Jag tillåter mig att rakt av kopiera och ge er Olle Wästbergs lilla text i sitt senaste månadsbrev, om Anne Wibbles och detta med att vara sparsam med statliga medel.
Vilken skillnad emot hur många av dagens politiker - och byråkrater - handskas vårdslöst med våra skattepengar.
"Anne Wibble och dricksen
På tal om departementens julfestande: Jag var ju under några år dåvarande finansminister Anne Wibbles statssekreterare. Anne var mycket ekonomisk. Hon hade aldrig haft något kontokort, men pådyvlades ett som statsråd. I december 1991 skulle den politiska staben äta julmiddag. Vi gick på en restaurang dit vi brukade gå med mindre nogräknade utländska gäster.
Så småningom kom notan. Den slutade på 1.889 kr. Anne använde för första gången i livet ett plastkort och när kvittot kom tillbaka hade man inte fört in slutsumman och finansministern frågade mig varför. Jag svarade att de nog förväntade sig att hon skulle lägga på dricks.
- Jaha, hur mycket då?
Man brukar jämna upp till något lagom jämnt tal, svarade jag.
Varefter Anne Wibble lade på en krona så att det blev jämnt 1.890 kr."
---
Jag måste erkänna att jag känner stark sympati för detta restriktiva sätt att representera. Och för restriktiviteten att använda plastkort.
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar