Ett hett ämne, pga kylan

Egentligen är det väl bara tre ämnen i debatten just nu. Libyen/Gadaffi (hur mycket ska Libyens folk behöva lida?), sossarna våndor inför partiledarskiftet (som känns mindre och mindre intressant, trots att det borde vara det). Och så el-priset. Det groteska el-priset.

Det verkar inte som att vare sig el-producenterna eller politikerna förstår allvaret i frågan och den vrede som folk känner. Analyser av läget men också förslag till förbättringar har jag redovisat i ett flertal inlägg tidigare, scrolla ner bara.

I detta nu vill jag bara ge ett länktips till en bra och tämligen heltäckande analys som Marcus Fridholm gör på bloggen Sagor från livbåten.

Ett ord på vägen. En del som kritiserar elpriset anser att det beror på avregleringen. Men kära nån, det var ju ingen verklig avreglering! Det som man åstadkommit är, medvetet eller ej, en dåligt skämt. Det är ett slags planekonomi som gynnar en fullkomligt absurd prissättning som oligopolet ägnar sig åt.

För att en marknadsekonomi ska fungera är det statens uppgift att se till att det finns en fungerande konkurrens!
Marknadsekonomin har nämligen en inbyggd paradox. Den vill ta död på sig själv. Varje företag vill få monopol eller i vart fall komma i en oligopolställning, så det kan styra prissättningen.

Där är vi idag betr el-priset. Det är en missuppfattning att det skulle vara något slags planekonomi att se till att konkurrens fungerar. Tvärtom!

Eftersom inte marknaden fungerar, så måste politikerna se till att den gör det, dvs skapa regler som driver fram konkurrens!

BASTA!