Demokrati som underhållning

Såg teve 1:s demokratigala, eller vad den nu rubricerades som, igår kväll.
Det var en vågad satsning att lägga detta som fredagskvällsunderhållning. Jag skulle tro att en del blev avskräckta av själva rubriken.

De på-fältet-intervjuer med s.k. vanligt folk som ingick i programmet visade att okunnigheten om politik är stor, liksom viljan att faktiskt avhjälpa denna okunnighet. Det känns trist och illavarslande för den svenska demokratin.

Som underhållning fungerade dock programmet rätt väl, i vart fall bitvis. Det var kul och träffande parodier och andra lustifikationer om politiker och politiska företeelser. I någon mån visade det även att (vissa) politiker även är vanliga människor, med i vart fall rudiment till humor.

Men vad gav programmet i övrigt? Fick vi några nyheter, någon kunskap eller blev vi stimulerade att ta reda på mera, att gå och rösta?
Det är tveksamt. Tyvärr.

En gammal sanning bekräftades dock. Att kritiken mot politikerna alltid är tvådelad, i två motsägande invändningar. Som dessutom ofta finns båda hos kritikern.
Det ena är att politiker bara käbblar och man vill se att de kommer överens. (Vilket de i hög grad faktiskt gör !)
Den andra invändningen är att "man" vill veta mera konkret vad de vill, vad de står för själva! D v s att politiker/partier ska profilera sig bättre, visa ideologi och inte kompromissa bort sig.