Vad vilja socialdemokraterna? Det är en klassisk fråga, som ånyo aktualiserats. Socialdemokratin har i snart 80 år betraktat sig självt som statsbärande, och så har omgivningen också länge sett det. I och med årets val fick detta synsätt sig en rejäl knäck. Att förlora ett val, det är en olycka som kan inträffa, men i två val och dessutom så rejält, det är något annat.
Jag vill påstå att (s) egentligen inte kan inordnas i ett klassiskt höger-vänsterperpektiv. Ett perspektiv där höger är konservativ/samhällsbevarande och liberal = vänster/radikal/kritiskt omprövande.
Att vara ett samhällsbärande parti innebär att bygga in konservatism i partiet. Att förändra innebär att själva maktinnehavet ifrågasätts som partiets mål och syfte, vilket inte fått göras.
Vi vet dock att i några decennier har det till och från förekommit en del diskussioner om s-partiets framtid. Mer eller mindre dogmatiska "betongsossar" har blivit utmanade av "förnyare". Med betongsossarna menar jag de som ser makten som viktig, som ofta har ursprung i LO och som gärna kör med socialistisk jargong. Som ibland till och med menar att socialdemokrati innebär demokratisk socialism. Förnyarna vill tona ner, eller helt bort ifrån socialismen och erkänner marknadsekonomins fördelar som välfärdsskapare. De vill föra en politik som attraherar de breda lagren av medelklassväljare. Ja, de inser att "arbetarna" i bred bemärkelse idag ÄR medelklass, inte utmärglad arbetarklass. Det har t.o.m. funnits de som kallat sig socialliberala.
Denna klyfta är rätt tydlig idag också. Frågan är således vart socialdemokratin tar vägen efter årets katastrofval.
Statsvetaren Bo Rothstein för ett resonemang kring detta i en artikel på SVT-debatt. Om jag förenklar det så kan man säga att det handlar om huruvida (s) ska inrikta sig på medelklassen eller att utgöra en politikens försvarare för minoriteter av olika slag.
Bl a PT (s) diskuterar även problematiken under rubriken "Ideologiskt arv i ny tappning".
Jag kan beskriva problemet såhär: Ska (s) vara ett medelklassparti med viss sympati för de utslagna (i likhet med "nya moderaterna"), dvs ett slags socialkonservativt parti med brukspatronens välvilliga känsla för sina undersåtar) ELLER ett modernt parti med en ideologi som inkluderar socialt ansvarstagande med eller utan socialism?
Det första är den väg som det verkar som att "betongsossarna" förespråkar. De senare är olika slags förnyare, även om man kan diskutera hur mycket förnyelse som ligger i att hålla fast vid socialismen.
Valet är naturligtvis partiets eget. Om det nu kan välja. Den kompromiss som i olika grad präglat partiet det senaste decenniet är ju inte så valvinnande, möjligen på grund av sin otydlighet. De olika tolkningarna har dessutom olika spridning i olika delar av landet. Gammelsossarna finns i glesbygd med en äldre samhällsstruktur, förnyarna i tillväxtområdena. Men det är i storstäderna som socialdemokratin gått kraftigast tillbaka.
Det är nog ett rätt svårt val. Makt i glesbygd eller ideologi i storstad. Blir det en klyvning, där endera synsättet tar över partiet? Med följd att att den förlorande sidan söker sig till antingen vänsterpartiet eller till något slags nytt (?) icke-socialistisk vänsterparti. Idag finns inte det senare alternativet, sedan fp gått till höger. Men vart utvecklingen tar vägen, det vet vi inte.
Jag ser att du är en vän i Kampen. Man kan alltid lita på de progressiva krafterna i Norr.
SvaraRaderaJag är en socialt ansvarstagande liberal.
SvaraRaderaMin analys ovan av s är dock ett försök att vara just analytisk, utan alltför tydligt ställningstagande om vart s bör gå.
På Newsmill har senaste veckan skrivits två artiklar om att göra S till ett sociaslliberalt parti. de får problem med historia och retorik. Det är en modell som man velat ta fram i Norge. I Sverige är denna modell dödfödd tror jag.
SvaraRaderaS ser M som huvudmotståndare men har ingen ny politik. Att gå skattehöjarvägen går inte i ett land som redan har en av världens högsta skatter. Socialdemokratin famlar i blindo...
Jan. Ja, s är fortfarande ett för stort parti, med inbördes stridande falanger som inte går ihop.
SvaraRaderaSocialliberalerna el förnyarna har inte lyckats få med sig gammelsossarna. Nu blir det hopplösa kompromisser som ingen tror på....
Något annat måste till för att få till en stark socialliberalism.