Jag har i mina kommentarer ofta använt ordet nyliberal på det sätt som är vanligt i dagens något oreflekterande språkbruk. (Jfr även länkarna ovan med rubrikerna Liberalism och Socialliberalism)
När jag diskuterar detta med Hans Lindblad, den skarpsynte och våldsamt kunnige och brinnande liberalen och fd fp-riksdagsmannen, så menar han att detta är en felaktig benämning. De borde kallas nykonservativa i stället.
Givetvis har Hans Lindblad rätt! Jag ska försöka återkomma till detta snarast på denna blogg.
Jag ser gärna en debatt här också om liberalismen och dess ställning i svensk politik. I vilken mån den finns, speciellt då det som vi kallas socialliberalismen (och hur den ska definieras).
Om folkpartiet går att rädda.
Eller - om socialliberalismen, som vi känt den, måste finna andra vägar för sin återkomst som en reell kraft i svensk politik.
Och hur och var finner vi den ideologiska grunden för socialliberalismen, vilka är de, vad har de sagt och kämpat för?
Avser "nykonservativa" då de som i USA kallas "neocons"? Var dessa eländes människor, som genom Bushadministrationen ställt till otyg i snart sagt hela världen, hör hemma på den politiska skalan kan man undra. Clas G. Ryn kallar dem för för "trotskister" (http://traditionochfason.wordpress.com/2009/10/05/gastkronika-claes-g-ryn/)
SvaraRaderaI alla händelser så är både nyliberaler och neocons lika i sin totala ideologiska blindhet. Man låter inte fakta stå i vägen för Sanningen utan driver skoningslöst igenom en politik helt i enlighet med ideologin utan förmåga att ta till sig att verkligheten kanske inte behagar stämma med kartan.
Pop. Jag återkommer. Men så t ex kallade sig den koleriske Gösta Bohman liberal, nyliberal. Och hänvisade till Reagan och Thachter som (ny)liberaler, något de själva aldrig skulle gjort. Total begreppsförvirring alltså.
SvaraRadera