Hörde och läste att den nya brittiska regeringen har den goda smaken och politiska fingertoppskänslan att den sänker sina egna löner med anledning av den ekonomiska krisen!
Det gjorde aldrig Labour ("arbetar") regeringen. Inte heller den grekiska (socialdemokratiska) regeringen. Och inte heller den svenska alliansregeringen när finanskrisen skakade som värst. Jag förslog själv då att både riksdag och regering borde sänka sina löner med 20% (om jag minns rätt).
"Populism" brukar de politiker säga, som inte vill sänka sina löner, om sådana förslag. Nej, säger jag. Att sänka framför allt toppolitikers löner när det är svåra tider för ett lands innevånare, det visar att även de är beredda att avstå lite grand, inte bara att de låter krisen drabba andra. Det är en fråga om psykologi!
Ingen brittisk regeringsledamot lär ändå svälta.
De svenska toppolitikerna skulle inte heller fara illa av en sänkning på 5-20%. Men, att visa medkänsla med krisdrabbade, det verkar helt främmande för dem.
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar