Borgen, den danska teveserien. Belyser inte bara dansk politik eller svensk i allmänhet, men också folkparitets förfall...
Jag måste erkänna att det svider till i mina politiska hjärterötter när jag ser den danska (utomordentligt skrivna och bra spelade) politiska teve-serien. Den har varit väldigt bra redan tidigare, med Birgitte Nyborg som statsminister och hennes kamp för ett gott samhälle. Jag skulle nog, trots det i svenska öron något underliga partinamnet för ett liberalt parti (Moderate... ) beteckna henne och hennes parti som i stort sett socialliberalt. Icke-socialistiskt och definitivt inte heller höger/konservativt. Men just en kombination av frihet och solidaritet/socialt ansvar. Som fp var en gång i Sverige.
I måndagens avsnitt (del 1 av 10) har hon varit borta från politiken några år, men irriteras och plågas av hur hennes parti under ny ledning glidit alltmer till höger och offrar sina principer för regeringsmakten (för "resultatpolitik") och ständigt kompromissande med ett främlingsfientligt parti. Så hon utmanar sin efterträdare om partiledarposten, men förlorar. I slutminuten ser vi att hon tänker starta ett nytt parti.
Det ligger skrämmande nära hur fp utvecklats, och i praktiken avvecklat sin socialliberala profil till förmån för en i regeringsmaktens namn alltmer högerbetonad politik. Jag ryser...
Men att det inte bara är en bild av folkpartiets utveckling (avveckling) kan man konstatera efter att ha läst s-tidningen PT och dess politiske redaktörs krönika i samma ämne. Han tycker sig se samma ideologiska förfall och intriger inom s-partiet som belyses i "Borgen". Och f ö i flertalet svenska partier idag.
Självklart är politik en fråga om makt. Men inte till varje pris. Och, som jag ser det, bara om det finns en ideologi bakom maktsträvan, en uttalade inriktning. Och, som vi vet, makt korrumperar. Och det sker snabbt om makten i sig är huvudsyftet i stället för politikens innehåll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar