Opinionsskapare, vilka är de? Vilka ska de vara?

En av dagens debatter handlar om hur (gammel-)media alltför lätt blir lydiga förmedlare av vad de stora partierna vill ska föras ut till väljarna. Det handlar då om blockpolitik i en förenklad form. De mindre partierna kommer bort och det blir de stora partiernas intresse av att fokusera på plånboksfrågor som dominerar mediarapporteringen. Även i bloggarvärlden riskerar debatten att hamna i samma spår. I vart fall i den mån det handlar om bloggare som förespråkar ett riksdagsparti. Nya partier och de frågeställningar de vill föra fram, de definieras bort. Likaså mer eller mindre oberoende samhällsdebattörer och opinionsbildare.

De som hittills bloggat med inspiration från m-bloggaren Kent Perssons initiativ har dock ett bredare perspektiv. Möjligen kan man se som ett problem att de som deltar i den debatten endast är de bloggare som länkar till Kent Perssons blogg. Det ska bli spännande att se om de traditionella media, med sina kommentatorer, orkar notera att det finns en debatt utanför dem själva.

Bloggen Second Opinion tillhör inte gammelmedia, utan lever givetvis på internet. Där diskuteras också fenomenet att (riksdags)partierna tycks leva i en symbios med gammelmedia.

Att riksdagspartiernas liv ligger vid sidan av väljarnas är rätt tydligt. Förutom att de lyckas styra gammelmediadebatten så lever de på statsbidrag, som gör dem oberoende av till och med sina egna medlemmar och de kan tränga undan frågor och nya partier. Hittills. Frågan är om nya media som internet kan lösa upp de gamla mönstren.

Ytterligare en aspekt på detta är vem som egentligen bildar opinion, och vem som ska bilda opinion. Fick just i min hand Mediaplanet, som skickas med som annonsbilaga till SvD. En annons som ser ut som en 20-sidors tidning. Dock med något oklar avsändare och uppdragsgivare. Uppenbart är det dock fråga om opinionsbildningsförsök från myndigheter inom "säkerhetssektorn".

Idag är det alltfler myndigheter som har som främsta eller delvis uppgift att syssla med opinionsbildning, inte att verkställa praktiska uppgifter. Jag känner viss olust inför detta. Jag anser att det är vanliga opinionsbildare, politiker och kritiskt granskande media som ska bilda opinion. Inte att ombud i form av myndigheter med skattemedel ska pressa på oss åsikter.

Vi har kommit långt från Socialstyrelsens 6-8 brödskivor om dagen. Det var fel, men ändå rätt så oförargerligt. Nog är det värre att myndigheter ska propagera för en skärpt och utvidgad FRA-lag...

--- Uppdat. Denna text finns också på Second Opinion.