Debatt, diskussion, cirkus eller inflytande?

Är den politiska debatten konstruktiv och till någon ledning för väljarna? Jag är tveksam.

Efter ett liv, som inte bara politiskt intresserad utan intill för några år sedan även aktiv, så blir jag alltmer frustrerad över hur debatten förs. Politiskt aktiva för sin debatt, där partianknytningen är hård, och debatten blir mycket polemisk. Det blir mera försök att tvåla till "motståndaren" än att diskutera sakligt. De som inte är aktiva ser debatten från åskådarplats, ibland som god cirkusunderhållning men ofta som tråkig eller som om den rör frågor som inte intresserar.

Partiaktivister tenderar att bara se i svart eller vitt (rött eller blått), och kallar motsättningarna ideologiska när de ofta bara är marginella eller relativa. OK, visst finns undantag, som kan bli närmast underhållande när en person som Helena Rivière (m) avslöjar sin primtiva människosyn. Alternativt blir man förbittrad.

Problemet är alltså att det i för hög grad är partiaktivister som styr debatten och sätter agendan. Liksom att de även ser till att traditionella media för debatten som politikerna vill ha den. Det finns en risk att även bloggdebatten hamnar i samma spår. Inte kan jag se att en sådan sak som avdragsrätten för hushållsnära tjänster är en så intressant fråga som en del vill göra den till. (Min kommentar: visst är det bra att folk kan få jobb genom detta bidrag, men samtidigt är det ytterst få ändå som har råd att använda avdraget på grund av för låg egen inkomst.)

På något sätt verkar politikerna ha valet att gälla regeringsfrågan som det övergripande temat.
Med den relativa ideologilöshet som partierna visar är det nog inte det mest intressanta.

Det intressanta är sakfrågorna och i vilken mån de verkar överensstämma med den påstådda linje partierna (blocken) har.

Då är vi där. De olika partierna försvinner in i blockpolitik. Deras skillnader suddas ut och enskilda profileringsförsök blir tämligen tafatta eller marginella. Och trollas snabbt bort i debatten.

Ändå är folk politiskt intresserade. Trots att partierna lyckats ta död på viljan att engagera sig i partierna. Det visar sig i att när ickeaktiva skriver insändare eller debattartiklar i pressen så tar de ofta upp andra frågor än de partiaktiva. I de politiska bloggarna är det extra tydligt.

I bloggvärlden debatteras nya partier. Det vill inte de gamla partierna veta av. På bloggarna diskuteras integritet - konkret. Ofta med stark kritik till hur riksdagspartierna hanterar denna grundläggande mänskliga rättighet. På bloggarna diskuteras rättssäkerhet och människovärde, de gamla partierna förutsätter att vi har det. Det gäller då både FRA-lagen, IPRED, ACTA, datalagringsdirektiv och mycket annat. Politikerna negligerar i stort problemen med de höga energipriserna denna kalla vinter. I gammelmedia släpps en och annan kritisk röst fram. Men på bloggarna är det glödhett (!). Jodå, det diskuteras invandringspolitik också, och visst poppar det upp diverse sverigedemokrater men det förekommer även intressanta diskussioner utan rasistiska förtecken, positivt ifrågasättande av dagens (de senaste decenniernas) invandringspolitik.

Jag kan fortsätta exemplifierandet i det oändliga. Det intressanta är att ämnena är många och att de svenska väljarna inte vill vara åskådare. Vi vill vara med och forma vårt samhälle. Vi är individer som har många åsikter och prioriteringar om vad som är viktigt. Vi inser att vi har (måste ha) en representativ demokrati. Men vi vill inte att de vi väljer ska bestämma om varje detalj om våra liv. Vi vill bli respekterade och att bli lyssnade på.

Blir vi inte respekterade och lyssnade på kommer klyftan mellan väljare och valda att bli än djupare. Det är farligt för demokratin.