Är kungen en vanlig människa?

Det kan inte hjälpas, kungen har ersatt Sofia Arkelsten som rubrikernas man. Hans liv och leverna har granskats i en bok, "Den motvilligen monarken". Boken har fått mycket reklam i media, som tidigare inte vågat gå ut direkt med de uppgifter de haft om kungen. Boken säljer och pressen säljer lösnummer. Det spekuleras i om kungen-hovet ska åtala boken för förtal, och bland s.k. vanligt folk pratas om boken och vad som står i den.

Nu verkar det som att hovet låter saken om åtal bero, förmodligen för att de vill att stormen ska blåsa över. Och kungen gjorde igår eftermiddag ett slags uttalande som kan tolkas som ett (möjligen indirekt) medgivande, men att det som hänt, hände för "så länge sedan"... Mot detta står då de principiella invändningarna i första hand om behovet av öppenhet om hur samhällets toppar beter sig i olika avseenden. Men även om ett statsöverhuvud, som kungen formellt är, ska utsätta sig för säkerhetsrisker genom att vistas i miljöer som misstänks vara mer eller mindre kriminella och även om hans leverne och umgänge i övrigt stämmer med lagar och regler för hur man ska uppföra sig. I vart fall om man är en makthavare.

Samtidigt anser många att denna granskning är tjafs, lite kul ska en kung få ha, ingen är ofelbar och han är bara en vanlig människa med rätt till privatliv.

Men är kungen en vanlig människa? I vanliga fall anser inte rojalisterna detta. De ser honom som stående över vanliga människor. Som en symbol, om än maktlös, för Sverige. En fin tradition och fin symbol, en PR-man för Sverige - och dess näringsliv. En person som inte får eller skall ifrågasättas och som ger glans åt Sverige och över vanliga människors tråkiga liv. Kungafamiljen har därför också gullats med inte minst i delar av veckopressen - och tidvis av kvällspressen. Men egentligen aldrig egentligen granskats. Man har "rapporterat" det som är trevligt och ansetts säljande på ett oförargerligt sätt.

Oavsett om man gillar monarki eller republik så är, som jag ser det, det viktigaste att man i en demokrati förespråkar öppenhet och granskning av all offentlig makt och makthavare. I dagens Sverige står formellt kungen över alla andra.
Han har ingen formell makt, men han är kung 24 timmar om dygnet, varje dag, varje vecka, året runt. Hans egentliga uppgift är att göra PR för och symbolisera Sverige.

Om det då förekommer misstankar, eller rykten, att han snurrar runt på obskyra krogar i tvivelaktigt sällskap så är det inte bra PR för Sverige. Möjligen skulle det vara det i Frankrike. Kungen kan inte avsättas i val om vi är missnöjda med hur han sköter sitt "jobb".
Hans "jobb" kan knappast skiljas från hans privatliv. Om kungligheter beter sig som svin ska det inte mörkläggas. Deras privata sfär är ytterligt liten eftersom de dessutom föds in i sina roller, de väljs inte. Trivs kungen inte med att vara kung kan han ju abdikera.

De politiska makthavarna däremot kan faktiskt avsättas vid allmänna val. T ex om vi väljare anser att de har fel åsikter, låter sig korruperas eller beter sig på ett sätt som inte är bra för det uppdrag vi valt dem till. Därigenom kan deras privata sfär bli något begränsad, om än betydligt större än kungens.

Utrymmet för personlig integritet blir större ju mindre makt vi har att bestämma över andra. Och tvärtom. I vart fall bör det vara så, eftersom all makt alltid är farlig, och skall kontrolleras.
Eftersom privatliv/integritet inte ska kunna åberopas av makthavare för att göra sådant som inkräktar på medborgarnas privatliv och integritet.

Så, nej, kungen är ingen vanlig människa.

Och så bra att vi får ha olika åsikter i detta land, och får uttrycka dem, att vi har pressfrihet och yttrandefrihet.
Även om vi kan få sota för det genom FRA-lagen och div annat otyg på gång.