Sidor

22 februari 2010

Personval, ja tack - enmansvalkretsar, nej tack.

Populisten har på sin blogg ett intressant inlägg där han menar att enmansvalkretsar är demokratins grund. Detta med hänvisning till både de gamla grekerna och våra egna förfäder som samlades för att på tinget utöva direktdemokrati. Sedan, när behovet påkallade att någon utsågs till att sköta rulljansen så valde man "den man hade förtroende för". Men "pop" gillar inte att ideologierna sedan kom med i bilden, när proportionella val genomfördes.

OK, "pops" resonemang kan verka bestickande, med sitt förespråkande av personval i dess yttersta form. Men där finns många hakar.

Vi kan kanske vara överens om att man inte kan ha förtroende för en organisation i sig. Om man inte är gammal betongsosse förstås, en sån där som tycker att personval är helt vansinningt eftersom det är PARTIET som är det viktiga. Därför ser s (och v) med misstro på personval. Det kan ju göra den valde oberoende av PARTIET. Enmansvalkretsar skulle inte per automatik ge oss ett personval - däremot skulle det leda till att vi fick bara två partier i riksdagen. Vilken valfrihet ger det? Det känns som att välja mellan pest eller kolera. Det är illa nog idag.

Ytterligare några invändningar mot förslaget. Ideologier är onödiga, det borde räcka att den vi röstar på är en bra karl/kvinna, menar "pop". Hur ska vi veta det då?

Jag skulle tro att vår eventuella tillit, eller misstro, till en kandidat i vart fall delvis beror på att vi känner till kandidatens allmänna livssyn, "dvs ideologi". Självfallet kan denna ideologi vara mer eller mindre uttalad eller preciserad, men ändå.

Idag har vi i vart fall chansen att ta del av vad de olika aktuella kandidaterna står för. Det är långt ifrån det ideala läget, och ett mera accentuerat personval skull troligen förbättra läget. Kandidaterna och partierna skulle tvingas att tala om vilka de är.

Med val i enmansvalkretsar skulle vi inte ha en chans att lära känna kandidaterna!!! Inte nog mycket och inte nog många av dem. Många kandidater kan inte själva föra ut vilka de är till väljarna - inte med egen börs. Jag har, som mina läsare nog sett, som en av mina teser att ett fel med dagens riksdagspartier är att de saknar ideologi! Kanske inte till namnet, men i praktiken. Problemet med det är att vi inte vet vad de vill!

Mycket av det som riksdagen ska besluta om kan inte utläsas direkt av något partiprogram. Med en ideologi skulle vi i vart fall i grova drag kunna gissa oss till vad partiet tycker - och personval kan användas för "fingranskning" av de enskilda kandidaterna. För att kolla hur "rena i ve´n" de är, betr både ideologi och deras eventuella erfarenhet att hantera frågor av mindre ideologisk vikt.

Idag har vi ca 25 valkretsar, med enmansvalkretsar skulle det bli 349. De skulle alltså bli väldigt små. Jag tror inte att det skulle underlätta kunskapen om kandidaterna, tvärtom. Om jag tänker mig in i hur en valkrets på ca 15000 väljare skulle se ut där jag bor... oj, finns ingen chans... Det kan säkert finnas både 5, 10 och 25 villiga kandidater, eller mer. Men jag skulle då kanske känna 1-2 av dem, och de skulle jag troligen inte vilja ha i riksdagen. De andra skulle aldrig nå ut med sitt budskap till mig. Eftersom det skulle kräva mängder av SMÅ och mycket lokala tidningar, fungerande närradio och när-TV. Samt att det ginge att snabbt hitta alla lokala kandidaters hemsidor och bloggar på internet. Om de använder datorer... Och varje kandidat kan inte göra ca 10 000 hembesök... Jag vet! Valarbetare? Icket, dels finns de inte i sådan mängd och dessutom vill jag inte träffa en underhuggare i så fall, jag vill lära känna kandidaten.

Hur skulle f.ö. Stockholmarna kunna reda ut vilka just deras kandidater är, om stan delades in i ett 25-tal valkretsar... Den man vill välja bor troligen i en annan stadsdel.

Ytterligare. Även om jag hittar en kandidat jag litar på, hur ska jag veta att han/hon ingår eller vill ingå i en samling av andra som jag kan lita på? För att ev bilda regering. Om "samlingarna" av riksdagsledamöter inte har något slags ideologisk grund.

Nej, jag tror att dels måste partierna skaffa sig klarare ideologier, dels att personvalen förstärks för att tvinga kandidaterna att presentera sig bättre och kunna visa självständighet gentemot sitt parti, om så skulle behövas.

Stärkt personval vore bra för demokratin, ge bättre chanser att verkligen välja en kandidat vi vill ha. Men enmansvalkretsar skulle bara göra situationen värre. Och försämra möjligheten att den vi vill välja faktiskt kan bli invald.

2 kommentarer:

  1. Jag måste erkänna att jag ofta har kittlats av tanken på enmansvalkretsar, men du har nu övertygat mig om att det inte är en bra idé.

    Vad gäller personval, så behöver det ju inte "stärkas" på något vis, det räcker att införa det. Det nuvarande systemet med fullständigt horribla procentspärrar är ju så dumt att man inte ens vet i vilken ände man skall börja för att dissa det.

    Om vi således inför

    A) riktigt personval (utan spärrar),

    B) krav på att partierna presenterar en klar och tydlig ideologi, som de sedan enligt lag är förbundna att följa till punkt och pricka,

    C) minskar antalet riksdagsledamöter till mer rimliga 199 eller så, och

    D) tar bort den likaledes horribla procentspärren in i riksdagen,

    så tror jag att vår demokrati hade vunnit mycket.

    SvaraRadera
  2. Björn,
    Pkt A . helt överens!
    pkt B) gillar inte att lagstifta om ideologi, att fixa ideologi är upp till partierna, men hur få dem till det.

    betr pkt C och D orkar jag inte skriva nu. Fryser fingrarna av mig. Alla kwh rinner iväg utan att värma, till allt högre pris. Har inte råd med denna vinter. El-politiken är svinaktig.

    SvaraRadera