Medan jag funderar på hur jag ska hinna, och utforma, en artikel om Per Ahlmark och hans politiska åsikter och gärning så ser jag en utmärkt recension i DN av hans memoarer "Gör inga dumheter medan jag är död" (Atlantis).
Som jag tidigare nämnt så är Ahlmark en person som inte lämnar någon likgiltig.
Det kommer inte heller hans memoarbok att göra. Han kommer att hyllas - och angripas. Det senare främst då av sådana som antingen inte läser varken memoarerna eller något annat av honom, eller som angripits av Ahlmark. Angreppen på Ahlmark är, syns det mig, ofta märkliga. Att "vänsterfolk" inte gillar att få sina åsikter framlyfta och citerade, det kan jag förstå. Om de ändrat sig borde de tala om det. Om inte så borde de antingen hoppas på glömska eller försvara sina åsiker (hyllningar till diktatorer av olika slag). Men nej, oftast så öser de i stället invektiv över Ahlmark.
Ett exempel. Han beskylls för att vara neoconservativ när han hävdar demokratins fördelar, att är det en moralisk och ideologisk skyldighet för fria människor världen över att stödja demokratier emot diktaturstater. Jag förstår faktiskt inte att det skulle ha något med vare sig gammal eller ny konservatism att göra. Att stödja demokrati är en grundläggande liberal grundsats. Att säga att det är ett kännetecken för neoconservativt (eller socialistiskt heller, för den delen) tyckande är ohistoriskt och närmast absurt!
Ex-vis Åsa Linderborg i AB, som ibland ändå träffar rätt, har anklagat Per Ahlmark för att vara "nyliberal". Då är hon verkligen ute på svag is. Har hon ingen kännedom om vad Per Ahlmarks politiska gärning står för? DN-artikeln redovisar precis det som jag upplevt betr Ahlmark, dvs att denne "växte fram ur revolten mot en konservativ familj och en intensiv motvilja mot klassförtrycket på det reaktionära stockholmsläroverket Södra latin." "Som Folkpartipolitiker kom Ahlmark att engagera sig för välfärdsstaten, jämställdhet, utbyggd barnomsorg och inte minst full sysselsättning. Och mot såväl Vietnamkriget som palestinsk terror och israeliska bosättningar. I den första borgerliga 70-talsregeringen var Ahlmarks främste ideologiske motståndare Moderatledaren Gösta Bohman." För att citera ur DN.
Det som utmärker honom är inte kampen mot kommunism och vänsteråsikter utan en brännande motvilja mot alla former av totalitarism och tyranni.
De som inte gillar Ahlmark, eller tror sig ogilla, bör därför läsa hans memoarer - och DN-artikeln. Om de då fortfarande ogillar honom och hans åsikter så bör de göra det av rätt orsaker. Inte p g a skygglappar eller fördomar om honom. Utan p g a att de inte delar hans åsikter om socialliberalism och demokrati.
Tjena Lars Erick. Jag har just börjat twittra och träffade på en intressant person som är LiberalDemokrat.
SvaraRaderaVi tweetar just nu om anti-nazism, SD och anti-islamism.
Han har ett historieprojekt på gång på sin hemsida.
"Sverige är inte världens navel"
http://ligator.wordpress.com/
"Liberal historia (& anti-nazistisk historia"
Han bad mig titta på det. Jag skrev just ett svar som jag tror du finner intressant:
http://ligator.wordpress.com/liberalism-och-humanism/#comment-7237
"Jag är inte riktigt med på din historieskrivning. Du måste skilja på liberaler, socialliberaler samt de sk frisinnande.
Jag är inte förtjust när frisinnande och/eller socialliberaler försöker kalla sig liberaler utan att använda förtecknen social- eller frisinnad. De är inte liberaler i egentlig mening utan en hybrid form."
Jag talar i inlägget även om Fps förfall sedan 1973 och Ohlins avgång.
Vi hörs,
Alex
Flyttade mitt inlägg till hans post "Social liberalism är inte socialism"
SvaraRaderahttp://ligator.wordpress.com/2011/09/24/socialliberalism-ar-inte-socialism/#comment-7238
du behöver inte publicera något av dessa inlägg, vi talas vid hos Jerlerup om du så önskar.
Alex
Alex, så du vill börja "träta" med mig igen.
SvaraRaderaJo, Torbjörn J diskuterar jag med en hel del till och från.
Jag vet att du och jag har olika syn på vad som är liberalism - gissar att vi har svårt att komma överens dessutom.
Jag betecknar mig som socialliberal och antisocialist. Och menar att med det är jag liberal. Och jag betecknar dig som ngt slags nyliberal/neoconservativ.
Du har tidigare menat att du är socialliberal (i Ohlinsk mening), men oftast tar du avstånd från socialliberalismen med väldigt nyliberala argument. Och ibland kallar du dig liberal.
I någon mening får vi väl acceptera att vi båda är liberaler då, i vid mening. Men att vi i långa stycken ändå är väldigt olika.