Från Hans Lindblad, den fd riksdagsmannen (fp), har jag fått några synpunkter som utgör huvuddelen av denna bloggpost.
"Enskildas integritet ska skyddas. För att förhindra brottslighet i landet kan jag ändå se skäl för okonventionella motoder. Jag skulle kunna tänka mig t ex buggning, men bara om vi hade en polisorganisation där tjänstemännen anmäler om kollegor bryter mot lagen. Sverige har inte en sådan polis, och därmed finns det alltså inget inbyggt skydd mot att buggning och telefonavlyssning används på felaktiga sätt.
Så av samma skäl säger jag nej till att polisen ska kunna vara uppdragsgivare åt FRA. Jag litar helt enkelt inte på polisen.
FRA har uppgiften att uppdaga hot mot landet. Jag ser det som ytterst osannolikt att en stat som vill skada Sverige tar de risker det innebär att delge planerna via nätet. På min tid hade ingen tanken att FRA skulle spana mot personer boende i Sverige. Jag har hela tiden menat att sådant som en annan stat vill hålla hemligt inte är något de sänder via kablar i Sverige. Jag kan alltså inte se något behov av att FRA skulle spana mot svenskar.
Däremot skulle man nog kunna spåra annan brottslighet den vägen, men det är ju inte FRA:s uppgift. Teoretiskt skulle man kunna ge en uppgift till FRA att ge service till. polisen. I en sådan spaning är det lättare godta övervakning av enskilda (men bara om det finns rimliga brottsmisstankar mot vederbörande) .
Principiellt skulle jag alltså kunna tänka mig att FRA fick arbeta för polisen, men inte praktiskt, eftersom Sverige har en poliskår med alldeles för starka kvalitetsbrister. Det som hände i tunnelbanan illustrerar väl att poliser alltför ofta anser sig stå ovanför lagen. "
---
Notera alltså att Hans Lindblad, i likhet med de flesta som motsätter sig FRA-lagen, och dess eventuella utvidgning, inte har några principiella invändningar emot vare sig att Sverige söker uppdaga hot mot landets säkerhet eller att det spanas på brottslingar i Sverige. Hotet mot vår integritet uppstår när hela eller stora delar av folket urskiljningslöst utsätts för signalspaning eller annan avlyssning, liksom att det är en fara när man inte kan lita på de tjänstemän (inklusive poliser) som skall utföra denna spaning. Brott ska utredas där misstankar finns, men det är inte godtagbart att skapa ett samhälle där alla kontrolleras.
Min kommentar är kort och gott en fråga: Var finns dagens aktiva politiker som har samma sunda inställning som Hans Lindblad?
Plus. Hur ska man kunna lita på en polis som läcker på Facebook om vad de sysslar med i tjänsten?
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
Poliser är inga halvgudar dom är som vilka människor som helst.
SvaraRaderaDet är när ett samhälle degraderar människans rättigheter det uppstår spänningar.
Och när man har ett politiskt klimat och en polisiär där man ser ner mot medborgaren istället för att värna om dem.
vilket i sig speglar att våra politiker har ett identitetsproblem då dom uppfattar sig själva som separata från befolkningen.
Annars hade man ju inte infört vad man idag gjort och gett poliser dessutom dess ammonution.
Polisernas jobb är att vara där när dom behövs.
Och när dom behövs ska klarläggas av medborgarens behov och inte politikers lagar för egna bruk och maktagendor.
Att ge polisen en hand i Fra anser jag är fel , dom har redan sina sexbrotts och drogutredningsgrupper som redan sitter och spårar brottslingar.
Att ge polisen Fra åtkomst hör inte till polisens arbetsuppgifter.
Vad mig befarar behövs inte ens Fra, det är bara onödigt bortkastade pengar.
Bra inlägg av Hans. Vad är det med svensk polis och spaning på gränsöverskridande kommunikation? Trodde de var till för brottslighet inom landet.
SvaraRaderaLars-Erick, vi finns, men vi måste bara bli valda! Tyvärr är detta en lågprioriterad fråga för de flesta väljare (och de som tycker den är högprioriterad lägger väl snarare sin röst på piratpartiet som sannolikt inte kommer in i riksdagen). Väljarnas makt hade dock växt om man använde sig av personvalssystemet i de befintliga partierna snarare än att sprida rösterna på en stor mängd missnöjespartier.
SvaraRaderaDaniel R.
SvaraRaderaVisst, jag känner ju väl till dig. Och att det finns enstaka andra politiker, dock mest på "lägre" nivå, även i riksdagspartierna som högprioriterar integritets- och rättssäkerhetsfrågor. Vad jag förstår dock inte ens en per valkrets, som är känd.
Och personvalssystemet är för svagt idag, alldeles för svagt eftersom partiledningarna föredrar ett system där de kan dra i trådarna.
Betr missnöjespartier så har väl alla startat så, som en reaktion på sakernas tillstånd. Men mig veterligt är det bara ETT parti som klart och tydligt prioriterar dessa frågor. Både bland nya och gamla partier, tyvärr.
Jag ser gärna att de sant liberala krafterna inom främst fp skulle stärkas, men tror inte det kan få tillräckligt genomslag förrän partiet får en rejäl chock.
Idag lutar jag åt att det bästa för demokratin och för integritetsfrågorna är att vi koncentrerar rösterna på ett parti i st f att splittra dem på riksdagspartier, vilka som partier prioriterar annat. Men jag har inget emot att t ex Mats Sundin och Lennart Rhodin gör Camilla Lindberg sällskap in i riksdagen. Ingen av dem, och icke du heller, återfinns i min valkrets.
Mycket riktigt handlar det om förtroendet, eller snarare bristen på förtroende, för dem som bara alltför villigt anmäler sitt intresse för att samla in data.
SvaraRaderaTyvärr innebär det vad jag kallar övervakningspresumtionen. Om data insamlas i något syfte, vilket som helst, måste vi utgå ifrån att det kommer att användas för att övervaka.
Och då hamnar vi i att nästan med ryggmärgen tvingas säga nej.
Har skrivit om det med timavläsning av elmätare som exempel.