tiden. Det måste den ju göra för att ge helhetsperspektivet. Men såvitt jag känner till så har liknande undersökningar gjorts då och då. De aktualiseras regelbundet för att visa den aktuella situationen, inte bara för nyanlända utan även hur det ser ut på några års sikt.
Några faktorer som de negativa "glömmer" bort är att flyktingar m fl oftast har gjort sin utbildning innan de kommer till Sverige, vi sparar alltså in den kostnaden. Likaså att de inte hinner tjäna ihop till full pension. De arbetar och betalar skatt, men kostar inte lika mycket som "svenskar" i pensionsutgifter. En negativ faktor är förstås att det svenska samhället inte alltid gör det möjligt för invandrarna att arbeta i det de är utbildade för, att "vi" inte alltid begriper värdet av deras utbildning eller i onödan kräver tids- och kostnadskrävande (för den enskilde) "kompletteringar" (inte bara i svenska språket). Om Sverige förstod att använda invandrarnas kunskaper skulle vinsten för Sverige bli än större.
Dessutom bör man inse att Sverige inte skulle klara sig utan den arbetskraft som invandrarna är, de som lyckas få arbeten som de infödda svenskarna inte vill ha eller inte räcker till för. Som t ex i äldreomsorgen och i sjukvården...

Så till den "aktuella" grejen som jag på FB kallat vandringsägen. Dvs  texten som cirklerar på nätet om hur mycket ersättning invandrare får i etableringsreformen. Här nedan finns påståendena, och fakta i målet från Arbetsmarknadsdepartementet. (Hämtat från bloggen Motargument, som fått fakta från  regeringskansliet alltså.)

Där bemöts punkt för punkt det som främlingsfientliga framfört som ett "exempel" .

Påståendet (som blev en vandringssägen) lyder som följer:

-”Sedan etableringsreformen trädde i kraft får en nyanländ arbetslös invandrarmamma med tre barn följande bidrag varje månad.

6 510 kr i etableringsersättning

4 500 kr i etableringstillägg

4 500 kr i bostadsbidrag

3 754 kr i barnbidrag

2 546 kr i underhållsstöd

= 21 810 kr i månaden skattefritt.

Utöver detta har invandraren rätt till:

259 200 kr i retroaktiv föräldrapenning

12 000 kr i skattefri SFI-bonus.

Invandraren kan själv välja i vilken takt föräldrapengen ska betalas ut. SFI-bonusen betalas ut vid avklarad kurs.

Inget av ovanstående bidrag kan dras in för att invandraren vägrar att ta ett erbjudet jobb.”

Kort samlat svar

Beräkningen baseras på en icke-existerande familj som har konstruerats enkom för att maximera påstådda bidrag per person i familjen. Den innefattar bidrag som är omöjliga att kombinera med varandra, som är delvis beräknade på felaktigt sätt och i något fall bara osannolika. Några av bidragen är inga rättigheter, utan förutsätter en motprestation. För andra måste man ha verkliga kostnader som är högre än bidraget. För att få bidragen enligt exemplet måste den ensamstående mamman plugga svenska och delta i arbetsmarknadsinsatser på heltid. Den verkliga bidragsnivån för en nyanländ familj enligt exemplet är på samma nivå som riksnormen för försörjningsstöd för en motsvarande svensk familj.

Jag ger er alltså också detaljerna här. 

Detaljerad genomgång av delarna av svaret

”Sedan etableringsreformen trädde i kraft får en nyanländ arbetslös invandrarmamma med tre barn följande bidrag varje månad”

Svar: Nej, de flesta nyanlända mammor ”får” inte dessa bidrag. Runt 40 procent av alla invandrare till Sverige tillhör kategorier som ha jobb eller annan egen försörjning för att över huvud taget få uppehållstillstånd eller uppehållsrätt i landet (arbetskraft och studenter). Därtill är huvudregeln för ytterligare 20 procent, EU-medborgarna, att de ska kunna försörja sig för att få uppehållsrätt (även om det kan vara komplicerat i praktiken). Flera av bidragen i räkningen gäller inte ”invandrare”, utan endast nyanlända flyktingar och vissa av deras anhöriga under de första två åren i landet. De utgör i runda slängar en femtedel av invandrarna.

För att ”få” etableringsersättning måste man plugga svenska, delta i samhällsorientering och vara med i andra utbildningar eller arbetsmarknadsinsatser på heltid. Man kan inte få föräldrapenning samtidigt. För att ”få” sfi-bonus måste man klara av den högsta nivån på sfi inom loppet av ett år från utbildningsstart. För att ”få” underhållsstöd krävs att den andra föräldern inte bidrar till försörjningen. För att ”få” bostadsbidrag krävs en boendekostnad som är betydligt högre än bidraget.

6 510 kr i etableringsersättning

Svar: Stämmer i stort. Ersättningen är 308 kronor per dag man deltar i aktiviteter på heltid. En månad består ungefär av 21 dagar vilket ger en månadsersättning på 6468 kronor. För att få full ersättning ska man plugga svenska och samhällsorientering samt delta i utbildningar eller arbetsmarknadsåtgärder fyrtio timmar i veckan. Ersättningen finns bara för nyanlända flyktingar och deras anhöriga under de första två åren i landet.

4 500 kr i etableringstillägg

Svar: Detta är maximalt belopp för etableringstillägg, oavsett hur många barn man har. Möjligt om alla tre barnen är minst 11 år gamla (bidraget är mindre för yngre barn), men bara om man av någon anledning inte får underhållsstöd för mer än två av dem. Om man får underhållsstöd för det tredje har man bara rätt till etableringstillägg för två barn. Det här bidraget finns bara för nyanlända flyktingar och deras anhöriga under de första två åren i landet.

4 500 kr i bostadsbidrag

Svar: Teoretiskt möjligt. Familjen kan få 4 500 i bostadsbidrag, om den har en hyra på över 5 700 kronor i månaden och det tredje barnet i familjen helt saknar försörjning. Om det tredje barnet har en pappa som bidrar till försörjningen så kan bostadsbidraget minska, om det i stället har underhållsstöd så minskar etableringstillägget. Maximalt bostadsbidrag för en familj med 3 barn är 4900 kronor oavsett hyreskostnad. Alla bosatta i Sverige har rätt till bostadsbidrag om de uppfyller villkoren.

3 754 kr i barnbidrag

Svar: Stämmer, barnbidraget är lika för alla i Sverige

2 546 kr i underhållsstöd

Svar: Osannolikt, bygger på antagandet att kvinnan bara får underhåll för två av de tre barnen. Underhållsstöd betalas bara om barnens pappa inte bidrar till deras försörjning. Om pappan är med i bilden så försvinner underhållsstödet. Om det tredje barnet har en pappa som bidrar till försörjningen så kan bostadsbidraget minska, om det i stället har underhållsstöd så minskar etableringstillägget.

= 21 810 kr i månaden skattefritt.

Mer korrekt beräkning för en ensamstående mamma som pluggar svenska och deltar i andra insatser på heltid, med tre barn över 11 år utan någon pappa som bidrar till försörjningen är:

6 468 kr i etableringsersättning

3 000 kr i etableringstillägg (om man får underhållsstöd för tre barn )

4 500 kr i bostadsbidrag (förutsatt en hyra på 5 700 kronor i månaden)

3 754 kr i barnbidrag

3 819kr i underhållsstöd (underhållsstöd för tre barn i stället för två)

=21 541 Detta har man rätt i under högst två år, och förutsätter att den ensamma mamman deltar på heltid i utbildningar och andra insatser.

Jämför detta med riksnormen för försörjningsstöd i motsvarande situation(ensamstående mamma, tre barn på 11, 12 och 15 år, ingen pappa som bidrar, hyra på 5 700 kronor i månaden, deltar i någon form av arbetsmarknadsinsatser:

4 500 kr i bostadsbidrag

3 754 kr i barnbidrag

3 819 kr i underhållsstöd

7 967 kr i kompletterande försörjningsstöd (antaget 1 100 kronor i månaden för hushållsel, hemförsäkring, fackföreningsavgifter och kollektivtrafikresor till arbetsmarknadsinsatser m.m.)

= 20 040. Därtill kan man få ersättning för bl.a. tandvård, hälso- och sjukvård, läkemedel, glasögon, underhåll, reparation och inköp av hemutrustning och möbler, flyttkostnader, barnomsorg m.m.

Etableringsersättningen är alltså 1040 kronor högre än försörjningsstödet, men ger inte rätt till ersättning för något av de sistnämnda kostnaderna. En nyanländ invandrare kan i stället få lån för att skaffa hemutrustning. Lånet ska återbetalas och har samma ränta som studielån.

Utöver detta har invandraren rätt till 259 200 kr i retroaktiv föräldrapenning. Invandraren kan själv välja i vilken takt föräldrapengen ska betalas ut.

Svar: Nej. Beräkning ovanför utgår från att barnen är minst 11 år gamla. Då har rätten till föräldrapenning upphört. Nästa år ska också reglerna för föräldrapenning ändras så att 80 procent av dagarna måste tas ut innan barnet fyllt 4 år. Därmed blir det svårare att ta ut långa sammanhängande perioder med föräldrapenning för flera barn som är födda utomlands. I gengäld får de övriga 20 procenten av dagarna sparas tills barnet fyllt 12. Om man har yngre barn och tar ut mycket föräldrapenning under de första två åren så brinner etableringsersättningen och –tillägget inne. Dessutom kan föräldrapenning inte kombineras med full etableringsersättning och etableringstillägg.

Invandraren har rätt till 12 000 kr i skattefri SFI-bonus. SFI-bonusen betalas ut vid avklarad kurs.

Svar: Nej, man har inte rätt till sfi-bonus utan det är något som man förtjänar. Sfi-bonus är ett engångsbelopp. 12 000 kronor är högsta bonus, som bara betalas ut om man klarar den högsta nivån (kurs 3D) av sfi inom tolv månader från utbildningsstart och 15 månader från folkbokföring. Den nivån är ungefär jämförbar med svenska för sjätte klass i en svensk grundskola. Om man klarar sfi på lägre nivåer i samma tid kan man få ett lägre bonus.

Inget av ovanstående bidrag kan dras in för att invandraren vägrar att ta ett erbjudet jobb.”

Svar: Etableringsersättningen kan dras in eller sättas ned om man inte medverkar i sin etableringsplan på heltid. Reglerna är på väg att ändras så att det framgår tydligt att det också betyder att man ska tacka ja till ett lämpligt arbete. Efter de första två åren är det precis samma regler som gäller oavsett om man är invandrare eller infödd.

---------------

Vandringssägnen "bygger" på etableringsreformen, men lägger på annat, blandar ihop och redovisar inte förutsättningarna. Betr texten som reglerar denna reform, se denna länk till SFS.  Statskontoret har f.ö. dementerat påstående att de skulle vara källa för påståendena i vandringssägnen (se ovan): 

------------

På bloggen Motargument kan man även ta del av denna intressanta länk om invandrares ev bidrag i förhållande till "svenskars" bidrag. 

Nya regler för arbetslösa - blir det fler jobb nu?

I SR:s nyhetssändningar idag så redogörs för att det ska bli tuffare regler för de arbetslösa. De ska rapportera varje månad vilka jobb de sökt, och riskerar att bli av med arbetslöshetsförsäkringen om de inte gör enligt de nya reglerna.

Jag citerar direkt från svt.se
"Från den första september ska den som är arbetslös skicka in en rapport till arbetsförmedlingen varje månad, och redogöra för sökta jobb och andra aktiviteter.
Den som inte skickar in i tid blir först varnad, och riskerar sedan att bli av med sin ersättning i en eller flera dagar.

Ska skapa mer struktur

A-kassorna räknar med att de nya reglerna kommer att innebära kraftigt ökad administration, och har anställt mer personal.
– Skillnaden mot tidigare är att det blir mer strukturerat hur man ska meddela arbetsförmedlingen vad man gör, säger Martin Sandblom, utredare på arbetsförmedlingen.
Om rapporten uteblir ska arbetsförmedlingen meddela a-kassan, som varnar och sedan kan besluta om indragen ersättning. A-kassorna räknar med att en kraftigt ökad mängd ärenden kommer att hamna hos dem, därför att människor missar att skicka in sina rapporter i tid.

”Jag får inte jobb lättare”

Pierre Hébert, som har varit arbetssökande i ett år, förstår inte poängen med regelförändringen. Hittills har han aldrig skickat in någon aktivitetsrapport till arbetsförmedlingen.
– Men jag träffar ju en arbetsförmedlare en gång i månaden som antecknar de jobb som jag har sökt. Den enda skillnaden är att det kanske blir lite stressigare när man ska skriva rapporten själv.
Att förändringen skulle leda till att fler söker jobb mer aktivt och faktiskt kommer ut på arbetsmarknaden tror han inte.
– Arbetsförmedlarna och a-kassorna får ju mer att göra, men jag får ju inte jobb lättare, säger han."
------
Jag har också svårt att se hur det ska bli fler jobb och färre arbetslösa genom denna utökade byråkrati. Dvs några fler ska anställas hos A-kassorna och Arbetsförmedlingen för att kolla att de nya reglerna följs. Inte för att skaka fram fler jobb eller för att lotsa de arbetslösa till de jobb som (eventuellt) är lediga.

Enda anledningen till denna nya, skärpta regel är en misstro från de höga administratörer och politiker som inte själva varit arbetslösa, och knappast tror sig bli det heller. Man vill klämma åt de som inte hittar jobb.
Kanske blir det några färre som får ersättning från arbetslöshetsförsäkringen genom dessa regler. Men nya jobb blir det inte, inte färre verkligt arbetslösa!

Hur blir det fler jobb när det redan idag oftast är inte dussintals sökande till varje jobb utan kanske hundratals? Ska det in fler ansökningar blir det bara tyngre för de som ska hantera ansökningarna, men fler jobb blir det inte!

Arbetsförmedlingen ska inte drunkna i än mera papper och byråkrati - dess huvuduppgift, ja egentligen enda uppgift - bör vara att hjälpa arbetssökande att hitta lämpliga jobb.

AF kan inte skapa nya jobb, det är en gemensam uppgift för riksdag, regering och marknaden.  Politikerna ska skapa förutsättningar för jobb, marknaden ska fixa jobben när förutsättningarna finns.

De flesta av de arbetslösa idag har små chanser, eller rättare sagt nästan inga alls, att inom några månader få ett nytt lämpligt arbete. Inte ens om de flyttar från ena ändan av landet till den andra, och lämnar familjen kvar. Det finns helt enkelt för få jobb lediga. Det är ett arbete på lång sikt, och förutsätter en arbetsmarknad som vill ha fler anställda.
Dessutom, idag finns det ytterst få enkla arbeten som lämpar sig för  personer med låg utbildning - eller med andra kvalifikationsbrister. De enkla arbetena görs inte idag, eller sköts av maskiner, det blir billigare.
MEN det är faktiskt också många som har väldigt goda kvalifikationer, genom utbildning eller erfarenhet, som det inte finns plats för på dagens arbetsmarknad. Arbetena finns inte heller för dessa, ibland beroende på att arbetsgivare inte vill ha för kvalificerade och duktiga medarbetare, som dessutom bör ha en högre lön än som arbetsgivaren vill (eller inte kan) ge. Och så är det detta med att flytta på sig, det är inte precis den enklaste sak i världen när man har familj, en partner som har arbete men inte kan få det på den nya platsen och barn som måste byta skolor etc.   Om det över huvud taget går att ordna allt detta så tar det TID. Varför då tvingas slösa bort dyrbar tid på byråkratiska regler utan vettigt syfte?

Idag tvingas många arbetslösa in i FAS 3 - en del pga för låga kvalifikationer, en del pga för höga kvalifikationer, men alla pga en för liten arbetsmarknad. Men FAS 3 är en gigantisk dumhet, där folk ibland utnyttjas till underbetalning, ibland inte får göra något vettigt alls - till dålig ersättning, men där dessutom "arbetsgivaren", dvs anordnaren får förutom full bidragstäckning för FAS 3-folket dessutom en rundlig summa direkt i egen ficka. Vilket slöseri, som dessutom inte skapar jobb, och ytterst diskutabelt om det ens är någon "sysselsättning".

Ibland undrar jag om alltför många av de som ställer och styr i detta land är idioter - eller är de bara illvilliga mot sina medmänniskor?

Näe, gör det inte ännu svårare att få ersättning vid arbetslöshet. Se till att AF får göra det de ska göra, fixa fram de jobb som finns. Och skapa förutsättningar för fler jobb genom ett vettig näringslivspolitik.

Sven Wedén och Hans Lindblad, viktiga liberaler

Den som följer min blogg vet att jag har en speciell rubrik "Hans Lindblad". Jag hoppas att ni kollar in den då och då för att påminna er själva om denne kunnige och gedigne liberal/socialliberal. Jag ska inte här ge något porträtt av Hans Lindblad. Studera honom under rubriken i stället. Däremot vill jag uppmärksamma er på att det projekt som Lindblad hållit på med under några år nu närmar sig publicering; Lindblads biografi över Sven Wedén.

Vem var då Sven Wedén ? Det bästa svaret är läsa Lindblads bok när den kommer ut i höst. Den (preliminära ?) boktiteln är: "Kärlek, tbc och liberalism, en biografi om Sven Wedén.



Titeln antyder att Sven Wedén var betydligt mera än en f.d. fp-ledare under några få år.  Han efterträdde Bertil Ohlin som folkpartiledare, och följdes senare av Gunnar Helén. Han kunde missuppfattas som en barsk person, med sina buskiga ögonbryn och sitt distinkta sätt att uttrycka sig. Och han misshandlades i inrikespolitiskt syfte kraftigt av Tage Erlander i samband med Sovjets invasion av Tjeckoslovakien 1968. Jag har inte hunnit kolla, men jag förutsätter att detta behandlas utförligt i biografin. Men  detta har hos många, även politiskt intresserade, färgat bilden av denne mångsidige politiker som levde och verkade under en tid då liberalism var detsamma som socialliberalism och då detta var folkpartiets självklara ideologi.

I boken beskrivs vad som format Wedén, hans bakgrund, uppväxt, kärleken till hustrun (Lindblad har bl a haft tillgång till 800 kärleksbrev) och det faktum att han led av tbc, lungsot och långa tider låg på sjukhus för detta. Och givetvis hur han uppfattade och utformade sin socialt ansvarstagande liberalism.  Han avled 1976.

De som kom i närmare kontakt med honom beskriver honom som en varm och medkännande person, som lyssnade och hade lätt att komma överens med människor. Och som partiledare aldrig skyllde ifrån sig på andra.

Jag tillåter mig göra några citat om uttalanden om Sven Wedén:

"Nära vännen Nils Hallerby framhöll att det var krigsåren som definitivt väckte Svens politiska intresse och gav honom den klara, tveklösa, liberala samhällssynen. Han kunde länge lyssna, pröva argumenten i debatten för att slutligt ta ställning. Han kunde därigenom bli övertygad, men däremot aldrig övertalas att kompromissa med sin övertygelse. ”Det var hans styrka som politiker – och kanske hans svaghet som partiledare.” Men det är den egenskapen vi, hans politiska vänner, främst vill minnas.”

Bertil Ohlin framhöll Sven Wedéns ovanliga förmåga att analysera politiska problem, stor arbetsvilja och lätthet att få personliga kontakter, det senare genom att han talade uppriktigt – ibland förvånande uppriktigt. ”Hans rättrådighet och ovanligt starka personliga integritet var uppenbar för alla.” Ohlin menade att Wedén hade personliga förutsättningar att bli en politisk ledargestalt av ovanliga mått fast sviktande hälsa tyvärr kom som ett hinder.

Thorbjörn Fälldin upplevde Sven som vänlig, positiv och generös. Han var enligt Fälldin en lysande begåvning som hade lätt för att dra upp konstruktiva politiska linjer. Han ägnade sig mer än de flesta åt den ideologiska debatten.

Statsminister Olof Palme uttalade att Sven Wedén hade ett lidelsefullt politiskt intresse, en bred överblick och stor sakkunskap i frågor som väckte hans särskilda intresse. ”Som politisk motståndare upplevde man hos honom debattlust och stridsglädje utan ett spår av bitterhet. Han ville strida med blanka vapen. Det var därför alltid roligt att möta Sven Wedén i debatt. Därtill bidrog till att han personligen var öppen, vänlig och hänsynsfull. Sven Wedén var på sätt och vis en klassisk parlamentariker av anglosachsisk typ. Som sådan gav han färg och stimulans åt vårt parlamentariska liv.” Låg möjligen i Palmes ord om ”blanka vapen” en sen signal om att utnyttjande av hemliga brev nog inte ingår i den arsenalen?

Vid jordfästningen i Båstads kyrka den 10 april 1976 talade Rolf Wirtén för partiet: Mest kommer vi att minnas Sven Wedén som värnare av demokratin. Men också att han alltid var hjärtevarm och generös." 

Läs denna värdefulla bok när den kommer ut av trycket i höst. Den ger perspektiv på svensk politik, på liberalismen i Sverige och ger en vink om vad som saknas i dagens politiska scen. 

På Youtube kan vi finna denna SVT- intervju med Sven Wedén: http://www.youtube.com/watch?v=I_3XHfUfDio

Om att spionera eller att avslöja hur överheten spionera på oss

Visst ogillar jag att USA avlyssnar myndigheter och institutioner inom EU ... 
Men ändå, att länder spionerar på varandra (bedriver underrättelseverksamhet, som det då brukar heta), det är ju rätt trivialt,,, så har alltid gjorts. Hur fel det än kan tyckas vara. Speciellt om det sker mellan demokratiska länder som dessutom säger sig vilja samarbeta och vara vänner.... 

Värre är dock när myndigheter (inkl FRA och liknande organ inom och utom Sverige) avlyssnar medborgarna, kränker deras privatliv. Och indirekt deras yttrandefrihet. Inskränker de medborgerliga rättigheterna. 

Det som irriterar och oroar mig är att detta spionerade av myndigheter på varandra inom och utom länderna, det innebär OCKSÅ att privatpersonernas integritet kränks... per automatik. För myndigheterna handhar ju en massa uppgifter om oss som det inte är meningen att andra än just den myndigheten ska känna till. 
Fastän vi vet ju att de samkör och kränker hej vilt...
Så jag är rätt så upprörd över också USA:s (och andra länders) spionerande på även myndigheter och institutioner utanför det egna landets gränser. 

Att däremot samvetsömma personer avslöjar just hur myndigheter kränker oss, avlyssnar och registrerar allt vad vi företar oss - och hur vänskapligt sinnade nationer spionerar på varandra, det är ju bara bra att det kommer fram. Och sådant bör stödjas och avslöjarna hyllas! 

Det jag inte förstår är att en del av dessa goda avslöjare är så politiskt naiva att de, när det börjar brinna under fötterna på dem i sitt hemland, tar sin tillflykt, i vart fall temporärt, till demokratiskt tveksamma länder, som Putins Ryssland. Därmed stämplar de sig själva som suspekta individer  - och ger sådana som Putin möjlighet att helt utan anledning framstå som något slags hyllare av medborgerliga fri- och rättigheter.