Alltmer tyder på att piratpartiet börjar mogna till. Att det rör sig framåt och inser att det bör ta ställning till alltfler frågor. I vart fall i första hand på det sättet att de kommer att ta ställning till hur de anser att integritet och rättssäkerhet ska försvaras bättre än som sker i dagens Sverige.
Jag har efterlyst detta länge, som flitiga läsare av denna blogg säkert noterat. Och även puffat på här och där utanför bloggandet. Jag tror det är rätt utveckling, om partiet vill betraktas som ett seriöst parti. Och om det vill få bort stämpeln av att vara ett en-fråge-parti.
Intressant är att denna utveckling pågått och verkar kulminera samtidigt som förhållandet till sverigedemokraterna diskuteras allt intensivare. (Om detta handlade/startade föregående bloggpost.)
Det är möjligt att en och annan tidigare eller presumtiv väljare stöts bort av avståndstagandet från sd. Likaså att en och annan anser att det räcker med att protestera emot FRA-lag och Ipred.
Jag är dock övertygad om att dessa är rätt så få, och att åtskilligt fler och nya väljare och sympatisörer kan vinnas genom att visa mognaden att ta itu med t ex integritets- och frihetsproblemen inom även andra områden.
Jag behöver inte rabbla upp alla som verkar puffa på åt rätt håll nu. Jag nöjer mig med att konstatera att Emma i Opassande talar om förhållandet mellan hårt och mjukt i politiken och att Mikael Elmlund resonerar om behovet att sätta agenda för det politiska samtalet.
För det är ju så. Ska piratpartiet in i debatten, så måste det förstås förklara vad integritet, frihet, rättssäkerhet etc betyder, och hur de begreppen är i fara. Då först kan pp vara med och sätta agendan, att se till att media (obs! pappers- och etermedia!!!) inte bara resonerar och intervjuar politikerna om ekonomi och skatter.
Kanske kan pp till och med förklara att viktiga demokratiska begrepp kan ha ekonomiska följder, utan att pp därför börjar darra på manschetterna.
Det viktiga är ju föra samtalet med väljarna. Det samtalet förs i stor utsträckning via dagspressens debatt-, insändar- och reportagesidor.
Då kanske en del etablerade politiker och partier måste börja tänka om, tänka till. Det kan det vara värt.
Även om ett och annat blogginlägg blir oskrivet.
Jag hoppas att snart kunna läsa, inte bara på diverse bloggar, att piratpartiet tagit initiativ på flera områden. Och därmed är med på allvar inför höstens val.
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
kul att du tycker att det går framåt:)
SvaraRaderaSjälv skulle jag inte säga att Piratpartiet expanderat sin politik, det är fortfarande samma frågor som i början.
Skillnaden är att Piratpartiet hunnit "slå rot" med sina viktigare delar och därmed har tid med att fokusera på sina "grenar"
Det öppna demokratiska samhället är ett undantag i världshistorien, tyvärr ser vi nog hur just denna undantagsperiod går mot sitt slut.
SvaraRaderaMen visst hopp finns kanske ändå i den svenska politiken. Inte bara PPs vidgade vyer utan även Göran Hägglunds tal (t.ex. nu senast på KDs kommunjippo i helgen) om att börja tala om gränsen för politiken är lovande. Från sina totalt olika utgångspunkter närmar sig KD och PP den centrala frågan om vad som ska vara privat och vad som ska vara för staten att lägga sig i.
Apropå KDs omsvängning har det sagts att de skulle kunna skapa en svensk variant av den oheliga allians av stockkonservativa och libertarianer, förenade endast av åsikten att de vill få lämnas ifred av den klåfingriga överheten i Washington, som lyft republikanerna till makten i USA vid vissa val. Jag tror att det finns en potential för detta i Sverige också och att både KD och PP medvetet eller omedvetet orienterar sig mot detta just nu. (Notera f.ö. i sammanhanget att båda partierna påståtts tävla om delvis samma väljare som SD, vilket pekar på nåt slags underliggande likhet.)
Båda partierna tyngs dock i detta av sitt ursprung, både i form av företrädare som som står för en äldre identitet (för PP inte särskilt gammal i år dock) och i form av ett PR-mässigt arv som är svårt att få väljarna bortse från. KD ses ju som frikyrkliga och piraterna som datanördar.