Att spela med terroristerna, eller emot...

En gång i tiden kallades de för frihetskämpar. Vi i den västliga demokratiska världen, vi stödde dem. I vart fall ofta. I vart fall med ord. Och i vart fall om de förekom i länder som vi inte själva hade som kolonier.
De kämpade för frihet och demokrati. En gång i tiden var det hedervärda begrepp. Begrepp som även ledande politiker i västvärlden hyllade.

Numera är det mera besvärligt och komplicerat. Det demokratiska sinnelaget är "något urlakat" hos dagens makthavare. Man ser mera till affärsförbindelser än om det andra landet är demokratiskt. I allt högre grad finns en frustration hos de folk som ännu inte lyckats befria sig. I en del fall blev befrielsen inte heller demokratisk mer än under en turbulent övergångsperiod, det koloniala förtrycket förvandlades till inhemsk despoti. Alltmer dessutom med religiösa förtecken. Antingen hos makthavarna eller de som känner sig ofria. Så kom det sig att frihetskämpar i ökat grad blivit terrorister. Först till namnet, men även till gagnet. Minns 11 sept 2001.

Terrorism är till för att skapa oro, för att människor som drabbas inte ska leva i tron att de är trygga. För att terroristerna vill tvinga fram en ändring på det sättet.
Men det djupare syftet denna gång med bombmannen i Stockholm vet vi ännu föga om! Det kan faktiskt vara annat än en medveten terrorstrategi. Det kan vara andra orsaker, som religiöst grubbleri (ja, fanatism) i kombiniation med en dålig social situation. Alla i den situationen blir inte i självmordsbombare eller terrorister, men en del, ett fåtal blir det. Detta fenomen förtjänar att studeras djupare - om varför och varför inte!
De som nu idag den 12 dec skapar oro verkar vara, om man läser massmedia, regeringens företrädare (med delvis motsägande och bombastiskt uppblåsta uttalanden), polisen, säpo etc. Omedvetet (?) går de därför terrorismens ärenden. De skapar mer oro än vad en persons självmord rimligen bör orsaka.

Terrorism kan inte "botas" genom polisiära metoder. Möjligen i någon mån stoppas, tillfälligt. Om vi tänker på varur "terrorismen" uppstått, dvs ur kampen för frihet. Terrorism hotar faktiskt ingen stat. Men tyvärr kan den skada enskilda invånare. New York/USA, London/UK, Madrid/Spanien finns kvar.

Men vad värre är, terrorism tas allt oftare som förevändning för politiker och myndigheter för att införa lagar om övervakning och kontroll av människor, lagar som urholkar demokratin! Det är den stora faran med terrorismen! Därmed spelar dessa politiker terrorismen i händerna.

Enda sättet att undvika terrorism är att skapa ett samhälle, en värld med demokrati och där människor känner sig delaktiga, på lika villkor och i frihet. Det tar tid. Och känns förmodligen möjligen mera smärtsamt för en del politiker än att "bara" tillämpa polisiära medel och övervakning.

Ett exempel. I det fattiga Filippinerna finns en gerilla/terroristorganisation som benämns Abbu Sayyaff-gerillan. Detta efter namnet på den muslimske ledaren, genom ingifte befryndad med Usama bin Laden. Den har plågat södra Filippinerna, som är ett till ca 85% katolskt land, i många år nu. Enligt uppgift består gruppen av en mycket liten kärna av "ideologiskt" motiverade "frihetskämpar". Den helt övervägande delen sägs däremot vara unga fattiga grabbar, arbetslösa, delvis föräldralösa, som rekryteras genom att få fri sprit och knark, en aning mat och så sätts gevär i händerna på dem. Så blir de höga av drogerna och den makt de känner med vapen i händerna och utför olika attentat, bombdåd, kidnappningar etc.
Med en mera välordnad ekonomi, med fler arbetstillfällen och sociala skyddsnät skulle den rekryteringsgrunden snabbt försvinna. Kärnan vore då lätt att bekämpa. Men nu bekämpas denna terroristgerilla med stöd av militära "rådgivare" från USA.

Militär-polisiär bekämpning av terrorism verkar ha kommit till vägs ände. Trots det fortsätter det på det sättet. Ytterligare en skrämmande faktor är när de som kallar sig demokratiska företrädare kallar folk som kämpar för yttrandefrihet, fri information och integritet för terrorister som inte bara ska övervakas utan också fängslas och straffas hårt för sina åsikter.

Med en sådan utveckling är det snubblande nära att börja kalla dessa av makten benämnda "terrorister" för demokratiska frihetskämpar!