DN i går hade en intressant analys av Uri Avnery (86-årig israelisk fredsaktivist) om hur det kom sig att Israel kunde angripa Ship to Gaza som de gjorde. I hast hittar jag inte länken till artikeln (i DNs kulturbilaga) men jag hittar däremot en bloggare som skriver i stort sett som jag tänkt skriva om detta.
Uri Avnery drar i artikeln till dagens handlande från Israels regering en parallell till hur den brittiska regeringen angrep skeppet "Exodus" 1947. Den som anvarade för den brittiska aktionen var Ernest Bevin, labour-minister. Ingen dumskalle precis, menar Averny, men däremot var han arrogant, okänslig och visade ett gränslöst förakt för världsopinionen.
Kort sagt, historien upprepar sig, men med andra rollinnehavare . Denna gång var det Israel som stod för arrogansen, okänsligheten och föraktet för omvärldens reaktioner.
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar